Här hymlar man i alla fall inte med det

Religionen och kyrkan kan berätta de mest otroliga historier för oss.
Som om inte det vore nog, kan de dessutom helt ofrivilligt bjuda oss på ett och annat skratt.
Som det här med att man i kyrkan i lilla Hedlunda utanför Lycksele lyckades dekorera ett informationsblad(!) om höstens aktiviteteter med ett par marijuanablad (en knarkbild som alltid lika måttfulla Aftonbladet kallar det).
Visst, alla inser väl att det var ett misstag att blanda ihop kyrkans barntimmar med "ganjarökning", men roligt blir det hur som helst.
Dock finns det en religiös rörelse som inte skulle skratta lika självklart, i alla fall inte om det gällde vuxnas utövande av en religion som hämtat det mesta från kristendomen och bibeln: rastafarianerna.
Dom ser marijuanan som ett sakrament och hymlar inte med sin användning av den heller. Nu har de inga kyrkor, men skulle de kalla till någon verksamhet via ett informationsblad skulle cannabislöven, deras heliga ganja, nog vara en helt självklar dekoration.

Jah Hollis

OBS. Videon ovan är inte från Hedlundas kyrkliga sammankomster utan från Jamaica. DS.

Andra bloggar om: religion, kyrkan, kristendom, rastafari, bibeln, hedlunda, marijuana, cannabis, narkotika, ganja, rockers

Marijuanadoften är tillbaka

Jag har skrivit om det förr, den välbekanta doften av marijuana som jag har känt i min trappuppgång.
Helt har suget tydligen inte försvunnit för nu har jag känt av den igen och nu på ett intressantare ställe: i hissen.
Det har varit den sega lördagen mellan två arbetsdagar och jag passade på att tvätta i kväll. Runt klockan två (nyss, i natt alltså) tog jag hissen ner till källaren för att plocka med mig det som hängt på tork i torkrummet.
Och det gick inte att ta miste på den karateristiska doften av bränt gräs.
I hissen av alla ställen.
Det märkliga är, att hissen kom ner från fjärde våningen.
När jag tidigare har känt denna doft i huset (faktiskt senast häromnatten när jag återvände från jobbet) har det varit utanför dörren till en lägenhet på första våningen, och den som bor där tror jag inte alls använder hissen.
Det skulle alltså finnas mer än en i huset, ja i min uppgång, som tar sig en reefer då och då.
Eller?

Jah Hollis

Andra bloggar om: hus, boende, grannar, knark, marijuana, gräs, röka, rökning, reefer madness

Det där är ingen marijuanaodling...

Läste att polisen lagt ner en massa jobb på att ta hand om 400 canna-
bisplantor som en dam odlade i ett ödehus i Norge. Det är i sådana lägen man får lust att säga det där "men har inte polisen viktigare saker att göra".
Aftonbladet spär i sin tur på med att tala om ett "gigantiskt" växthus och kallar det "haschfabrik".
I ett internationellt perspektiv faller de båda beskrivningarna ganska platt till marken skulle jag tro.
Ja, ja, jag vet att det är förbjudet och så vidare, men ibland undrar man vad vissa förbud tjänar till. Och har polisen inte viktigare...
Ja, ja. Det där är, för att travestera Crocodile Dundee, för övrigt ingen marijuanaodling.
Det här är en marijuanaodling.

Jah Hollis

Andra bloggar om: hasch, cannabis, plantor, marijuana, polis, norge, knark, odling

Senaste Mojo-plattan: Cigg och borsten

Med det senaste numret av brittiska musikmagasinet Mojo följer i vanlig ordning en cd-skiva. Den här gången har man tagit fasta på rökförbudet som infördes, bland annat på pubarna, i somras.
Och med en nystylad Liam Gallagher på omslaget har man givetvis valt att kalla plattan Cigarettes and Alcohol.
Där finns pärlor som Tex Williams Smoke! Smoke! Smoke! (That Cigarette) som här ovan finns i en version med Asleep at the Wheel, Rita Marleys One Draw och John Lee Hookers Whiskey and Wimmin.
Fast den typen av cigaretter det handlar om i videon här nedanför kanske ni ska vara försiktigare med. Dom verkar ju leda rakt in i eländets elände.


Jah Hollis

Låt folk röka på när det är reggaefestival!

Runt en procent av publiken under tre dagars reggaefestival i Uppsala misstänks, observera: misstänks, för att ha dragit i sig droger, mest i form av hasch och marijuana. Är någon på något vis förvånad med tanke på vilken koppling reggae har, och länge har haft, till marijuanarökande och rastafarianism?
I så fall är det som att bli uppbragt över att så många dricker både öl och vin, och oftast tyngre saker som brännvin, nu när vi samlas kring kräftfaten för att lysa upp sensommaren här i vårt mestadels så mörka land.
Jag kan tänka mig att intaget av alkohol vid reggaefestivalen i Uppsala var betydligt lägre än i förhållande till många så kallade gatufestivaler som hålls runt om i landet sommartid och där folk raglar omkring utan att kunna ta hand om sig själva.
Malmöfestivalen, som drar igång nu på fredag, inleds alltid med stort kräftkalas på Stortorget då det är fritt fram att dricka brännvin där.
Det är det naturligtvis inte annars.
Så varför inte se lite mellan fingrarna i Uppsala och låta folk röka på till sin favoritmusik om de nu känner för det.
Annars tycker jag polisen ska gå på den hårda linjen och sätta lika mycket folk på att bevaka ett antal större nattklubbar och diskotek i våra största städer.
Där finns nog större fiskar att fånga än i Uppsala.

Jah Hollis

En välbekant doft av marijuana i trappan

Jag kan inte påstå att jag är obekant med doften, även om det är sällan man känner den nuförtiden. Dock, när jag nyss gick upp från tvättstugan, kände jag den, och igår när jag gav mig ut för att åka hem till en god vän och kolla fotbollen kände jag den, starkt, i trappuppgången.
Den brukar beskrivas som sötaktig, även om jag ibland tycker den påminner mer om skogsbrand. Eller kanske är gräsbrand riktigare.
Det är förstås the sweet smell of marijuana, grass, gräs, mary jane eller kanske skunk.
Kärt barn har många namn. Men gräsvarianten av cannabis luktar på ett speciellt sätt och skiljer sig åt från lukten av den stickigare haschröken.
Jag vet vilken lägenhet doften kommer ifrån och det vet väl de flesta i trappupgången, även om ingen egentligen verkar bry sig.
Men jag skulle vilja påstå att killarna som bor där lever lite farligt, om nu någon skulle vilja sätta dit dom.

Jah Hollis