Tiden går, men Peps består. Ja Peps har ju nästan alltid funnits och spelat sin blues och reggae och varit så där pålitlig och ärlig och aldrig sålt sig. Och nu fyller mannen 60 år, det är bara att lyfta på hatten och hoppas att han, även om han fått besvär med halsen på senare år, ska fortsätta att spela för oss länge än.
Samtidigt som Peps gått från underground till folkkär (enda gången jag tittat på Allsång på Skansen var när Peps och Robert Gustafsson var med) har han hållt distansen till musikindustrin och framför allt värnat sitt privatliv. Dock har han aldrig gjort någon hemlighet av att han gärna tar sig ett bloss av produkter från växten cannabis sativa. Och samtidigt som han vunnit folks kärlek som den livsbejakande musiker och människa han är, har kollegor och andra ”som vet bättre” då och då hoppat på Peps för detta.
Rent löjligt blev det när kvällspressen försökte göra en stor sak av något sådant i samband med just Allsång på Skansen.
För övrigt kan jag inte undanhålla er omslaget till Peps & Blues Qualitys Sweet Mary Jane från 1969. Sture Johannesson designade omslaget och bland grönsakerna i Uppsala syns bland andra Lasse Wellander som kom att spela med Abba och som prisats av Kungliga svenska musikakademien.
Peps har också fått pris som jag tror han uppskattat. Mest av allt tror jag dock han uppskattar den trogna publik som älskar honom oförbehållsamt.
Grattis Per-Åke!
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar