Riktig vänskap ska man försöka hålla liv i

Jag har en blogg och jag twittrar – @JahHollis – men jag har aldrig satt ett avtryck på Facebook trots att det är många år sedan (innan FB blev stort i Sverige) jag fick en inbjudan om att ”bli vän” på Facebook med en människa som jag redan är mycket god vän med.
Sedan dess har jag hållit mig ifrån Facebook, trots att jag hört många försäkra att det är ett bra sätt att hålla kontakt med folk, speciellt vänner, till och med de man tror sig ha tappat bort på vägen.
Och jag antar att de, en miljard eller vad är det nu, användare som i dag kommunicerar med hjälp av Facebook inte kan vara helt fel ute.
Kanhända blir det så att även jag ansluter mig en dag, det har varit nära många gånger. Fast då är väl FB på väg ut och jag får förgäves söka mina vänner där.
Och tack och lov går det ju faktiskt ändå att hålla liv i vänskap på många gamla traditionella sätt.
Brev och vykort. Hur många skickar sådana i dag? Jag skickar ett och annat vykort och brev skickade jag senast till min gamla mamma, som hör väldigt dåligt och ett skrivet brev då verkligen är en försäkran om att det jag vill förmedla går fram som det ska.
Telefon. Ja, bara de gångna tre senaste dagarna har jag haft långa telefonsamtal med två gamla vänner som jag inte hört på riktigt länge och en som det blivit alltför glest med kontakterna med under en tid.
Vi hade mycket att prata om och dessa telefonsamtal betydde väldigt mycket för mig. Gjorde mig glad.
Riktiga vänner och deras vänskap ska man vara rädd om, och kan man inte ses ansikte mot ansikte kan man i alla fall göra det till en vana och lyfta sin telefon och slå en signal.
Sedan kan man ju sikta på att ses ”på riktigt”, det är ju den överlägsna kommunikationen.

Jah Hollis

PS. Bilden är från Folkets Parks entré i Malmö, och där kan man få leta efter sin kära gamla cykel om man inte har stenkoll var man satt den när man gick in. Som man (ungefär i alla fall) kan få göra med gamla vänner. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Vänner, Vänskap, Kommunikation, Facebook, Bloggar, Twitter, Telefon, Brev, Vykort, Jah Hollis

Att vara eller inte vara på Facebook, det är frågan

Det har just gått över från måndag till tisdag och det är rätt kvalmigt i Malmö som om det är åska på gång.
Under natten mellan lördag och söndag den gångna helgen, då vi satt uppe några stycken och filosoferade till långt inpå morgonkvisten, var Facebook ett av ämnena som diskuterades.
Alla då närvarande, utom jag, är med på Facebook (en del sedan länge, någon sedan bara några månader), men exakt varför har jag inte blivit riktigt klok på. Jag kan inte riktigt inse finessen.
Men de är ju knappast ensamma; en halv miljard människor lär ska vara med på Facebook nu (fast hur många, precis som i bloggvärlden, som verkligen är aktiva är väl osäkert).
Själv fick jag en inbjudan, jag lades till som vän, till Facebook redan för tre år sedan (2007) av en vän (även i verkliga livet), men tackade av någon anledning nej.
Jag hade ju redan då bloggat ett tag och tänkte väl att det skulle räcka för att hålla mig sysselsatt inom de sociala mediernas värld.
Men jag ska erkänna att jag är lite vacklande nu, mest för att jag har fått för mig att jag kanske missar något, även om jag tror att det är höga berg och djupa dalar på Facebook, precis som det är vin och vatten bland det stora utbudet av bloggar.
Sedan ska ju tiden räcka till också, och det känns just nu som det största problemet.
Det vore intressant att höra andras erfarenheter av fenomenet Facebook.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Facebook, Bloggar, Bloggande, Bloggosfären, Sociala medier, Värme, Åska, Sommar, Malmö, Natt

Ze Bobb Dillan applikejschion

Jag är nog inte riktigt med längre, men enligt vad jag hört finns det en webbapplikejschion som finns på Ansiktsboken som en förlängning av att min gamle vän Bob Dylan, eller snarare hans skivbolag, släppt en ny trippel-cd med att antal av mannens låtar.
Jag är skeptisk.


Jah Hollis

Om man skulle göra en Alex Schulman

Jag läste att Alex Schulman ska sluta (har redan slutat?) att skriva sin blogg. Ja, jag kommer inte att sakna den, eftersom jag, de få gånger jag läst några inlägg, tyckt att det varit mest rent skräp.
Men killen, och flera i hans krets, har ju lyckats få uppmärksamhet i en grad som knappast kan stå i någon proportion till kvaliteten på det de totar ihop. Ja, till och med när han slutar blir det en stor mediegrej.
Själv har jag fått allt större problem med att överhuvud taget hinna med att skriva något på min blogg. Jag antar att mina få trogna läsare märkt detta.
Men det beror inte på att min blogg "blivit ett monster". Det beror på att jag har ett jobb att sköta och en hel del vanliga mänskliga problem att reda ut just nu.
Och så tjatar ju alla om att man måst gå in och registrera sig på Facebook.
Man kan inte hinna med allt, och kanske skulle man göra en Schulman och lägga av. Fast det skulle ju knappast någon märka, som sagt.
Och när det gäller Facebook är jag ännu skeptisk.
Problems, problems!

Jah Hollis