Försäkringskassan en stat i staten?

Jag har inte haft med Försäkringskassan att göra på år och dag.
Jag har inte varit sjuk och behövt få pengar därifrån eller haft anledning att kontakta Försäkringskassan i något annat ärende.
Och det finns det visst anledning att vara glad för. Under några år hörde man alltid talas om hur illa ställt det var med denna en av välfärdssamhällets grundpelare: Försäkringskassans utbetalningar var ständigt försenade, det var omöjligt att komma i kontakt med Försäkringskassan och Försäkringskassan befann sig i ett ständigt tillstånd av kaos.
Nu lär man ha gått igenom (och går ännu igenom) en grundlig omorganisation och om man ska tro deras egen hemsida ska det ha blivit ordning och reda på Försäkringskassan nu.
Till vilket pris? undrar jag i alla fall, när man ständigt nu i stället får läsa om hur Försäkringskassan tycks jaga (på uppdrag av regeringen Reinfeldt) sjuka och svaga på ett sätt som ibland tar sig groteska former.
Nu senast handlar det om kvinnan som blev utan ekonomiskt stöd för att hon inte anmält sig hos Arbetsförmedlingen dagen efter att hennes barn dött i cancer.
Och inte nog med det. När hon fick länsrättens ord på att hon, med tanke på omständigheterna, hade rätt till sina pengar, gick Försäkringskassan vidare och överklagade i högre instans för att slippa betala.
Har Försäkringskassan blivit något slags stat i staten nu?
En kafkaesk stat där enbart lagens ord gäller och det inte finns utrymme för några som helst mänskliga hänsyn?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Jobb, Arbete, Sjuk, Sjukdom, Cancer, Lagar, Bestämmelser, Försäkringskassan, Överklagande