Jag är inte avundsjuk på Mona Sahlin

Det pågår tydligen en stor debattvecka där Alliansens ledare, vår käre statsminister Fredrik Reinfeldt, och Mona Sahlin, ledare för vårt största oppositionsparti, ska mötas och munhuggas ett flertal gånger.
Jag har själv inte så mycket energi att lägga på att följa detta, eftersom det är min jobbvecka och jag har nog med mitt eget. Dock var tv:n i gång på jobbet under gårdagens debatt, och i dag fick jag i radion höra några repliker från riksdagens partiledardebatt, där naturligtvis även övriga partiledare ställde upp.
Om innehållet har jag inte mycket att säga, men jag kan lugnt konstatera att jag inte är avundsjuk på Mona Sahlin.
Jag vet att det är många som ogillar henne, för sådant som hennes stil och hennes sätt att prata och hennes Stockholmsdialekt(!).
Men stackars Mona som måste försöka behålla lugnet när hon ska bemöta den överlägset överdryge Reinfeldt.
Han påminner om de där killarna i skolan som kom från de mer bemedlade samhällsskikten och som alltid skulle sätta alla andra på plats med sin fisförnäma stil.
Och hans förbannade tjat om "superpaket".
Han kan ta sitt superpaket och stoppa upp någonstans.
Och gud hjälpe den som ska behålla fattningen i en debatt med Maud Olofsson.
Say no more!!!

Jah Hollis

Andra bloggar om: politik, debatt, Mona Sahlin, Maud Olofsson, Fredrik Reinfeldt, riksdagen, superpaket, överklass, dialekt, stil

Är Mona ute och fiskar FRA-röster, eller?

Såg just att sossarnas ledare Mona Sahlin yttrat sig i Rapport och sagt saker om den nya FRA-lagen. Oddsen är inte höga för den som gissar att hon sagt att sossarna ska riva upp lagen och ändra den om de får makten i valet 2010.
Det hela refereras i Sydsvenskan, men det är inte mycket konkret hon säger. Dock tycks hon vilja ha förändringar i lagen som går i linje med vad många i debatten om den sagt sig vilja ha.
Och hon lär redan ha vänsterpartiet på sin sida i den här frågan.
Nu väntar förstås en röstfiskedebatt: är detta allvarligt menat från sossarnas sida, eller ett försök att rida på en stor våg av missnöje med den nya lagen?
Någon som tror sig ha svaret?

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, rapport, mona sahlin, fra, fra-lagen, riksdagsval, debatt, demokrati, 2010, val, röstfiske

Drogromantiker vs Alkoholromantiker

Det verkar ha blossat (ingen ordvits!) upp en liten drogdebatt efter att den gamla nyheten att Mona Sahlin en gång rökt hasch bubblat upp igen. Utan att ta ställning för eller emot något kan jag inte låta bli att fundera över språkbruket (hupp, ingen vits där heller, jag lovar) i debatten.
Talas det om hasch, som ju är olagligt, kallas den som skulle våga sig att säga något positivt om denna drog för drogromantiker.
Den som pratar varmt för till exempel vin, som ju är lagligt om man har åldern inne (och inte är tvärpackad när man handlar det i Sverige) blir man väl aldrig kallad alkoholromantiker, eller?
Och så fort någon drar ett bloss hasch är det missbruk. Ska man klassa intag av alkoholhaltiga drycker som missbruk måste någon supa ner sig och riskera att förlora jobbet eller vara nära att dö.
Den som har något positivt att säga om cannabis är, så att säga, dömd på förhand verkar det som.

Jah Hollis

Mona Sahlin har rökt hasch - gäsp!

Jag vet inte om folk är dåligt pålästa eller hur kan man kalla det en nyhet att Mona Sahlin har rökt hasch. Mauro Scocco får intervjua Mona åt Svenska Dagbladet och som svar på någon fråga svarar hon att hon rökt hasch.
Men det är väl ingen nyhet att Sahlin och Bodström och vår nye hjälte, Anders Borg, har pustat i sig lite cannabis en gång i tiden.
Borg ser ut som om han skulle kunna göra det än i dag, men jag tvivlar på det.
Dock lär det finnas fler i beslutsfattande och opinionsbildande kretsar som kanske både en och två gånger testat detta berusningsmedel. Jag skulle tro, att om man gjorde en opinionsundersökning inom media-, politik- och ekonomisfären (och folk svarade ärligt) skulle vi få siffror som nog förvånar en del.
Dock tror jag att vi i detta fall kan avföra Calle från alla misstankar, eller?

Jah Hollis

Ganska ointressant på intressant.se

Efter en dags jobb tänkte jag söka lite inspiration för att skriva något på bloggen innan jag stänger butiken (bildligt talat alltså). Så jag kollar intressant.se för att se vad folk skriver om i kväll.
Inte helt oväntat är det många som skriver om första avsnittet av Persson-dokumentären, om tv-debatten mellan Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt. Och så diverse inlägg, som av rubrikerna och de få rader man får som smakprov att döma, inte kan väcka mitt intresse nu.
När det gäller de två förstnämnda ämnena verkar det bara som om många måste skriva något. Kanske för att de vill framstå som briljanta analytiker och politiskt bevandrade..
Jag börja faktiskt fundera på om det ändå inte kan stämma att väldigt många bloggare är köpta på ett eller annat vis. Man skriver om saker man tror ska bli lästa bara för att man på något vis ska vinna på det.
Mer än till detta fick jag dessvärre inte inspiration. Och jag kan medge att det inte blev något höjdarinlägg.
Lika bra att vandra hem till övernattningskvarten och läsa en god bok i stället.
Men vi tar nya tag i morgon igen.

Jah Hollis

När blev Status Quo hårdrock?

Läste att Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin med flera festat på Münchenbryggeriet vid sossarnas kongress. Enligt Aftonbladet dansade de till ”hårdrockare” som Alice Cooper, Kiss och Status Quo.
Status Quo? När blev de hårdrock?
I deras första, psykedeliska, popfas gjorde de klassikern Pictures of Matchstick Men. När de sedan började spela boogie gjorde de musik som faktiskt också var lyssningsbar i mindre doser.
När de sedan dök upp höga som hus på kokain för att vara med vid Band Aid/Live Aid, var det redan kört. Och musikaliskt har nerförsbacken bara blivit brantare.
Sammanfattning: Status Quo har a-l-d-r-i-g spelat hårdrock eller varit ”hårdrockare”.
Hör ni det Aftonbladet!?

Jah Hollis

Måste man ha en åsikt om Mona Sahlin?

Sossarna har valt en ny ordförande efter Goran ”Den levande kanonkulan” Persson. Efter mycket om och men blev det Mona Sahlin, som nog inte kan undvika att se detta som en högst personlig revansch.
Nu bloggas det och nyhetsrapporteras vilt om Mona Sahlin och sossarnas kongress. Och visst, det är en viktig politisk händelse i Sverige. Nu vet regeringspartierna vad de har att fajtas mot fram till nästa val.
Själv har jag svårt att uppbåda några djupare tankar kring Mona Sahlin (framförallt en söndag när jag ganska nyligen vaknat), det är det ju så många som gjort redan. Två saker i alla fall:
1. Känns det inte lite som om man inte fått tag i den bästa, utan att man fick ta någon längre ner på listan?
2. Är det inte underligt att det, i Sverige 2007, ska ses som nästan en revolution att välja en kvinnlig partiledare?
Sedan hörde jag, av två mig närstående personer (av olika kön och mycket olika ålder), långt innan Mona Sahlin överhuvud taget föreslogs som ny s-ledare samstämmigt säga: ”Vem som helst men inte hon!”
Kan det vara så enkelt att det är hennes framtoning som ”Stockholmsböna” som får folk att tänka så? Det är ju i så fall trist, men så fungerar vi nog i många lägen.
Men tänk då på att Mona Sahlin faktiskt är född i Sollefteå!

Jah Hollis