Herren ger och herren tar…

Den som en gång tagit sig upp i de politiska toppskikten verkar alltid ha sitt på det torra på något vis, men verkar heller inte skämmas för att ta chansen att plocka till sig ännu mer.
Två exministrar är på tapeten för tillfället; den ena är Margareta Winberg som fått ut 22 000 kronor för mycket för det säkert oerhört betungande jobbet som styrelseordförande i Svenska spel.
För Winberg, den gamla sossen som tydligen har ett eget företag som tog hand om inkomsten, är väl detta småpotatis som säkerligen gör vare sig till eller ifrån i den personliga budgeten.
Men går det så går det ju (fast det tydligen inte gjorde det nu), och lite extra fickpengar kan man ju alltid försöka ordna fram.
Den andre är Sven Otto Littorin, mannen som tidigare predikade Moderaternas arbetslinje, som nu kan kassera in 112 000 kronor i månaden ett år framåt utan att ens anmäla sig på Arbetsförmedlingen (och efter att ha sagt upp sig själv).
Allt i enlighet med den svenska lag som säger att det är skillnad på folk och folk.
Herren ger och herren tar, men det verkar som om det oftast är den som redan har som ska vara given mer.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Pengar, Politik, Politiker, Ministrar, Sven Otto Littorin, Margareta Winberg, Lön, Arvode, Snikenhet, Lag

Undrar om Littorin anmält sig till AF?

Det gick raskt för Sven Otto Littorin att försvinna från sitt jobb och, verkar det som i alla fall, från Moderaterna när han väl bestämt sig för att säga upp sig.
Hade han nu varit en vanlig knegare, eller i alla fall haft något mer alldagligt jobb än det som minister i den svenska regeringen, hade det nog varit läge att anmäla sig på Arbetsförmedlingen nu.
Han kan ju å andra sidan, oavsett orsaken till att han har sagt upp sig verkar det som, ansöka om att utlösa en fallskärm som ger honom en rätt bra hacka.
Även om han nu har dyra vanor eller ej så borde han klara sig ett tag på de pengarna. Men sedan gäller ju de nya tuffare reglerna för arbetssökande, regler som han själv varit med och drivit igenom.
Fast i ärlighetens namn har jag svårt att tänka mig att en ex-minister ska behöva släpa sig till Arbetsförmedlingen för att få ut a-kassa eller några andra skärvor att leva på. Det är väl ändå trots allt fortfarande skillnad på folk och folk även i arbetslinjens tider?
Nu är frågan bara hur det ska sluta för teflonminister Reinfeldt.
Ska han klara sig ur detta med sitt politiska liv i behåll?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Arbetslöshet, A-kassa, Sven Otto Littorin, Fredrik Reinfeldt, Reinfeldt, Moderaterna

Exakt vem har förföljt Sven Otto Littorin?

Arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin har lämnat sitt jobb mitt under en pågående valkampanj och nu tycker alla hans sympatisörer så synd om honom.
Den viktigaste anledningen till att han avgår tycks nämligen vara att "media", denna fruktansvärda hydra, ska ha förföljt Littorin och hans barn och ställt frågor om hans privatliv.
Partivänner skyndar givetvis till hans försvar och kräver att "media" ska rullas i tjära och fjädrar för att Totto (som tydligen partivännerna kallar Littorin) tvingas lämna jobbet.
Ja, kan man inte skylla på något annat när saker och ting går snett, kan man ju alltid skylla på "media", detta obestämbara onda.
Tydligen handlar det om att enstaka journalister av en journalistkår på kanske 15 000–20 000 personer ska ha varit närgångna (för ganska länge sedan).
Det borde vara ganska enkelt att peka ut vilka det handlar om och vilka media de jobbar för, istället för att dra till med det ständiga "media" och dra en hel yrkeskår över en kam.
Jag menar, vem skulle kunna komma undan med att säga att "alla politiker" är idioter bara för att några råkar vara det?
Någon hyfs och sans får det väl ändå vara i den här debatten, eller är det media av nordkoreanskt snitt vi vill ha? Som säger bara vad regeringen vill höra?
Det kan väl ändå inte vara så att Moderaterna nu ska dra hem billiga poäng på detta och att det egentligen ligger något annat bakom?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Politik, Politiker, Media, Sven Otto Littorin, Avgång, Arbetsmarknadsminister, Tidningar, TV, Radio, Journalister

Vilken nesa att bli sparkad av Littorin

Hur många av våra nuvarande svenska ministrar skulle ni kunna peka ut och namnge i en samling av, låt oss säga hundra, blandade människor?
Återanvände Bildt kanske en och annan har lagt på minnet, och chefen själv, Reinfeldt, även om han inte gör mycket väsen av sig.
Måddan?
Lasse Leijonborg och kanske han med hästsvansen (cooooolt! :-p), finansminister Anders Borg.
Att påstå att vi har en färgstark (sorry Nyamko!) regering är nog att ta i, men det är kanske å andra sidan inte heller det primära.
Dock måste det kännas oerhört nesligt och skamligt att inför allas ögon bli sparkad från sitt jobb, som Arbetsförmedlingens generaldirektör Bo Bylund nu blivit.
Av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin!
En man vars CV (sedan man tagit bort tveksamheterna) ryms på baksidan av ett frimärke!
Ugh! I det läget hade jag övervägt harakiri.
Men Bylund följde reglerna och hade inte mycket att säga om regeringen och dess handlande.
Jag hade nog (som alternativ till harakiri) sökt upp Littorin och gjort något jag fått ångra sedan, men trots allt innerst inne känt mig rätt nöjd med att jag hade gjort.
Fast visst, utsikten till att få 120 000 kronor i månaden fram till 2011 utan att behöva arbeta för dom kanske håller tungan och annat i styr.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, inkomst, regeringen, ministrar, arbetsförmedlingen, bo bylund, sven otto littorin, carl bildt, anders borg, harakiri, cv

Sven Otto blandar ihop lust och tvång

Det förvånar mig inte att vår arbetsmarknadsminister, Sven Otto Littorin, tvingades betala för att få en examen att skryta med. Jag har egentligen ingen anledning att vara elak mot honom, men han bjuder ju på det med sina märkliga uttalanden.
Nu handlar det om en undersökning som Manpower gjort och som visar att arbetslösa inte är så sugna på att flytta för att få ett nytt jobb.
Hälften kan inte tänka sig att flytta för att få jobb.
Samtidigt tror 65 procent att de ska få ett nytt jobb inom ett halvår (utan att flytta).
Det tycker Sven Otto Littorin är "glädjande siffror". Han tror att det hänger ihop och att man inte "har lust" att flytta om man tror man kan få jobb inom ett halvår.
Jag tror inte att det har och göra med "lusten" att flytta.
Jag tror det har med att känna "tvånget" att flytta att göra.
Ingen vill överhuvud taget känna sig tvungen att flytta, att bli deporterad, att tvingas att lämna sitt sociala liv.
Men så tror inte Sven Otto Littorin att det är.
Han tror det har med "lust" att göra att bli behandlad som någon statare från anno dazumal.
Ja, ja. Det nya arbetarpartiet var det.

Jah Hollis