Intet är som väntans tider 2

För min del var det aldrig fråga om att välja mellan PC och Mac när jag, efter en prolog med en gammal ångdator med floppydiskar, skulle skaffa en egen dator.
Eftersom jag hade Mac på jobbet blev det att jag köpte en sådan, en Power Mac som var svart, att ha hemma också.
På den tiden (det känns väldigt länge sedan, och det var faktiskt förra decenniet) var det tålamodsprövande att surfa på Internet via ett telefonmodem. Det var ibland en evig väntan på att öppna de sidor man ville kolla.
Nu har jag sedan några år en Imac som från början var rena drömmen att ha efter att den svarta Macen blivit allt risigare och risigare, och föråldrad.
Men utvecklingen bara rasar iväg nu, och allt oftare känns det som en evig väntan när jag ska ut på nätet med min Imac. Allt är ju relativt, men man vänjer sig ju snabbt vid att det ska gå undan.
Nu kan sekunderna ibland kännas långa som minuter och jag hinner ofta tänka tanken på att skaffa en ny, supersnabb, Mac.
Och var ska det sluta? kan man sedan lite ångestladdat undra.
Håller vi i datoråldern på att totalt tappa tålamodet?

Jah Hollis

Andra bloggar om: Tid, Sekunder, Datorer, PC, Mac, Surfa, Internet, Teknik, Tålamod