Att skriva, men inte veta vad man skriver

Vad jag har förstått så är det inte längre många svenska dagstidningar som har någon form av korrekturläsning, i ordets rätta bemärkelse (alltså folk som bara har till uppgift att läsa och rätta sidor innan de ska skickas till tryck), kvar.
I stället förlitar man sig ofta numera på stavningsprogram i datorn, program som söker av texter och förhoppningsvis hittar stavfel och kanske fel i grammatiken.
Problemet med detta är bara det, att ett rättstavat ord kan hamna på helt fel ställe.
Begriper dessutom den som skrivit inte vad han eller hon skriver då kan det bli än mer komplicerat.
I Kvällsposten i helgen beskrevs sångerskan Sarah Dawn Finers röst som "stor och känslosam".
Skribenten tyckte säkert det var en fin beskrivning utan att veta att känslosam faktiskt är detsamma som (enligt den svenska synonymordboken) "sentimental" och "tårdrypande".
Vad gillar Sarah den beskrivningen måntro?
Förmodligen menade skribenten känsloladdad eller kanske känslostark vilket ju närmast är motsatsen till känslosam.
Tro nu inte bara att det är kvällstidningarna som gör sådana misstag. Kolla in den stora morgonblaskan. Jag trodde faktiskt de var mer pålästa.
Inte f-n menade Henry att han kände sig sentimental inför matchen.
Han menade att den skulle bli känsloladdad.
Det är mitt tips.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Språk, Korrektur, Tidningar, Kvällsposten, Stavning, DN, Dagens Nyheter, Stavningsprogram, Ord, Betydelse

Fredagsfärgen: Grått

Jag har blivit lite förtjust i det här sättet att bildblogga, att bara lägga in en bild utan någon egentlig kommentar till den. Nu hoppar jag på det tåg som kallas Fredagsfärgen och ger ett grått bidrag. Sedan får vi se om jag har något att komma med nästa fredag också.
Faktum är, att i denna bild döljer sig också (delvis) namnet på ett obskyrt småländskt punkband. Den som fixar vilket det är, får en medalj.

Jah Hollis

Andra bloggar om: färg, färger, fredag, grått, ordlöst, vinter, höst, småland, foto, fotografi

Fula ord har fått en ny betydelse

En gång i tiden var fula ord något som var lite snuskigt, något man inte gärna använde officiellt och så gott som aldrig i dagstidningarna.
Nu är det väl få som reagerar över det som en gång ansågs "fult" och för övrigt har väl "shit" och "fuck" tagit över som de vanligaste "svenska" ederna.
Själv anser jag att det är en helt annan kategori av ord som gjort sig förtjänt av att kallas "fula" och det är konstiga engelska uttryck för saker och företeelser som man mycket lätt kan hitta svenska ord för.
Senast i dag såg jag en rubrik i en gratistidning, som stoppas ner i brevlådorna här i östra Malmö antingen man vill det eller inte. Det stod:
"Speeddating med arbetsgivare"
Förutom att det nog är rätt få av den blaskans läsare som vet vad speeddating är, så förekom ordet inte alls i texten som rubriken stod över. Kanske hade fler fattat om man skrivit "snabbträff" i stället.
Lite lustigt är också att vi här i särskrivningarnas förlovade land (där vi också tror oss vara världsmästare i engelska) skriver just "speeddating" när det på engelska heter "speed dating".
Det fulaste ordet i svensk press just nu måste väl i alla fall vara "powerwalk(s)" som betyder "rask(a)/snabb(a) promenad(er)".
Jag menar, finns det någon människa som verkligen säger "Ska du med ut på en powerwalk?".
Jag har aldrig hört det och jag hoppas jag någonsin slipper höra det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: svenska, språk, engelska, tidningar, fula ord, svordomar, anglicismer, speeddating, speed dating, powerwalk, power walk

Något verkar ruttet i Det Stora Äpplet

Det är tydligen inte bara här hemma i gamla ”efterblivna” Svedala som vi har problem med fult språk. Enligt vad den utmärkte korrespondenten Lennart Pehrson skriver i både DN och Sydsvenskan vill man i den världshippaste och fantastiskt vidsynta staden New York i USA förbjuda folk att använda ordet nigger.
Det ska då förbjudas symboliskt, vad ett sådant förbud nu är värt.
Tydligen är det så att ordet används mest av unga svarta om unga svarta, så nu blir det väl ännu en anledning för afroamerikanerna att känna sig diskriminerade. Paradoxalt nog för att de inte får kalla varandra nigger.
Ordet är förvisso värdeladdat, och det går långt tillbaka i historien.
Muhammad Ali vägrade att åka och strida i Vietnam med förklaringen att ”ingen Vietcong någonsin kallat honom nigger” (och använde där själv en nedsättande term om den vietnamesiska frihetsrörelsen FNL).
I en dokumentär om Muhammad Ali berättar han själv, skrattande, hur han under en match mot Sonny Liston hörde en vit kille ropa ”Hey Sonny Liston, kill that nigger!”
Det finns en annan välkänd story (kanske påhittad?) om Jerry Lee Lewis och Chuck Berry.
Hur Jerry Lee, efter att som avslutning på en konsert ha satt eld på sitt piano, sade till Chucken, som skulle spela efter honom: ”Follow that, nigger!”
Vem som först använde det som ett positivt uttryck vet jag inte, men det var inte som många tror Niggaz With Attitude eller några andra hip hopare.
Big Youth spelade redan 1974 in sin hit ”Every Nigger is a Star”.
Så det så!

Jah Hollis