Ja, sedan måndag kväll är jag tillbaka i min ingrodda håla i Malmö. Märkligt nog tedde den sig inte så ingrodd, utan rätt hemtrevlig, efter några dagar vid Smålandskusten.Inte för att det är något fel på Smålandskusten, tvärtom, men det kändes som jag fått mitt behov tillfredsställt för den här gången.
Jag hade huvudet fullt av uppslag till blogginlägg när jag var hemma i Malmö igen, men det var inte så enkelt att bara sätta sig ner och skriva det som fanns i skallen.
Så nu går jag ut med en rätt enkel inläggsvariant och hoppas komma till de tyngre upplevelserna senare.
Jag har varit ute på cykel i Malmö (det är jag rätt ofta) och ställdes då givetvis flera gånger inför övergångsställe-problemet.
Jag tycker jag på något vis lyckades fånga det rätt bra på den här bilden från Kungsgatan där ett av stans mer trafikerade cykelstråk går. Stråket är också min vanligaste cykelväg upp till centrum.
Parallellt med den dubbelriktade cykelbanan finns också en gångväg och det är mycket folk som rör sig på Kungsgatan; där finns skolor och hyreshus och kontor typ skatteförvaltningen längs denna lummiga gata, som för ett antal år sedan var känd som Malmös illa beryktade horstråk.
Problemet med övergångsstället finns vid Exercisgatan där cykelbana och övergångsställe sida vid sida korsar sagda gata.
Uppenbarligen finns det olika regler för cyklister och gående när de ska över en gata på sina respektive övergångsställen. Det är med andra ord upplagt för trubbel här.
På bilden har ni ett gäng olika typer av trafikanter som ska ta sig genom denna korsning Kungsgatan-Exercisgatan.
Så nu frågar jag er mina vänner: Vad tror ni händer efter att jag tagit den här bilden?
Vem stannar och vem fortsätter förflytta sig, och vem gör egentligen rätt?
Fundera lite.
Jah Hollis
Andra bloggar om: trafik, semester, Småland, Skåne, Malmö, cykelbana, cyklister, gående, fotgängare, bilar, trafikregler
6 kommentarer:
Trots att cyklarna nästan är över gatan tutar lastbilschafissen surt och kör nästan över cyklisten, barnfamiljen står väl kvar där än och joggaren sprang rakt in i sidan av lastbilen?
Vad som är rätt i det här fallet är att cyklisterna har väjningsplikt, trots att det är ett obevakat övergångsställe, vilket i sin tur innebär att gående har företrädesrätt framför bilister. Tror jag.
Hej Jah! Intressant fråga... Jag tror att cyklisterna susar över, trots att de har väjningsplikt, men att joggaren stannar upp - trots att övergångsstället ger bilisterna väjningsplikt...
Fast nu bor ju jag på landet, där vi inte har sådana här kris-korsningar...
Hur gick det - ge oss facit! :-)
Facit, med bild kommer snart. Jag kan avslöja att ingen kom till skada i alla fall. Fast det hade ju varit dagens bild om joggaren joggat in i bilen.
Letar efter facit till din fråga på bloggen, men hittar inget så jag slänger in min tolkning:
Jag tror att joggaren springer omkull barnvagnen och att lastbilschaffisen lägger sig på tutan för att få cyklisterna att inse att de måste stanna för att inte bli överkörda. Tutandet skrämmer barnet i vagnen ännu mer där det ligger och krälar på marken. Joggaren blir så rädd av dessa barnskrik att han springer omkull och bryter benet. Kvinnan försöker hejda barnvagnen att kastas ner på marken, men lyckas inte och faller även hon. Mannen bredvid kvinnan blir så arg på joggaren att han tar tag i denne och påbörjar en aldrig tidigare skådad misshandel som får till följd att joggaren även bryter armarna när han ska försvara sig.
Eftersom cyklisterna inte stannar ställer sig lastbilschaffisen på bromsen som skrikande hejdar lastbilens framfart. Då far lasten fram över lastbilshytten och landar på cyklisterna, som blir vettskrämda och far omkull. Eftersom hjälmarna inte sitter på plats skadar de sig och svimmar av.
Cyklisten som är på väg mot dig är så försjunken i egna tankar att han inte märker vad som händer, fortsätter cykla och blir alltså inget tillförlitligt vittne att höras av polisen, som anländer efter att du ringt 112 och tillkallat ambulans.
Fast jag har inte läst i sydsvenskan om någon liknande händelse, sa jag antar att min tolkning är alldeles uppåt väggarna. Men det var kul att fantisera. :)
Susanne: Du har aldrig funderat på att börja skriva dramatik av något slag? :-)
Riktigt så våldsamt blev det inte, och jag ska snart lägga in facit i en ny bloggpost.
Hehe, jag har nog bara en väldigt livlig fantasi när det gäller trafik. Det är därför jag jämt är livrädd när jag åker bil på de italienska fyrfiliga och knökfulla motorvägarna där bilarna rusar fram i 150 kryssande mellan filerna.
Skicka en kommentar