Bob Dylan har bitit sig fast i min bil

Ja, den gode Bob Dylan sitter, sedan snart ett dygn, stadigt fast i min bil som står på parkeringen här utanför huset.
Naturligtvis är det inte Bob personligen som sitter där, utan en cd med honom som fastnat i min kära cd-spelare. När jag skulle stiga ur bilen på parkeringen vid jobbet i går vägrade cd-spelaren att mata ut skivan jag lyssnat på.
Hur jag än tryckte och lirkade och vädjade och svor stannade skivan kvar i spelaren. Och där är den än, när det är dags att ge sig iväg till nästa arbetsdag.
Jag har inget emot John Wesley Harding, skivan som fastnat, det är ett av Dylans mest fascinerande album. Men tanken på att jag bara ska kunna lyssna på just den skivan för all framtid i bilen driver mig till vansinne.
Inte nog med det: jag har hela bagageluckan fylld med kassar med förpackningar och annat skit från vår överflödslivsstil som jag tänkt köra till återvinning. Men det verkar som om ingen orkat tömma de överfulla containrarna efter midsommarhelgen för på vissa återvinningsstationer ser det mer ut som en sopstation.
Jag avskyr när saker och ting jag betalt dyra pengar för plötsligt bara slutar fungera, eller när samhället tjatar om att vi ska vara duktiga och tänka på miljön och sedan inte gör det lätt för oss att göra det.
Jag kommer att dumpa skiten på en p-plats på väg till jobbet. Jag kommer att bli som Michael Douglas rollfigur i Falling Down om alla dessa småmotgångar fortsätter att staplas ovanpå varandra.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bilar, cd, musik, Bob Dylan, John Wesley Harding, Krångel, Skräp, Återvinning, Miljö, Michael Douglas, Falling Down, Ilska