Tog en stilla hemmakväll i går efter att ha varit på System-bolaget i Hansacom-
pagniet för att skaffa några Red Seal Ale som blivit ett hett val bland några av mina bloggvänner.
Efter att ha landat några i korgen föll blicken oväntat på några kartonger Red Stripe, legendariskt jamaicanskt lageröl. Jag har provat det förr (vilket jag inte har med Red Seal) och vet att det inte är någon större smaksensation.
Jag tyckte i alla fall att det skulle vara kul att testa en annan röd nyans att jämföra med, så jag kånkade hem några Red Stripe också.
Jag började givetvis avsmakningen med en Red Stripe, och Studio One DJ’s i skivspelaren, och mycket riktigt är den aningen vattnig med mycket lätt beska.
Detta är ju typiskt för lager från varma länder; ölen ska väl huvudsakligen vara en törstsläckare i hettan.
Som sådan fungerar också Red Stripe och smakmässigt föredrar jag den framför till exempel blaskig Corona.
Kultstatusmässigt kan dock Red Stripe inte få mindre än fem av fem möjliga. Satt som en smäck till Prince Francis Rock Fort Shock.
Red Seal Ale var dock, inte helt oväntat av vad jag fått veta, en helt annan femma. Härlig bärnstensfärg, rödlätt mäktigt skum och riktig doft av ale.
Beskan är tuff, kanske inget för den som till exempel tycker Murphy’s Red är så långt man kan gå när det gäller ale.
Men amerikanska Red Seal är helt klart en klar konkurrent till de bästa europeiska alen och inte olikt en del av de ale som kommer från Oppigårds bryggeri.
Rekommenderas, men man ska veta att om man inleder med en Red Seal, är det inte många öl som kan konkurrera med den första smakupplevelsen. Man blir närmast lite bedövad, men skönt bedövad.
Jaha, och nu är det snart dags för helvetets kval igen. Sverige inleder VM-kvalet borta mot Albanien och det känns som om det kan sluta hur som helst. Hoppas nu Henke och kompani kan lyfta sig efter den darriga insatsen i EM-slutspelet.
Jah Hollis
Andra bloggar om: öl, rött, ale, red stripe, red seal ale, jamaica, reggae, oppigårds, murphys red, fotboll, vm-kval, sverige, albanien
9 kommentarer:
Jahaja. Jag har aldrig fattat grejen med öl. Dricker vatten, vin, whisky och lightläsk. Och kaffe. Lite te. Men Mats gör. Så om jag ska göra honom glad bör jag kanske inhandla lite av den röda sälen? Här hittade jag massor av beröm:
http://www.beermaster.se/ale/red-seal-ale.html
Eftersom han gillar öl så bör Red Seal vara en fullträff att handla in. Den finns tydligen inte i systembutiken i Dalby och inte på Mårtenstorget i Lund, men i de övriga lundabutikerna.
Jag tror väl att det är så att antingen gillar man öl i stort, eller inte alls. Men att det går att leta fram ölsorter som är så annorlunda att även en icke-öldrickare kan uppskatta ett glas.
Chimay Grand Reserve är kanske en sådan, eller kanske en kriek.
en.wikipedia.org/wiki/Kriek
Jag misstänkte att du skulle uppskatta den. Likheten med en del av Oppigårds smaskigheter finns ju där.
Själv gillade jag mest glaset...jag har faktiskt inte smakat själva drycken. Knasigt, jag får väl köpa mig en flaska jag också. Red stripe, nä - inget förstahandsval.
En amerikansk kusin till Oppigårds skulle man väl kunna säga. Det lär hamna i glaset flera gånger.
ASD: Och här har jag spridit ut på nätet att du är en av de experter som rekommenderar Red Seal. Och så har du inte ens smakat den. Fy! :-)
F´låt men det var din tolknig av min text (bild), den är säkert jättegod för den doftar gott och har en fin-fin färg :-)
ser ni mig med en öl i handen betyder det att jag bör gå hem - direkt:)
Hej! Tyvärr kan jag inte ge dig ett säkert svar på din fråga. Tror att det är en typ av palm, en sort jag inte set förut. Tyckte den var så tuff att jag var tvungen att fota den. /Maria
Det kanske är en purjolökspalm?
För den som undrar går det bra att kolla själv:
bokmalensvardag.blogg.se/2008/september/
triss-i-trekantigt.html
Skicka en kommentar