Yoko Ono är en konstens superstjärna

Kulturnytt i P1 kallar Yoko Ono en legend.
En högst levande legend då skulle jag vilja påpeka, för den gångna helgen var hon i fin form på plats på Wanås slott i lilla Knislinge i Östra Göinge kommun i Skåne.
Yoko Ono är en av utställarna där vid sommarens konstutställning och redan när det var klart att hon skulle medverka på Wanåsutställningen gick det ett sus genom kultursverige.
När det sedan stod klart att denna 78-åriga konstens superstjärna (som konstskribenten och Blå Tåget-musikern Leif Nylén en gång sade så här om: Jag visste vem hon var innan jag visste vilka The Beatles var) verkligen skulle komma till vernissagen på Wanås i söndags var det bäddat för en folkvandring.
Yoko Ono verkar hetare än någonsin som konstnär, men hon håller även sin karriär som musiker igång.
Videon ovan är från ett framträdande i London för ett par år sedan då hon blåst liv i The Plastic Ono Band, med hennes och John Lennons son Sean vid pianot här och med gästsång av Antony Hegarty.
En högst levande legend, kära Kulturnytt.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Musik, Konst, Yoko Ono, Wanås, Östra Göinge, Knislinge, Skulpturpark, The Beatles, John Lennon, Sean Lennon

Än lever några av de gamla bluesgudarna

Jag tog en tur ut till Malmöfestivalen i går kväll, söndag alltså.
Samtidigt som Lars Winnerbäck var det stora dragplåstret uppe på stora scenen på Stortorget valde jag bluestältet vid Altonaparken.
Där spelade en av de ännu aktiva gamla bluesgudarna, Eddie Kirkland, som fyllde 87 år den 16 augusti.
Kirkland har ett cv som få, bland annat gitarrist hos Little Richard (ett jobb även Jimi Hendrix haft) och ledare för Otis Reddings turnéband.
Inte fel att det påstå att det var en levande legend som mötte en jublande publik när han, kompad av suveräna finska bluesbandet Wentus Blues Band (en ny bekantskap för mig), gav järnet, elektriskt och volymstarkt, i bluestältet och till och med fick arrangörerna att ge tillåtelse till ett inofficiellt extranummer när tiden gått ut.
En av de där överraskningarna Malmöfestivalen alltid kan bjuda på om man lusläser programmet och inte bara går på det alla andra ska se.
Inget fel på Winnerbäck, han var säkert bra, men honom lär vi få många chanser att se igen, medan Eddie Kirkland vid sin ålder (som han själv sade) får vara glad för varje gång han får en ny chans att möta publiken.
En annan som jag fått för mig skulle sjunga på sista versen är min gamle favorit Johnny Winter, som det ryktats om att han skulle vara svårt sjuk (bland annat på grund av sin albinism, snacka om vit bluesman).
Men nu låter KB i Malmö meddela att 66-årige "Johnny Guitar" (rena ungdomen jämfört med Eddie Kirkland) återvänder och spelar i november.
Det är väl bara att fixa en biljett.

PS. Bilderna från Eddie Kirkland-konserten är lite suddiga och korniga (det går att klicka upp dom i storlek), men tagna på fri hand utan blixt (som vanligt) med Iphone och Canon Ixus. DS.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Malmö, Malmöfestivalen, Lars Winnerbäck, Eddie Kirkland, Blues, Musik, Publik, KB, Kulturbolaget, Johnny Winter, Albino

Lite samlade språkfånigheter

Två av mina absoluta favo-
ritprogram i den svenska statsradion är Språket och dess lilla avläggare Språkbiten.
Jag har alltid varit intresserad av språk och lärde mig skriva ganska tidigt.
Dessutom var svenska, skrivning och läsning, mina bästa ämnan genom hela skoltiden. Det är väl därför jag så gärna tjatar om konstigheter jag upptäcker när andra människor skriver och pratar.
Fast jag vet ju att det är som att hälla vatten på en gås för det mesta; allt fler legendarer blir legender hur mycket jag än tjatar på om att legender är något som inte finns utan är något som är påhittat (till och med i Kulturnytt i P1 häromveckan påstods det att Bob Dylan är en "legend", alltså att han aldrig existerat).
Till och med en normalt sett pålitlig skribent som Sydsvenskans Håkan Engström använder det urfåniga ordet "akter" när det handlar om artister eller band/grupper.
Ändå tänker jag inte ge upp.
Och den som vill ha svar på frågor om språk och om vad som är mer eller mindre rätt och fel i språket ska inte missa programmet med samma namn (även om det gör sommaruppehåll nu).
Här bjuder jag själv på några språkfånigheter från den gångna veckan:

• Med anledning av att Riksbanken höjde reporäntan uttalade sig en av bankens höjdare och förklarade att "det gäller att stämma i bäcken medans tid är". "Att stämma i bäcken" (hela uttrycket är ju "bättre att stämma i bäcken än i ån") betyder väl ungefär "att sätta in åtgärder medans tid är". "Att stämma i bäcken medans tid är" blir då "att sätta in åtgärder medans tid är, medans tid är". Tårta på tårta (även kaka på kaka i Skåne), eller tautologi.

• Vid entrén till Konsumbutiken på Kirsebergstorg sitter en affisch där det står "Tio orsaker varför vi säljer ekologiska varor". "Tio orsaker till att vi säljer..." hade jag nog ändrat det till om jag fått bestämma.

• I en artikel i en morgontidning i dag skriver TT om en man som misshandlat sin dotter med ett "baseballträ". Frånsett att det är en vidrig historia hade jag nog skrivit att han använt ett "basebollträ".

• Rubriken här ovan talar väl för sig själv. Den är från Aftonbladets nättidning, en publikation som verkar ha kastat all språklig logik överbord.

Slut på tjatandet för i dag.
Nu är det bara att vänta på att någon hittar språkfel i ovanstående text.

Jah Hollis

Andra bloggar om: språk, Språket, P1, Sveriges radio, Riksbanken, skånska, svenska, tautologi, TT, Aftonbladet.se

Elake Ike Turner har ställt sin gura att vila

Läste på jobbet att en av alla dem som säger sig uppfunnit rock´n´rollen, Ike Turner, har dött 76 år gammal. Det känns lite sorgset, speciellt som jag såg honom i rätt god form här i Malmö för bara ett drygt halvår sedan.
Och detta säger jag trots att Ike är en av musikhistoriens stora elakingar; det är väl dokumenterat att han misshandlade sin fru och artistpartner Tina Turner.
Svinaktigt gjort, ingen tvekan om det. Ändå kan man inte förneka att han var en stor musiker och att han faktiskt skrev Rocket 88.
Det är en av de där låtarna som kanske kan vara den allra första riktiga rock´n´rollåten. Och Ike Turner kan därmed vara rock´n´rollens uppfinnare.
Tillsammans med Tina gjorde han också fantastiskt sexig och epokgörande musik. Den som inte hört River Deep Mountain High har något att se fram emot.
Jag är i alla fall glad att gick till KB på valborgsmässoafton i år och kollade Ike och hans sista band.
Även om han var gammal och lite stel, så höll han stilen och satte sin musikerära på att bjuda oss på en show. Det är inte det sämsta, Ike.
God bless You!
Dina fel till trots.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock´n´roll, ike turner, tina turner, soul, kvinnomisshandel, KB, Malmö