Kan Dan Brown få Nobelpriset någon gång?

Jaha, så har det med ett visst buller och bång (det blir alltmer buller och bång för varje år nu tycker jag) presenterats vem som blir årets mottagare av Nobels litteraturpris.
Det blev inte, som jag alltid förgäves hoppas på, Bob Dylan som fick priset den här gången heller. Och en annan favorit, som jag faktiskt läst några böcker av, Joyce Carol Oates, fick det inte heller.
Nej, den som kammade hem det hela och får hämta tio miljoner kronor i Stockholm i vinter heter Herta Müller och är en tyskrumänsk författare.
"Jaha", tänkte jag först, "ytterligare någon man inte känner till".
Nu har jag i år inte läst så mycket om spekulationerna inför dagens kungörande, men när jag lyssnade på radion kom jag på att jag faktiskt hört talas om Herta Müller, även om jag inte läst någon av hennes böcker.
Men det är en boktitel som nämndes och som fastnat i mitt minne som är beviset: I dag hade jag helst inte velat träffa mig själv, heter den, och märkligt nog har DN missat den när man räknar upp vad som finns översatt till svenska av Herta Müllers produktion.
Som en kontrast (?) följde, efter meddelandet om vem som vunnit Nobelpriset, i Vetenskapsradion historia, ett inslag om Dan "Da Vincikoden" Browns senaste bok The Lost Symbol.
Han är ju en författarnas superkändis och i USA är bokens förstaupplaga på fem miljoner exemplar.
Jag har inte läst något av honom heller, men han lär ha fått välvilliga recensioner för sin nya skapelse. Och boken lär sälja som smör.
Men kommer han någonsin att kunna komma i fråga för Nobels litteraturpris?
Nja, det är väl tveksamt. Det verkar inte som om det som Svenska Akademien anser vara värt att belöna, och gigantiska kommersiella framgångar som författare, kan gå hand i hand.
Och kanske måste det vara så för att priset ska behålla sin aura av exklusivitet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Nobelpriset, Litteratur, Herta Müller, Svenska akademien, Litteraturpriset, Dan Brown, Bob Dylan, Joyce Carol Oates