Och vad gjorde Arne Weise på julafton?

Alla seriösa dagstidningar var slut i affären (där det även satt ett fleratal skyltar i delikatessdisken om att julskinkan tagigt slut) när jag handlade på julafton, så det fick bli Expresseneditionen Kvällsposten.
De hade en liten snyftig intervju med den gamle julaftonsvärden i SVT, Arne Weise, under en rubrik i krigsformat: ARNE WEISE ENSAM I JUL.
Där stod det: Denna julafton sitter Arne Weise helt ensam i sin lilla lägenhet i Stockholm (Helt ensam? Kan man vara halvt ensam?). På frågan om vad han ska göra denna julafton svarar han: Ja, jag sitter ensam här i stolen. Och kanske äter lite gott.
Vänder man på bladet så är samme Arne Weise med i tidningens julenkät där ett antal mer eller mindre kända personer besvarar frågan Hur ska du fira jul?
Och en av de som svarar är Arne Weise. Som säger: Förmodligen åker jag till Blidö.
Verkar som om Weise inte vet från det ena bladet till det andra vad han skulle göra.
En som däremot hamnade i hetluften på julafton var årets julvärd i SVT, Lasse Kronér.
Han hade på sig en lila slips, vilket tydligen retade en ansenlig mängd tittare.
Upprörande!
Kan vi få förslag på lämpligt straff.

Jah Hollis

Andra bloggar om: jul, julskinka, julafton, kvällsposten, expressen, Arne Weise, Lasse Kronér, SVT, tittarstorm

Jah Hollis är grymt oinspirerad

Min lediga lördag har gått bort i ett töcken, eller snarare två töcken. Utomhus har det varit grått och trist och regnigt och utevistelsen blev kort och innefattade bara det som var absolut nödvändigt, som att fylla på matförrådet.
Inombords, närmare bestämt inne i skallen, har ett annat töcken, en ihållande molande huvudvärk av okänt ursprung effektivt förhindrat all aktivitet som krävt mer omfattande tankeverksamhet.
Därför var det väl en lyckträff att jag köpte Kvällsposten för att ha något att läsa när jag avnjöt min frukost vid den tid på dagen alla andra kallar lunch. I affären där jag handlade fanns bara kvällstidningar så det fanns inget val.
KvP/Expressen hade som vanligt kokat en smakfattig spiksoppa på fredagskvällens Idol och diverse annat dravel från nöjeslivets träskmarker.
Ibland vet man inte om man bara ska skratta åt eländet eller gråta en skvätt över tidningsjournalistikens förfall.
Och det som gäller nu, i speciellt kvällstidningarna verkar det som, är krönikor och krönikörer till förbannelse. På var och varannan sida ska mer eller mindre kända journalister och andra tyckare (Leif Boork!?) bre ut sig om vad de har för åsikter om stort och smått, åsikter som jag personligen i nittionio fall av hundra inte bryr mig ett skit om.
Nu när läsarna av allt att döma börjar svika dagspressen på allvar, vore det väl märkligt om det inte vore kvällstidningarna som får det mest problematiskt.
Nog om det, innan jag slocknar för natten (första advent har faktiskt börjat nu) ska jag säga några ord om mangautställningen på Louisiana som jag besökte för en vecka sedan.
Jag bara säger: är ni inom räckhåll för Louisiana, gillar bilder och målningar och kanske rent av serier, så tveka inte.
Åk dit och kolla!
Gudbarnet, som är stort mangafan, var helnöjd och ville åka dit igen direkt efteråt.
Och skulle det nu vara så, att ni inte uppskattar mangan, så finns det mycket mer att se på Louisiana, som en utställning med verk av den danske konstnären Per Kirkeby och filmade performanceföreställningar av Eve Sussman.
Plus en hel del annat. Avsätt en heldag och åk till Louisiana.
Det har jag gjort många gånger och jag har aldrig ångrat det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: november, advent, december, gråväder, huvudvärk, kvällstidningar, idol, nöjesjournalistik, kvällsposten aftonbladet, expressen, louisiana, konst, manga, serier, per kirkeby, eve sussman

Häpnadsväckande felstavningar i KvP

Stavning verkar inte stå högt i kurs på somliga av våra tidningsredaktioner i dagens läge. Jag läste i dag i Expressens lillebror Kvällsposten om en kille som fångat en sexkilos gädda ute i havet på Skånes västkust någonstans.
Där beskrevs, inte en utan två gånger, hur pojken och hans farsa hade använt hoven för att landa den stora firren. Jag tror mig med säkerhet kunna säga att det var håven man menade.
Som om inte det räckte stod det, också två gånger, i bildtexten om den stora Geddan (sic!) som killen fångat.
För övrigt såg jag att en av våra mer flitiga bloggare kände sig tvungen att kommentera Ingmar Bergmans död, men inte lyckades stava rätt till regissörens namn. Jag tycker bara att sådant gör att man inte känner riktigt förtroende för det som skrivs.

Jah Hollis

Gammal skåpmat om Beatles och Dylan

I dagens Kvällsposten (troligen i Expressen också då) kan man på nöjessidorna läsa följande rubrik: ”Dylan trodde Beatles sjöng om knark”.
Det handlar om att en ung Bob Dylan tyckte Beatles sjöng ”I get high, I get high” i låten ”I wanna hold your hand”. I själva verket sjöng de ”I can’t hide, I can’t hide”.
Detta serverar Kvällsposten som en nyhet från en kommande bok om The Beatles.
Tja, den som läst någon av de 30 miljoner böcker som kommit om Bob Dylan de senaste 20 åren och där hans första möte med Beatles i New York 1964 omnämns kan historien.
En som berättar detta ingående är Al Aronowitz, som var den som förde Beatles och Dylan samman på ett hotell i New York.
Där fick Dylan veta sanningen om texten och så lärde han Beatles att röka gräs. Fast Al Aronowitz berättar sin egen version av hur det hände här. En journalist som faktiskt skrev rockhistoria, bokstavligt talat.

Jah Hollis

En medelmåttig sportreporter blir stjärna

Jag fick, i brist på bättre, med mig en Kvällsposten hem annandag jul. Där gör man ett stort nummer av ”TV4-stjärnan som bröt ihop i tårar”. (Tänk först igenom betydelsen av uttrycket TV4-stjärna, stjärna i en enda sketen svensk tv-kanal!).
Bakom denna dramatik ligger, att en rätt medelmåttig sportkommentator i TV4, Patrick Ekwall, tydligen ligger i träning för Let’s dance. Det är ett dansprogram i TV4 där man försöker blåsa liv i gamla föredettingars karriärer och göra stjärnor av sina egna anställda.
Jag har aldrig sett ett sådant program, för det låter för mig totalt ointressant. Och när jag läser i KvP om Ekwalls bekymmer inser jag att jag fattat saken rätt.
Artikeln bygger på att PE blev lite trött och missmodig och ledsen under träningen (bröt ihop i tårar).
Dock var det inte värre än att dansen dagen efter ”satt som en smäck”. Patte hade bara varit lite pömsig och behövt sova på saken.
Det värsta är att denna soppa till artikel bygger på vad PE berättat på sin blogg. Man får väl anta att denna blogg är en del av marknadsföringen av detta program och därmed kan ju allt vara ren och skär lögn från början till slut.
Men nu har KvP tagit tummen ur röven och stuckit ett pekfinger i luften för att känna åt vilket håll vinden båser. Let’s dance kan vara en lyckträff om man är med från början, och kanske då siktar in sig på PE.
Det är sorgligt att nöjesjournalistik, om man kan kalla detta så, tagit så perverterade vändningar. På kvällstidningarnas nöjesredaktioner tycks man inte längre klara att tänka en självständig tanke.
Visst Patrick Ekwall är ju en kille som säkerligen uppskattas av många damer (och säkert en och annan man). Men detsamma stämmer ju på Juha Valjakkala.
Varför inte bjuda in honom till Let’s dance?

Jah Hollis