Kommer jag någonsin att få se Top Topham?

The Yardbirds var ett brittiskt band som stod högt i kurs hos mig och mina kompisar när jag var ung och började greppa det där med musik.
De spelade sin brittiska variant av blues och det som då var rhythm and blues (långt ifrån det man i dag kallar r´n´b) och konkurrerade med band som Rolling Stones.
Yardbirds var en plantskola för en radda sologitarrister som skulle komma att bli arketypiska rockgitarrister och närmast förgudligade av sina miljoner fans och lärjungar.
Först ut var Eric Clapton (som till och med kallades God i en klassisk graffiti i London). När han tyckte Yardbirds började spela för mycket pop hoppade han av och ersattes av Jeff Beck som sedan fick sällskap av Jimmy Page som till slut gjorde om bandet till Led Zeppelin (även om några originalmedlemmar i Yardbirds spelade vidare lite i skymundan under namnet Yardbirds).
Det där vet ju alla som kan sin rockhistoria, men hur många vet att Eric Clapton hade en föregångare i Yardbirds? Anthony "Top" Topham.
Saken är den att jag i och med Stockholmsbesöket i början av veckan kunde pricka av den tredje av de stora Yardbirdsgitarristerna.
I och med att jag såg Jeff Beck och hans band i Solnahallen, har jag nu sett alla tre live i olika konstellationer.
Frågan är nu om jag någonsin kommer att få se Top Topham i aktion?
Och konserten i Solnahallen då?
Jo, det var fyra mästerliga musiker (en av dom givetvis 66-årige Jeff Beck själv) och otrendig musik i en blandning man i teorin inte trodde skulle fungera.
Men inte desto mindre en rätt fantastisk upplevelse.

Jah Hollis

PS: Jag vet att mina båda bilder från konserten inte är några mästerverk. Men det var inte någon fotovänlig miljö och några av de inhyrda vakterna/värdarna i Solnahallen gjorde diverse otidsenliga försök att stoppa folk från att fota och filma det som hände på scenen. Filminspelningen nederst måste ändå vara gjord några platser från där vi satt. DS.

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Rock, Rhythm and blues, Yardbirds, Eric Clapton, Jimmy Page, Jeff Beck, Stockholm, Solnahallen, Rhonda Smith, Gud

Är vegetarianer verkligen vegetarianer?

Jag drog till stamstället direkt efter att ha postat julkorten. Tunt med folk, men efter ett samtal var Ol’ Hell snabbt på plats. Ja, han är oftast rätt man på rätt plats. Så även denna afton. Och det kom mer folk, mycket mer folk.
Nu har jag bränt ett par plattor som oväntade julklappar till några arbetskamrater. Bland annat en skiva som fler borde lyssna på, även om den är helt av banan just nu och gammal som sören, om man ser musik på det viset.
Jeff Beck: Wired. PF spelade en gång när jag hälsade på honom Good Bye Pork Pie Hat och det var som att träda in in en ny värld när han slängde ner nålen. Ja, det var en vinylplatta.
Visst kände jag den gamle Becken från Yardbirds och så vidare.
Men jag visste inte då att han kunde spela på detta viset. Men nu har jag gjort mitt för denna kvällen. Jag ska slagga och jobba i morgon, ja slagga i natt och jobba i morgon alltså.
I går vid det lite påvra julbordet på jobbet (maten var det alls inget fel på, men vi fick ingen dricka - inte ens en liten julmust!) åt "vegetarianerna" sill med mera från döda fiskars värld. Jag trodde vegetarianer höll sig till mat från växtriket, även om jag skiter i vilket efter artontusen duster med "vegetarianer " på det ljuva sjuttitalet.
En vecka till så går vi mot ljusare tider igen. Jag kunde inte låta bli att påpeka det.

Jah Hollis