Jag är med i en bokklubb som med en klockas exakthet skickar ut sina tidningar med erbjudande om nya (och tidigare) böcker och numera också att antal dvd.
Det gäller att att hänga med om man upptäcker att man inte vill ha månadsboken, som ju måste avbeställas om den inte ska dimpa ner via brevlådan.
Några gånger har jag glömt att avbeställa och fått hem böcker som jag i vissa fall har läst med stor behållning, och i vissa fall bara tittat snabbt i innan jag lagt dem i mina högar av olästa böcker.
Nåväl, i den nya bokklubbstidningen vill jag inte ha månadsboken, men däremot fastnade jag för en annan titel (det gör jag i och för sig ofta, men de flesta slår jag rätt snabbt ur hågen).
Den här heter Arbetets lust och leda och är skriven av Londonboende schweizaren Alain de Botton, en kille som blivit en auktoritet på diverse livsfrågor innan han fyllt 40.
En anledning till att jag uppmärksammade boken är, att jag för ett tag sedan läste en intervju med honom i brittiska musik- och (populär)kulturmagasinet The Word.
Han verkade intressant och tycktes dessutom ha något vettigt att säga.
Den andra anledningen är att det händer mycket kring mitt jobb nu, samtidigt som det börjar smyga sig in en viss leda i det. Jag är ju egentligen inte så mycker för sådana här "förstå dig själv"- och "hjälp dig själv"-böcker men förhandsinformationen om boken låter lovande.
Det vore intressant att höra om det är någon som tittar in här som läst något av Alain de Botton och vad ni i så fall har att säga om honom.
Alla åsikter mottages tacksamt.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Bok, Böcker, Bokklubbar, Alain de Botton, Arbete, Fritid, Leda, Lust, Litteratur
5 kommentarer:
Ja, fy fasen vilken stress med dessa klubbar, där jag måste avbeställa erbjudande. Visst de kommer regelbundet, men min tillvaro är inte lika regelbunden. Intressant inlägg! :-)
STOPPA TORTYREN!
SEROQUEL
STOPPA HETSJAKTEN!
AVSLÖJA BEDRÄGERIET!
- Peter Ingestad, Solna
Verkar vara en intressant bok.
Har faktiskt inte läst den men det känns som ett lämpligt alster att plöja när slentrianen infinner sig eller arbetet börjar ta över livet - ett fenomen som inte direkt är mig eller de mina helt främmande!
Önskar en skön helg! :)
Jag känner inte till honom men när jag googlar så förstår jag, tror jag, hur det kommer sig att du intresserar dig. Jag håller med dig att arbetet som varande den enda respektabla livsinnehållskaparen (kasst språk, ja g vet, men flytet saknas i denna stund - skulle förresten tipsa dig om artikel i Språktidningen om Expressenspråket, senaste numret, intressant) är ett märkligt fenomen. Samtidigt så ger ju våra arbeten oss, när det är bra, både känslor av att göra något viktigt och intressant och möjlighet till goda möten och nya kontakter (inte minst de oväntade). Men då det inte funkar, och det är mer som finka, då söker man kanske sig till de Botton.
E: Ja det kan kanske vara intressant att ta del av någon syn på jobbandets fram- och baksida. Jag ska försöka leta upp Språktidningen. Kanske skulle ta en prenumeration för att vidareutbilda mig i min gärning som språkpolis.
Skicka en kommentar