Prisa Jah, där kom skatteåterbäringen...

Nu drar det ihop sig till att fixa nummer två av måste-grejorna under årets semester: ett besök hos min gamla mor i den forna hemstaden. Att ordna hyrbil var lätt som en plätt: boka via nätet i går och sedan en promenad i dag till Statoilmacken.
Dagens överraskning nummer ett var att det var varmt och soligt ute, ett sommarväder man sällan upplevt här hemma denna sommar. Sedan var det bara att köra hem sommarbilen till den parkeringsplats jag numera hyr.
När sedan posten vittjades meddelade Skatteverket att de skickat tillbaka närmare 9 000 kronor av de 12 000 jag tidigare betalat in som restskatt. OK, jag fick inte allt tillbaka, men pengarna kommer väl till pass nu.
I kväll bjuder Malmöfestivalen på Den Skånske Rocklegendaren med stort DSR: jag talar om Peps Persson som spelar redan klockan 18 på Mölleplatsen, dit även folkpunkarna Levellers, med flera, kan tänkas locka en hel del folk.
Själv ska jag träffa M inne i stan för att botanisera lite till bland matutbudet. Sedan blir det quiz, ett stillsamt sådant för mig eftersom jag ska ratta semesterbilen mot det vilda Småland i morgon eftermiddag.
Det blir högst en åtta-tio öl.
Doh!!! :-)

Jah Hollis

Peps - en värdig Cornelis-stipendiat

Det är onekligen inte vem som helst som kan bli en värdig mottagare av Cornelis Vreeswijk-stipendiet. Men Cornelisstiftelsen har helt klart träffat mitt i prick när man nu ger stipendiet till minne av den oförliknelige Cornelis till Peps Persson.
Cornelis Vreeswijk var en musiker och sångare som stöd högt i kurs hos oss som gillade Beatles och Stones och Dylan på det rosenröda 60-talet. Och på något vis behöll han sin integritet genom åren: gjorde han mera lättviktigt material, så gjorde han det med glimten i ögat.
Peps är ju den musikaliska integriteten pers(s)onifierad, en musiker som gått sin egen väg och som fullständigt tycks ha struntat i vad andra tycker om honom. Och att även han har glimten i ögat, det behövde man väl inte tveka om när man fick bevittna detta.
Det är enda gången jag bänkat mig framför burken för att se Allsång på Skansen.
Grattis Peps!

Jah Hollis

Hatten av för Peps Persson, 60 år

Tiden går, men Peps består. Ja Peps har ju nästan alltid funnits och spelat sin blues och reggae och varit så där pålitlig och ärlig och aldrig sålt sig. Och nu fyller mannen 60 år, det är bara att lyfta på hatten och hoppas att han, även om han fått besvär med halsen på senare år, ska fortsätta att spela för oss länge än.
Samtidigt som Peps gått från underground till folkkär (enda gången jag tittat på Allsång på Skansen var när Peps och Robert Gustafsson var med) har han hållt distansen till musikindustrin och framför allt värnat sitt privatliv. Dock har han aldrig gjort någon hemlighet av att han gärna tar sig ett bloss av produkter från växten cannabis sativa. Och samtidigt som han vunnit folks kärlek som den livsbejakande musiker och människa han är, har kollegor och andra ”som vet bättre” då och då hoppat på Peps för detta.
Rent löjligt blev det när kvällspressen försökte göra en stor sak av något sådant i samband med just Allsång på Skansen.
För övrigt kan jag inte undanhålla er omslaget till Peps & Blues Qualitys Sweet Mary Jane från 1969. Sture Johannesson designade omslaget och bland grönsakerna i Uppsala syns bland andra Lasse Wellander som kom att spela med Abba och som prisats av Kungliga svenska musikakademien.
Peps har också fått pris som jag tror han uppskattat. Mest av allt tror jag dock han uppskattar den trogna publik som älskar honom oförbehållsamt.
Grattis Per-Åke!

Jah Hollis