Vilken nesa att bli sparkad av Littorin

Hur många av våra nuvarande svenska ministrar skulle ni kunna peka ut och namnge i en samling av, låt oss säga hundra, blandade människor?
Återanvände Bildt kanske en och annan har lagt på minnet, och chefen själv, Reinfeldt, även om han inte gör mycket väsen av sig.
Måddan?
Lasse Leijonborg och kanske han med hästsvansen (cooooolt! :-p), finansminister Anders Borg.
Att påstå att vi har en färgstark (sorry Nyamko!) regering är nog att ta i, men det är kanske å andra sidan inte heller det primära.
Dock måste det kännas oerhört nesligt och skamligt att inför allas ögon bli sparkad från sitt jobb, som Arbetsförmedlingens generaldirektör Bo Bylund nu blivit.
Av arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin!
En man vars CV (sedan man tagit bort tveksamheterna) ryms på baksidan av ett frimärke!
Ugh! I det läget hade jag övervägt harakiri.
Men Bylund följde reglerna och hade inte mycket att säga om regeringen och dess handlande.
Jag hade nog (som alternativ till harakiri) sökt upp Littorin och gjort något jag fått ångra sedan, men trots allt innerst inne känt mig rätt nöjd med att jag hade gjort.
Fast visst, utsikten till att få 120 000 kronor i månaden fram till 2011 utan att behöva arbeta för dom kanske håller tungan och annat i styr.

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, inkomst, regeringen, ministrar, arbetsförmedlingen, bo bylund, sven otto littorin, carl bildt, anders borg, harakiri, cv

Man skulle varit rik och haft lyxlägenhet

På jobbet kom vi härom kvällen att snacka om vår duktiga nya (ja, dom har ju suttit ett tag nu) regering och deras nya lagar som träder i kraft vid nyår.
Det ska bli dyrare att köra bil, dricka öl, röka och titta på tv, konstaterade en: Ja hela livet blir dyrare, allt som är kul kommer att kosta mer.
Ja, men det blir billigare att dricka vin, konstaterade optimisten i samlingen.
Vi vände och vred på det hela och slutsatsen var att man skulle haft en fet förmögenhet (förmögenhetsskatten ska ju slopas) och en lyxlägenhet centralt belägen i stan (fastighetsskatten i attraktiva storstadsområden ska bli avsevärt lägre).
Men är inte det vår alliansregering i ett nötskal: den som har förmögenhet och kanonläge på sin stora bostad har mest att vinna på att man röstat på dom.
Att sedan arbetslivserfarenhet inte är någon tillgång för den som ska studera på högskola är väl bara helt i linje med detta.
Den som är rik och oerfaren ska belönas.
Låter också som regeringen i ett nötskal.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jobb, skatter, lagar, regeringen, alliansen, lägenheter, boende, tobak, bensin, tv-avgift, högskolan, arbetslivserfarenhet

En gammal devis som fungerar än

Jag är långt ifrån först med att länka samman vår nuvarande regering med gamla historiska deviser som ständigt tycks kunna återanvändas. Men jag känner lite rysningar av obehag när jag läser om de nya folkförflyttningarna som nu tycks börja i liten skala.
Nästan ännu obehagligare är det att läsa vissa bloggares kommentarer till dessa nya, alltmer inhumana tongångar.
Utan att göra andra jämförelser, kan man ana sig till hur man kunde få vissa människor i Nazityskland att ställa upp på både det ena och det andra.
Och det märkliga är, att det verkar vara folk som kallar sig liberaler och som pratar om individens frihet och så vidare som är snabbast med att kräva att folk ska rätta in sig i leden och lyda utan att ifrågasätta någonting.
Jag kan inte låta bli att tänka på scenen ur Den enfaldige mördaren där fabrikören tvingar den fattige bonden att betala arrendet och sedan eldar upp pengarna inför ögonen på honom.
”Det är inte pengarna, det är principen.”

Jah Hollis

Andra bloggar om: arbete, frihet, nazister, regeringen, bloggar, bloggare, hans alfredson, film, pengar, principer

En Soprano i regeringskansliet?

Man borde egent-
ligen dela ut ett pris till den som klarar av att tala om vem som är vem av de båda damerna på de här bilderna.
Jag kan tala om så mycket som att båda förekommit i svensk television en del den senaste tiden.
Den ena har spelat en stundtals framträdande roll i en tv-serie som jag och många andra svenskar följt med spänning till det kanske inte så bittra slut som många möjligtvis hade väntat sig.
Den andra har spelat en framträdande roll i de svenska tv-nyheterna (och i den övriga medievärlden också) under en kort men intensiv tid nu. Och huruvida denna följetong får ett bittert slut eller ej, det ligger väl mest i betraktarens öga, det också.
Men jag vill inte påså att det finns något annat samband mellan dessa två än att de är fantastisk lika, helt enkelt. Inget sagt om "maffiametoder" och annat i regeringskansliet.
Skulle aldrig falla mig in.

Jah Hollis

Andra bloggar om: ulrica schenström, regeringen, regeringskansliet, sopranos, janice soprano, maffia, maffiametoder, tv, tv-serier, nyheter

Och vem i hela världen kan man lita på?

Uppenbarligen har det blivit mer och mer accepterat att ljuga och bluffa sig fram här i världen. Tröskeln tycks ha blivit allt lägre när det gäller att ta till fusk och bedrägeri.
Helt följdriktigt har vi nu fått en regering där det visar sig att allt fler av ministrarna har annamat den här livsstilen. Eller anammat och anammat, det verkar på något vis som om de har den i blodet.
Redan i den första uppsättningen Reinfeldt presenterade ingick ju ett par personer som tyckte man kunde strunta i regler som väljarna förväntas leva efter. Upprördheten över småfifflandet verkade inte omfatta så många i de egna leden.
Men för syns skulle fick de mest uppenbara fallen bytas ut mot säkrare (?) kort.
Ändå måste jag medge att jag är lite förvånad när det visar sig att hellylledamen nummer ett, Maud Olofsson, också visat sig vara en som far ovarsamt fram med sanningen.
Måddan ska tydligen sitta med i en jury i något populistiskt Aftonbladet-jippo och därför skulle hon chatta med läsarna (och jag måste ju inflika att jag inte kan begripa varför man skulle vilja chatta med Maud Olofsson, men det är en annan sak).
Nu var hon upptagen av annat och lät i stället sin pressekreterare Lisa Wärn sköta chattandet och låtsas vara Maud.
Lisa Wärn beklagar i efterhand, men sägar att hon faktiskt vet hur Maud skulle svarat på frågorna. Maud vill inte kommentera.
Hon kanske skulle låta Lisa Wärn sköta det i stället.

Jah Hollis

PS. Nu fattas väl bara att de andra två überhedersknyfflarna i Aftonbladets jury, Mark "Mumin" Levengood och Christer "Spacman" Fuglesang, avslöjas med något fuffens. Fuglesang kanske aldrig var ute i rymden utan satt och tryckte i någon källare i Houston. DS.

S:t Göran och porrsurfarna

För ett tiotal år sedan, när internet var lite nytt och kittlande på flera arbetsplatser gillade många på mitt dåvarande jobb att surfa så fort de fick lite tid över. De var nyfikna på vad som fanns där på nätet, och givetvis gav sig en och annan in i porrträsket, det kunde man inte undgå att märka.
Nyfikenheten finns fortfarande kvar tydligen, för varför vill man annars spärra datorer i regeringskansliets datornätverk så att man inte kan ge sig in på sidor med porr, våld och rasism?
Socialministern, S:t Göran Hägglund, litar enligt DN tydligen inte på sina medarbetare. För det kan väl inte vara så att han själv har svårt att hålla fingrarna i styr när datorn är i gång?
Eller tror han kanske att sidor med dessa brännheta ämnen försvinner om man inte tittar på dom?
Och vad är egentligen "olämpliga sidor"? Det uttryck som Göran Hägglund använder sig av och som stinker av 1984-mentalitet.
Klarar inte vuxna människor att själva bestämma hur de ska använda internet?

Jah Hollis

Både gud och regeringen är efter mig

Nu är del ett av min semester över och om en timme är det dags att åka till jobbet igen. Efter att det regnat de dryga 14 dagarna jag varit ledig, lyser nu solen som den inte gjort på länge över sydligaste Sverige.
Är det nu så att gud har ett finger med i spelet när det gäller vädret, känner jag mig personligen förorättad. Är detta en liten futtig hämnd för att jag skrivit så elakt om alla våra fredsälskande religioner (observera att jag ännu inte skrivit något ont om eckankarrörelsen)?
Som om detta inte vore nog, ska jag i dag ta M:s bil till jobbet, som en förberedelse för att bli bilpendlare på heltid. Och vad händer då? Jo en företrädare för vår underbara nya arbetarregering går ut och förutspår att bensinpriset ska stiga till runt 20 spänn litern.
Jag har inte ägt bil de senaste åren och jag har hållt bilkörandet nere till ett minimum. Är det tacken?
Positivt med att behöva förbereda sig för att åka till jobbet nu är, att jag slipper höra Babsan Wilhelmsson i Sommar i P1. Vad har den människan gjort för att få äran att göra sommarprogram?

Jah Hollis

Jag vill inte sponsra välbetaldas städning

Så kom det då, vår nya högerregerings förslag om att sponsra de välbetaldas städning och häckklippning med miljardbelopp. Och de erkänner också glatt och villigt att dessa pengar inte kan komma alla till godo.
Jag är en av många som inte kommer att ha någon glädje av detta beslut, men vara med och betala det ska jag tydligen. Vad får jag för kompensation för detta?
Jag kan tänka ut många saker som skulle gynna mig och förmodligen att stort antal svenska medborgare mer än detta huvudlösa påhitt.
1. Billigare mat över hela linjen
2. Billigare öl, vin och sprit
3. Mer satsning på kultur
4. Billigare kollektivtrafik
Och så vidare…
Ja, det finns som sagt hur mycket som jag hellre vill ha sponsrat än häckklippning och dammsugning.
Läs detta, av en politisk redaktör på en liberal tidning. Man kan tro att han skulle heja på detta regeringsförslag, men han är tack och lov mer klarsynt än hela den usla regering vi har just nu.

Jah Hollis

Nu kommer årets första löneutbetalning

Om mindre än ett dygn får jag min första löneutbetalning för året. Då visar det sig vad den nya regeringens löften om guld och gröna skogar är värda, i alla fall för oss som faktiskt har ett arbete.
Såg som hastigast på några tv-nyheter tidigare i kväll att det nog skulle gå med vinst för oss som redan har en hygglig inkomst. För dem som är arbetslösa och ska leva på a-kassa verkar det inte lika kul: de kommer helt enkelt att få mindre pengar att leva på.
Men det bekymrar inte vår uppenbart känslolöse arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin som intervjuades om detta faktum.
Han har för övrigt ett intressant cv som återfinns på regeringens webbsajt. Han har bland annat jobbat som ”Senoirkonsult med ledningsgruppsansvar (marknadschef), Kreab” (sic!). Senoirkonsult?
Nej denne politiske brolier verkar inte ha provat på att jobba inom till exempel sjukvården eller någon tung industri. Kanske tycker man annars att en arbetsmarknadsminister skulle ha nytta av praktisk erfarenhet av olika former av arbete.
Att det skulle bidra till att man skulle kunna göra ett bättre jobb. Jag tycker att den empatibefriade Littorin verkar vara ett klassiskt fall av fel man på fel plats.

Jah Hollis