...with The SJ blues again.Ja det skulle man kunna säga för att travestera Bob Dylan angående mina tågresor den gångna fredagen.
Jag pröjsade detta bolag över åttahundra spänn för att i dag, på vår Nationaldag, ge mig ut på en för mig oerhört viktig familjeangelägenhet (för sorglig och känslig för att gå in på nu) och återvände hem till Malmö vädigt besviken på SJ och den gamla SJ-nazimentaliteten som tydligen börjar vidhäfta våra tågreseleverantörer igen.
Det började strålande med att tåget f-r-å-n Malmö till Nässjö var en halvtimme försenat när det gick och ännu mer försenat när det kom fram.
På återresan skulle jag åka från Alvesta, kanske inte den mest humörhöjande platsen att vistas på i vårt land (det är väl därför man placerat flyktingmottagning i stor skala där, för att de ska fatta vad som gäller i det här landet) och kom dit med en icke ombokningsbar biljett.
Men eftersom jag var tidigt på plats och med en hårsmån missade ett X2000 på väg mot Malmö (det var kraftigt försenat) frågade jag en tågvärd på nästa X2000 (som nästan kört i fatt det tidigare, försenade) om man möjligen kunde klämma sig in där för att komma lite tidigare till Malmö och slippa vänta i Alvesta på nästa tåg.
"Det går inte", sade denne förebild för SJ:s tågvärdar och slängde igen tågdörren framför mig.
Sedan var det tåg jag hade biljett till fyrtio minuter försenat.
Ja, kort sagt så snodde SJ mig i dag på över en timme av min tid.
Men att vänta sig kompensation för detta sölande, i form av att kunna få åka med ett tidigare tåg, det var inte att tänka på.
Heil SS, öh...SJ!
Jah Hollis
Andra bloggar om: helgdag, nationaldagen, nazister, tåg, sj, statens järnvägar, resa, Malmö, Nässjö, Alvesta, förseningar
Vi har tydligen numera en nationaldag här i Sverige också, även om jag inte tror att den direkt slagit igenom i folkdjupet som någon man går man ur huse för att fira.
Jag tror det är svårt för de flesta att ens påminna sig vilket datum det är.
Men det finns ju nationaldagar som blivit ett begrepp världen över, och jag syftar då inte på amerikanernas superpatriotiska firande av 4 juli, eller fransosernas 14 juli.
Nej, nationaldagarnas nationaldag måste ju vara den som infaller i dag, den 17 maj, alltså vårt kära grannland Norges nationaldag.
Den firas friskt världen över och den har blivit ett begrepp världigt många av oss är välbekanta med.
Så, grattis på nationaldagen, norska systrar och bröder!
Jag härstammar faktiskt själv från ert vackra land en bit tillbaka i tiden på min mor sida.
Tro det eller ej!
Jah Hollis
Uppdaterat 17 maj: Jodå, visst firade man traditionsenligt i Lund även i år.
Andra bloggar om: nationaldag, 17 maj, norge, USA, 4 juli, Frankrike, 14 juli, nationalism, patriotism
På måndag, den 17 mars, är det Irlands nationaldag. St Patrick´s Day kallas den efter det irländska skyds-
helgonet som bland annat ska ha drivit ut alla ormar från Irland.
Som så många kända religiösa figurer är han omgiven av diverse mer eller mindre tillförlitliga historier men till hans mer osympatiska drag var väl att han förstörde mycket av den gamla keltiska kulturen på Irland.
Detta är väl om något ett bevis för hur förvirrande resonemang man kan få till när religionen är inblandad (och vad den ställt till på Irland vet vi väl). För samtidigt som irländarna hyllar sitt kristna skyddhelgon St Patrick, så har de ju utvecklat den gamla keltiska, hedniska, kulturen till mångmiljonbusiness.
Och St Patrick´s Day har blivit en märkesdag som firas världen över.
Även så i Ystad där man på begäran kommer att belysa stadens dubbelvattentorn med en iriskt grön färg på måndag (och några dagar före) för att uppmärksamma den irländska nationaldagen.
Huruvida stans pubar kommer att ladda upp med grönt öl förtäljer inte historien, men det kommer säkert att serveras en och annan extra Guinness.
(Eller kanske Guiness eller Guinnes som sverigeimportörerna av detta så ofta felstavade öl själva skriver det på en webbsajt).
Slainte!
Jah Hollis
Andra bloggar om: st patricks day, irland, nationaldag, 17 mars, traditioner, öl, guinness, färg, grönt, ystad
Så har vi passerat årets nationaldag och befinner oss tillbaka i vardagen igen. Själv känner jag mig något förvirrad av att det dyker upp en helgdag så där mitt i veckan.
Naturligtvis är det inget stort problem, jag fick till och med en dag extra ledigt tack vare nationaldagen (så blir det inte när den hamnar på en lördag eller en söndag så småningom).
Jag bara undrar lite över själva fenomenet: när den här invanda veckolunken, som de flesta av oss väl ändå lever i, bryts på något vis hör man många säga att de känner sig förvirrade.
Jag fick till exempel en typisk, vad det nu egentligen är, lördagskänsla under större delen av gårdagen. Fastän det egentligen var en onsdag som gjorts om till en söndag.
Kanske inte så konstigt att man blir lite virrig ändå.
Nej nu ska jag njuta av ännu en ledig dag!
Jah Hollis
...with The SJ blues again.
