Man kan ha det roligare än att vara sjuk

I dag, onsdag, har jag varit sjukskriven för första gången på över tio år.
Jag fick ont i halsen i måndags när jag var ledig, och det eskalerade så att jag fick stanna hemma från jobbet i dag och jag kommer att göra det i morgon med.
I dag har jag varit mer eller mindre utslagen och mest legat och försökt att hämta mig på något vis (och känt en stöt gå genom kroppen varje gång jag behövt svälja).
Ändå kände jag lite lätt dåligt samvete för att jag var hemma, det är som sagt mer än tio år sedan senast det hände, och så tänkte jag på den där karensdagen som gör att jag säker kommer att få ut en tusenlapp mindre på lönen.
Nog har det varit så någon gång de senaste tio åren att jag skulle ha behövt vara hemma på grund av sjukdom, men jag har jobbat ändå.
Inte för att det här med karensdagen hotat att rasera min ekonomi, utan kanske mer för att man ibland är närmast oersättlig i de snålt bemannade arbetsorganisationer som tycks finnas på de flesta arbetsplatser i dag.
Men jag är övertygad om att många, på grund av karensdagen, går till jobbet fastän de inte borde det.
Högerpartiet som styr Sverige med stöd av några småpartier på samma kant har försökt (och till viss del lyckats) slå i oss att vem som helst i landet i dag har två val: antingen jobbar man (följer arbetslinjen) eller så lever man på bidrag.
Att de anser att det handlar om ett val förstår man när de säger att de vill uppmuntra (eller kanske tvinga) folk att ta ett arbete i stället för att leva på bidrag.
Det låter ju kanonfint (dessutom är det ditt eget fel om du inte har ett jobb), men det är många i landet som vet att det inte är så enkelt, att många tvingas leva på bidrag för att det inte finns jobb. Och att leva på bidrag är inget liv i sus och dus.
Nej, det är något sjukt i hela det resonemanget med sänkta a-kassor och karensdagar för att folk till varje pris alltid ska tänka på jobbet i första hand, men jag märker själv nu att det smittat av sig på mig när jag känner samvetskval för att jag blivit sjuk några dagar.
Ett intressant reportage om detta finns att läsa i Dagens arbete.

Riktigt så illa som det kan låta i Goin’ Down Slow med Lightnin’ Hopkins här ovan är det inte med mig. Det finns hopp om livet, även om halsont inte är någon höjdare, men det är inte som att drabbas av kolera på Haiti.
Lightnin’ Hopkins var för övrigt en av vännen Bob Dylans tidigaste förebilder.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jobb, Sjukskrivning, Sjukdom, Karens, Karensdagar, Arbete, Bidrag, Alliansen, Arbetslinjen, Musik, Lightnin‘ Hopkins, Bob Dylan

Ska man gå till jobbet när man är sjuk?

Jag har varit sjuk i helgen som gått.
Inte så där jättesjuk, men ett tag kändes det som om det var någon rejäl halsåkomma på gång. Sedan började jag fundera på om det kanske skulle vara läge att förvarna om att jag kanske inte kommer till jobbet på mångdagen (i dag alltså).
Under de snart fem år som jag varit på mitt nuvarande jobb, har jag inte varit sjukskriven en enda dag.
Det är inget jag skryter med.
Jag bara konstaterar det, och ska väl tillägga att jag vid några tidigare tillfällen varit i samma situation som i går (och som jag är i dag också), det har varit tillfällen då det var tveksamt att jobba med tanke på mitt tillstånd.
I natt har jag haft feberdrömmar, märkliga sådana som inte vill släppa greppet, och svettats som en maratonlöpare i glödande sol.
I dag känner jag mig bättre, men inte helt OK, och frågan är om jag inte borde stanna hemma i alla fall. Men nu börjar det bli sent och eftersom det innebär att det kan bli svårt att ringa in en vikarie vet jag att andra på jobbet skulle drabbas om jag inte kommer.
Men hur stor är då risken att någon drabbas av att också bli sjuk om jag går till jobbet och nyser och snorar?
Att förlora en dags lön fixar jag väl, det är snarare en samvetsfråga.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sjuk, sjukdom, halsont, förkylning, feber, jobb, jobba, arbeta, sjukskrivning, karens, pengar

Folk går redan och jobbar fast de är sjuka

Nu är det tydligen meningen att folk med ryggskott, nyopererade, psykiskt knäckta och utbrända ska skickas till jobbet och arbeta för att det utgått ett dekret att de inte är sjuka. Det låter som ett rätt fantastiskt sätt att bota människor, lite healing i den högre skolan.
Men vadå?! Det är väl inte så konstigt.
Jag menar, redan i dag går ju folk och jobbar när de är sjuka för att de inte har råd med karensdag och förlorad inkomst och för att de inte vill lämpa över mer jobb på sina arbetskamrater.
Tänk efter hur många på ditt eget jobb som dyker upp i förkylningstider och hostar och snorar och nyser och smittar sina kollegor. Ännu värre skulle det väl bli om regeringen gör allvar av sina planer på att införa ännu en karensdag.
Då lär många arbetsplatser bli rena smitthärdarna i exempelvis influensatider.
Den nya regeringen vi fick i höstas och deras politik tycks till stor del gå ut på att lösa problemen genom att förneka att de finns.
Det om något är sjukt.

Jah Hollis