Veckans fönster 167: Sportigt

Veckans fönster hos Susanne ska vara: Sportigt.

Hälsotillståndet har inte tillåtit någon längre jakt på motiv, utan jag fick nöja mig med dessa huvudlösa (ja inte han längst till vänster) figurer i Intersports skyltfönster i Entré (grannar med det provisoriska (?) Systembolaget).

Fler bidrag till detta tema finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fönster, Sport, Malmö, Entré

Tema fredag den 24 september: Sport

Veckans fredagstema hos Sinneskatten är sport, och det är verkligen inte min starka sida vad gäller foto.
Dessutom har dagen gått åt till annat (fast var skulle man fota sport en fredag?), så några nytagna bilder blir det inte.
På min bild hittar ni, om ni tittar ordentligt, fyra roddare (klicka på bilden så blir den i alla fall lite större).
Två av dem har just givit sig iväg i ett lopp kvinna mot kvinna på kanalen i Malmö. Ytterligare två, som syns i högerkant, är på väg tillbaka efter att ha mötts i ett lopp.
Roddtävlingarna var en del av SM-veckan som arrangerades i Malmö i somras
Jag råkade av en händelse cykla förbi när de tävlade och jag ägnade det hela (till skillnad från en del av publiken som var väldigt entusiastisk) ett ganska förstrött intresse.
Därav också den ganska förströdda bilden.
Fler sportiga bilder finns här.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Bild, Bilder, Foto, Fototema, Fredag, Rodd, Malmö, SM, SM-veckan

Dansk dynamit slår den finska sisun

Ishockey-
VM, denna
en gång så
högintres-
santa turnering, har dragit igång i Tyskland.
Nu tävlar man om intresset med slutspelet i den nordamerikanska hockeyligan där några av världens bästa hockeylag fortfarande tampas om en plats i finalen.
Nu får man också räkna med att folk kanske är minst lika intresserade av slutomgångarna i de europeiska fotbollsligorna, som de är av en hockeyturnering där blåbärslagen fortfarande är med och spelar.
Men hockey-VM kan bjuda på överraskningar från start, den saken har redan bevisats.
I inledningsmatchen slog värdlandet Tyskland USA i en match som sågs av en världsrekordpublik på 77 000 åskådare.
I går, lördag, såg jag dessutom lite slumpartat hur ett nederlagstippat danskt hockeylandslag sensationellt, och på ren vilja och skicklighet, spöade de klassiska finska lejonen med hela 4–1.
Det var en uppvisning i kämpaglöd och vilja och ett härligt bevis för att den som har förlorare stämplat över sig mycket väl kan slå den som anses var en given vinnare.
Det är som sagt inte över förrän den feta damen sjunger, ens i hockey, och jag gladdes med detta danska lag där en radda spelare som är, eller varit med i Malmö Redhawks ingick.
Kör hårt Danmark!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Idrott, Sport, Ishockey, Ishockey-VM, Tyskland, Danmark, Finland, NHL, Malmö Redhawks

Vore det inte bättre dom åkte?

Jag har sagt det förut, och jag kommer att säga det igen.
Ibland blir somliga sportjournalisters språk så fånigt och löjligt amerikaniserat att man tar sig för pannan.
Detta förbannade tjat om att idrottare (man får vara glad så länge de inte kallas "atleter") "går för guld" är bara så idiotiskt rent språkligt att den som använder det uttrycket borde ha ett straff av något slag (här är det någon på Sydsvenskan).
I det här fallet handlar det hela förstås om att Jessica Lindell-Vikarby (ja, hon heter så i efternamn dessutom, inte bara Vikarby) och Anja Pärson ska starta i ett Super-G-lopp i alpina VM.
Jag hoppas de de svenska åkarna kör eller åker för att ta guldplatsen.
Om de "går" för guldet kommer det nog att dröja innan de kommer i mål.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sport, språk, sportjournalistik, idrott, svenska, amerikanska, atleter, Anja Pärson, Jessica Lundell-Vikarby, Super-G

Sydsvenskan trampar i klaveret rejält

Vi har fått vänja oss vid att idrottare inte alltid är guds bästa barn och att det händer att en och annan kör rattfull, är inblandad i slagsmål offentligt eller provar på lite olagliga rusmedel.
Pressen kastar sig gärna över de här fallen, särskilt kvällspressen, men brukar in i det längsta vara försiktiga med att skriva ut namnen på de som misstänks, eller rent av döms, för olagligheterna.
Dock har Malmötidningen Sydsvenskan, som brukar framställas som ett dygdemönster (inte minst av sig själva) när det gäller pressetik, trampat i klaveret så man kunde höra hela Livet i Finnskogarna på långt håll.
När en allsvensk fotbollsspelare i Skåne greps av polis mitt under ett träningspass häromdagen gick Sydsvenskan ut direkt och avslöjade namnet på den gripne. Innan man ens riktigt visste vad han greps för.
Det är naturligtvis i strid med alla pressetiska regler som finns, men det vägrar Sydsvenskans nye chefredaktör, Daniel Sandström, att erkänna.
I stället väljer han, via sportkrönikören Anja Gatus blogg, att vrida sig som en mask på en metkrok i sina krystade försök att rättfärdiga namnpubliceringen.
Hade det inte varit mer respektingivande att erkänna att man gjort fel?
Och fotbollsspelaren då?
Jo han fick gå från häktningsförhandlingen som en fri man och tillbaka till att träna med sitt lag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, press, etik, pressetik, sydsvenskan, daniel sandström, namn, namnpublicering, fotboll, allsvenskan, skåne

Ännu en skröna har gått ur tiden, enlig DN

Jag såg på DN:s webb att ännu en "legend" har dött. Jag är tjatig kanske, men jag fattar inte att det finns journalister på Sveriges största morgontidning som inte fått lära sig att göra skillnad på legend och legendar.
Som den begriper, som läser texten, var det faktiskt en existerande person som dött: den legendariske rallyföraren Ove "Påven" Andersson.
Tragiskt, men DN:s text (TT:s är det ju egentligen) lämnar mig dock inte svar på det jag undrar över mest: varför kallades han Påven?
I fotbolls-EM i går gick Portugal, tämligen planenligt tycker jag, som första lag till kvartsfinal efter att ha slagit Tjeckien. Där lär de nog får möta ett av de båda lag, Kroatien och Tyskland (visst, Polen är inte avhängda än) som möts i kväll i en förmodligen rätt tuff match.
I går förpassade dessutom turkarna värdnationen Scheweiz ut ur turneringen i en match som stundtals mest påminde om vattenpolo. Det regnade något djävulskt och bollar ploppade ner i vattenpölar och blev liggande när de skulle rullat vidare på en torr plan.
Men spelet måste fortgå, det ska mycket till innan man bryter en fotbollsmatch för vädrets skull.
Irland är inte med i årets EM-slutspel, men står i fokus i Europa i dag i alla fall.
Som enda medlemsland i EU har man folkomröstning om det så kallade Lissabonfördraget.
Utgången är oviss och jag skulle tro att det är en och annan inom EU-etablissemanget som är lite nervig i dag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: legend, legendar, språk, dn, fotboll, fotbolls-em, em, portugal, schweiz, turkiet, väder, regn, eu, irland, folkomröstning

Vad kunde vara värre - för hästen?

Innan det är dags att krypa till kojs måste jag delge er en tänkvärd rubrik ur Expressens sportbilaga för den 2 december.
Under en "extra"-vinjett står följande:
STJÄRNHÄSTEN DOG UNDER V75
Royal Winner föll ihop: Kunde slutat ännu värre
Då undrar man ju hur det kunde slutat ännu värre, för hästen alltså.
Den dog knall och fall.
Vad kan vara värre?

Jah Hollis

Andra bloggar om: expressen, rubriker, V75, hästar, sport, sportbilaga, död

Här är en annan sport som förbrödrar(?)

"Hotar hämnas", står det på webbsidans hänvisning in till artikeln på Aftonbladets webb. På insidan finns den någor mer kryptiska rubriken "Vi har bra minnen".
Vad handlar då detta om? En gangsteruppgörelse av något slag möjligen?
Nej, det är en rapport från den senaste matchen i den pågående NHL-finalen i ishockey mellan Anaheim och Ottawa.
Ottawas svenske lagkapten anklagas av sin kollega i Anaheim för att ha slängt iväg ett slagskott i avsikt att skada kollegan. Därav hotet om hämnd från den anaheimske kaptenen som verkar vara en god sportslig förebild.
Det där med bra minnen får vi nog kreditera Aftonbladets rubriksättning för. Det låter ju mera som om de både kaptenerna haft något slags förhållande tidigare.
Men inte är väl Alfredsson gay?

Jah Hollis

Bort med allt som kan tolkas som rasism!

Så har det då äntligen hänt, det alla vi rättrådiga väntat på. Bonniers har beslutat sig för att döpa om Agatha Christies Tio små negerpojkar till Och så var de bara en.
Nu väntar vi på att man ska rensa ut de rasistiska uttrycken inom annan kultur och på till exempel sportens område.
Till att börja med får vi väl döpa om Vilhem Mobergs Invandrarna till något mer neutralt. Nyamerikanerna kanske?
Niggaz With Attitude talar väl för sig självt? Måste heta Afroamericans With Attitude.
Washington Redskins = Washington Native Americans, svenska speedwaylaget Indianerna blir väl De amerikanska urinnevånarna.
Men vad ska vi göra med Clashlåten (White man) In Hammersmith Palais. För att inte tala om Sly & The Family Stones Don’t Call me Nigger, Whitey!
Ja här finns sannerligen mycket att göra. Och tänk så bra allt ska bli sedan, när vi rensat bort alla de fula orden.

Jah Hollis