Hockeyfavoriterna blev en liten besvikelse

En liten men engagerad supporterskara, i mitten på bilden, bakom Oskarshamnsmålet. Tyvärr fick fick de åka hem från Malmö efter att ha sett sitt lag förlora.

Lite slagsmål verkar tillhöra en hockeymatch och denna var inget undantag. Båda lagen fick spelare skickade till utvisningsbåsen.

Jag har allt mindre och mindre kontakt med min gamla hemstad, Oskarshamn uppe på Smålandskusten. 

Både släkt och vänner däruppe blir allt färre och det är sällan det blir av att jag åker upp och hälsar på i stan.

I Malmö har jag fått MFF som favoritlag när det gäller fotboll; i Oskarshamn finns det inget fotbollslag att räkna med.

Men när det gäller hockey har jag fortfarande kvar mina känslor för Oskarshamns ishockeylag IKO. Malmös Redhawks har aldrig riktigt tilltalat mig.

Visst vore det väl kul om Malmö hade ett elitserielag i hockey, men Redhawks har i många år nu harvat i allsvenskan, precis som IKO.

I går möttes de i Malmö arena och jag var där och höll tillsammans med en liten, men ljudlig, supporterskara, på IKO.

Nu levde Oskarshamnslaget inte upp till våra förväntningar och Malmö spelade bättre än de gjort på länge. Det blev Malmövinst med 5–2, men det handlade definitivt inte om någon klasskillnad.

Och det är skönt att konstatera att IKO, trots förlusten, ännu ligger före Malmö i serietabellen.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Oskarshamn, Småland, Malmö, Skåne, Idrott, MFF, Ishockey, Allsvenskan, Malmö Arena

Hjärtat är i Oskarshamns ishall i kväll

I dag, den 14 februari, är det Alla hjärtans dag och en stor del av mitt hjärta befinner sig denna afton i Arena Oskarshamn, Oskarshamns fina ishall.
Där möter i kväll hemmalaget IK Oskarshamn Bofors i Hockeyallsvenskan och alla IKO-fans hoppas givetvis på tre poäng för att hålla liv i drömmen om fortsatt spel för en chans att få vara med och kvala till Elitserien.
Det är en lång väg dit, men när jag var i Oskarshamn senast var jag i Arenan och såg IKO spela skjortan av serieledande Växjö Lakers.
Stämningen i hallen var mot slutet helt fantastisk med fans som skanderade oupphörligt och en publik som stod upp och applåderade.
Så egentligen bör ju Bofors inte vara några problem, eller?

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Ishockey, Allsvenskan, IK Oskarshamn, IKO, Bofors, Arena Oskarshamn, Alla hjärtans dag, Växjö, Växjö Lakers

Oskarshamn en besvikelse i Malmö arena

Jag var på hockey i går, måndag, kväll.
Min gamle vän BT och jag tog tåget från Malmö C genom Citytunneln till Arenan. En tripp på knappa tio minuter i ett sprillans nytt pågatåg som dessutom, hör och häpna, gick i tid.
Den här nya logistiksituationen gör det ju betydligt enklare att ta sig till och från evenemangen i Arenan, vilket ju är klart positivt.
Dock var väl inte publikuppslutningen inte den bästa; det var glest här och var i bänkraderna den här kvällen.
Men Arenan har många fördelar: bekvämare stolar, trevligare atmosfär överhuvud taget, en bar att hänga i under pauserna och med Citytunneln en bättre tillgänglighet än den gamla Isstadion.
Aftonens besvikelse var ju IK Oskarshamns klara förlust mot Malmö Redhawks.
En besvikelse i alla fall för mig som, trots att jag bott dryga 20 år i Malmö, inte fattat den kärlek till stans ledande hockeylag som jag har till de regerande svenska mästarna i fotboll.
Det är fortfarande Oskarshamn som gäller för mig när det handlar om hockey, och IKO har ett bra lag som en bra kväll kan mäta sig med vilket lag som helst i allsvenskan.
Nu var det inte någon sådan kväll måndag kväll i Arenan.
Malmö vann med klara 5-0, men hade IKO haft millimetrarna på sin sida i första perioden och hade inte domaren vid något tillfälle fått för sig att det var småflickshockey han dömde (och gav IKO en märklig utvisning) kunde kanske jag ha gått mot Hyllie station nöjd medan majoriteten av publiken hade gnisslat tänder.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Ishockey, Malmö, Oskarshamn, Malmö Redhawks, IK Oskarshamn, Hockeyallsvenskan, Malmö Arena, Citytunneln, Hyllie, Station Hyllie

Dansk dynamit slår den finska sisun

Ishockey-
VM, denna
en gång så
högintres-
santa turnering, har dragit igång i Tyskland.
Nu tävlar man om intresset med slutspelet i den nordamerikanska hockeyligan där några av världens bästa hockeylag fortfarande tampas om en plats i finalen.
Nu får man också räkna med att folk kanske är minst lika intresserade av slutomgångarna i de europeiska fotbollsligorna, som de är av en hockeyturnering där blåbärslagen fortfarande är med och spelar.
Men hockey-VM kan bjuda på överraskningar från start, den saken har redan bevisats.
I inledningsmatchen slog värdlandet Tyskland USA i en match som sågs av en världsrekordpublik på 77 000 åskådare.
I går, lördag, såg jag dessutom lite slumpartat hur ett nederlagstippat danskt hockeylandslag sensationellt, och på ren vilja och skicklighet, spöade de klassiska finska lejonen med hela 4–1.
Det var en uppvisning i kämpaglöd och vilja och ett härligt bevis för att den som har förlorare stämplat över sig mycket väl kan slå den som anses var en given vinnare.
Det är som sagt inte över förrän den feta damen sjunger, ens i hockey, och jag gladdes med detta danska lag där en radda spelare som är, eller varit med i Malmö Redhawks ingick.
Kör hårt Danmark!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Idrott, Sport, Ishockey, Ishockey-VM, Tyskland, Danmark, Finland, NHL, Malmö Redhawks

Några observationer sent den 8 maj 2009

Jag åkte hem till min gode vän BT:s lägenhet på fredagskvällen för att se till att allt är OK där medan han är på sitt jobb på båten.
Så jag tänkte att jag kunde passa på att se lite av VM-semifinalen i ishockey mellan Sverige och Kanada samtidigt och kanske köpa med lite käk att stoppa i mig medan Sverige körde över kanadickerna.
• Maten inhandlade jag på en kinarestaurang med det originella namnet Restaurang Kina. Kinamat kanske inte är världens trendigaste nu (om den inte är specialinriktad på någon speciell kinesisk provins kanske) men jag gillar det någon gång ibland, och just denna restaurang har alltid haft god standard och humana priser. Jag var hungrig och inriktad på en långsittning framför hockeyn. Så det blev en vårrulle och kyckling Szechuan, fast det egentligen är i mesta laget. Döm om min förvåning när denna kombination visade sig kosta 154 kronor. Snacka om prishöjningar. Nästa gång hoppar jag över vårrullen.
• Hockeyn tappade snart all spänning och dramatik. När jag bänkat mig med min dyrt inköpta middag stod det 1-0 till Kanada. Några minuter senare stod det 3-0. Så vad hjälpte det att Sverige efter mycket om och men lyckades peta in ett reduceringsmål i sista perioden. Det var aldrig något snack om vart segern skulle gå.
• När jag åkte till lägenheten var det hyfsat varmt väder, ja till och med lite känsla av åskvärme. Så jag öppnade ett fönster i lägenheten och jag tror jag hörde lite åskmuller på avstånd. Men plötsligt började gardinen fladdra som om någon ond ande var på väg i genom fönsterspringan och kalla vindar letade sig in samtidigt som det började regna seriöst ute.
• På grund av regnet satt jag kvar och slözappade mellan kanalerna och fick bland annat se delar av ett program på TV4 som hette Berg flyttar in. Det går tydligen ut på att denna Carina Berg (hon var innan denna kväll helt obekant för mig) ger sig hem till kändisar och "lever nära dom" och intervjuar dom. Vad som väckte mitt intresse lite var att hon denna gång var hemma hos Dregen och hans sambo Pernilla Andersson och hälsade på. Speciellt intressant eftersom paret för inte så länge sedan sagt att de inte vill bli något "löpsedelspar" som viker ut sitt förhållande i media. Jaha, och varför då ställa upp i ett sådan här TV-program? Där sjönk faktiskt Dregen och hans rock´n´roll-integritet några snäpp i mina ögon. Visst han får göra som han vill, men varför medverka i en serie där bland andra Niklas Strömstedt och Runar Sögaard också ingår. Nej tack!
• När jag sedan cyklade hem hade regnandet slutat, men det blåste som den värsta höststorm och trasiga moln rusade fram över en himmel där fullmånen då och då kunde ses. Jag bara väntade på att få skaka av mig några zombies som irrade runt i de nattödsliga kvarteren runt Entré eller att få höra några varulvar yla uppe från Kirsebergs höjder. Men icke. jag får väl själv gå ut på balkongen och yla lite. Eller helt enkelt gå och lägga mig.



Jah Hollis

Andra bloggar om: Mat, Kinamat, Szechuan, Dyrt, Mattrender, 2009, Ishockey-VM, TV, TV4, Dregen, Fullmåne, Warren Zevon, Varulv, Zombies

Blåst på hockeyglädjen i Malmö arena

Söndag eftermiddag möttes Malmös paradhockeylag Mif Redhawks och IK Oskarshamn (min födelsestads paradhockeylag) i en match i hockeyallsvenskan.
Matchen spelades i byggmästare Percy Nilsson senaste underverk, Malmö arena, som byggts på en åker i Hyllie utanför Malmös tätbebyggelse.
Jag tänkte slå två flugor i en smäll: dels ta en titt på den nya arenan som jag ännu inte sett på närmare håll, dels få chansen att se Oskarshamn ännu en gång spöa Malmö.
Och jag hoppades givetvis på att de allmänna kommunikationerna i form av en buss skulle kunna ta mig till arenan (jag kunde ju tagit bilen, men gynnar ju hellre kollektivtrafiken).
Enligt den information skulle också linje 1 har förlängt sin rutt till arenan (som ju kommer att ligga intill en av Citytunnelns stationer när den är klar om ett par år).
När jag tagit mig upp till Gustav Adolfs torg för att borda ettan frågade jag chaufförern om bussen verkligen gick till Malmö arena. "Till vad för något?", svarade han och tittade förvånat på mig.
Alltså: ingen buss till hockeymatchen och för långt tillbaka hem för att hinna hämta bilen. Det lär ha gått (fast jag är osäker) någon buss, någon arrangemangslinje, ut till matchen, men då skulle man visst vara ute i väldigt god tid.
Och till min glädje och förbannelse (jag missade ju matchen) spöade Oskarshamn Rödhökarna med 3-2.
Jag missunnar inte Malmö att ha ett hockeylag i elitserien, om man nu kan göra sig förtjänt av att spela där.
Men jag retar mig oerhört på den stöddige Mif-bossen och Malmö arena-byggaren Percy Nilsson.
När Mif skulle börja spela sina matcher i arenan förra året sade han nämligen i tv att Mif helst skulle ta sig upp i eliserien nu, för annars fick man försöka locka publik till arenan i möten med (hånfullt leende) "storheter som (bland andra) Oskarshamn".
Ät upp dina ord nu Percy.
Moaaaaaahahahahahahahahahahaaaaaaaaaaa!!!!!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Malmö, kollektivtrafik, Malmö arena, Mif, Mif Redhawks, Oskarshamn, IK Oskarshamn, ishockey, Percy Nilsson

Favoriterna sviker å det grövsta

Usch! Det verkar vara rena nitlotten att hålla på MFF i fotboll och IK Oskarshamn i ishockey. Och det gör ju jag eftersom jag, utan att gå in på några djupgående psykologiska förklaringar, sedan länge bor i Malmö, men kommer från Oskarshamn.
I går var det premiär i hockeyallsvenskan där Malmö Redhawks tog emot IK Oskarshamn på Malmö isstadion.
Förhoppningarna var rätt höga, eftersom Malmö tidigare haft klara problem med Oskarshamn. Nu blev det däng med hela 8-0.
Visst, det är oerhört pinsamt, ja skämmigt, för IK Oskarshamn. Men det är inte, som någon skrev i Oskarshamns-Tidningen, förnedrande.
Förnedrad/förnedrade/förnedrande är ord som borde visas ut från sportjournalistiken. Den som använder de uttrycken om en förlust i en idrottsmatch vet inte vad det innebär att vara förnedrad, eller har inte fantasi att hitta på något bättre själv.
Men ovanpå detta hockeydebacle gick MFF och spelade bort sig totalt mot Elfsborg i Borås.
Nu börjar det handla om att inte bli inblandade i bottenstriden.
Stön!

Jah Hollis

Andra bloggar om: fotboll, ishockey, Malmö FF, MFF, Elfsborg, allsvenskan, Malmö Redhawks, IKO, IK Oskarshamn, förnedrad, journalistik

Se upp, nu kommer ryssen - igen!

Det talas ofta, i dessa försvarsnedskärningarnas tider, om att vi ska passa oss för ryssen. Det verkar som om en och annan gärna skulle vilja blåsa liv i den gamla rysskräcken igen.
Och visst kommer ryssen. Det här ser ut att kunna bli ryssens år på många sätt.
Först blev man världsmästare i ishockey och snuvade värdnationen Kanada på vad som verkade bli en säker finalseger.
Visst, hockey är en gammal rysk, eller sovjetisk, paradgren. Men det var bra många år sedan man tog hem ett VM.
Och i går slog ryssen till igen.
Det ryska bidraget till Eurovision Song Contest, melodifestivalen alltså, fick överlägset flest röster och Ryssland tog sin första seger i den tävlingen (det svenska bidragets placering ska vi nog försöka att förtränga snarast möjligt, liksom det faktum att vi lät en c-klass-ståuppare blåsa liv i det gamla Die Dumme Schweden-syndromet).
Så Putin och hans efterträdare har fått vind i seglen och god hjälp när det gäller att återupprätta det ryska folkets lite skamfilade rykte.
Förhoppningvis också bra bevis på att man inte alltid behöver skrämma till sig respekt från omvärlden.
Sedan gör dom ju prima vodka också.
Na zdorovje!

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, eurovision song contest, melodifestivalen, belgrad, final, ryssland, sverige, charlotte perrelli, hero, björn gustafsson, ishockey, vodka, putin

Den finska sisun ska inte underskattas

Inte för att jag varit så särdeles engagerad i Tre Kronors öden och äventyr i hockey-VM i Kanada, men jag fick i alla fall se dem bjuda på hårt motstånd i matcherna mot de lag som i dag, söndag, spelar final: Kanada och Ryssland.
Och visst hade jag hoppats på att laget skulle kunna ta hem bronset i dag, när man mötte ärkerivalerna Finland i matchen om tredjeplatsen.
Men trots att Sverige producerade närmare tredubbelt så många skott på mål som finnarna, blev det en snöplig förlust med 0-4.
Besserwisserexperterna på TV6 visste precis vad Sverige och lagledaren Bengt-Åke Gustafsson gjorde för fel, och ibland blir det lite tjatigt att höra till exempel Leif Boork (som väl inte rosat tränarmarknaden på senare år) gång på gång tala om hur det ska gå till att vinna en match.
Nej det var så enkelt att finnarna tog fram sin berömda sisu när det gällde mot Sverige (som, de många skotten till trots, inte hade någon bra dag), och mot den var det inget som hjälpte den här gången.
Dock lär den som känner för det, kunna få se en underhållande final mellan Kanada och Ryssland i kväll.

Jah Hollis

Andra bloggar om: ishockey, ishockey-VM, Kanada, Ryssland, Sverige, Finland, bronsmatch, experter, Leif Boork, Bengt-Åke Gustafsson

Hockey genom rödhöksfärgade glasögon?

Jag var på ishockey i går, för första gången på många herrans år. Anledningen var att Mif Redhawks i det allsvenska seriespelet hade besök av IK Oskarshamn, min gamla hemstads hockeystoltheter.
Malmö är ju stora favoriter till att ta sig tillbaka till elitserien igen. Det hoppas väl inte minst Mif-bossen Percy Nilsson på eftersom lagets matcher ska vara med och dra publik till hans nya arena i Hyllie i Malmös utkant.
Nu kom Redhawks till mötet mot Oskarshamn med en sudden death-förlust borta i Oskarshamn och, i senaste matchen, en pinsam storförlust mot skånska ärkerivalerna Rögle i Ängelholm.
Oskarshamn däremot, hade precis slagit Rögle i Ängelholm (för första gången på 28 år).
Det var sannerligen ingen stormatch det bjöds på i Malmö ishall, men inför de glest besatta läktarna var det Oskarshamn som i alla fall bjöd på spel och helt rättvist ledde med 2-0 en bit in på den andra perioden.
Oskarshamn ledde med 2–1 i tredje, men fick flera (tveksamma tycker jag) utvisningar mot sig och spelade bland annat en stund tre mot fem (och redde ut det). Men så småningom blev pressen för stor och så vände det och Mif ledde med 3–2.
Oskarshamn kvitterade och när man sedan fick en utvisning till i förlängningen petade Mif in det avgörande målet.
Efter att ha bevittnat detta känns det lite märkligt att läsa om matchen i Sydsvenskan.
Oskarshamns tre mål var tydligen billiga skitmål som kom till genom ren tur. Sanningen var ju den att Mif var nära att åka på däng av ett lag som minst av allt hade någon "tur".
Oskarshamn gjorde en helgjuten insats mot rikemanslaget Mif och det borde man till och med i Sydsvenskan kunna erkänna.
Jag tror faktiskt dessa båda bättre beskriver matchen.
Nåja, Oskarshamns insats var i alla fall anledning nog för mig, BT och Tompa att fira med några bärsa på JP:s bakficka efter matchen.
Tjooohooo!

Jah Hollis

Andra bloggar om: malmö, mif, mif redhawks, ishockey, oskarshamn, IK Oskarshamn, rögle, allsvenskan, sydsvenskan, oskarshamnstidningen, Oskarshamnsnyheterna

Här är en annan sport som förbrödrar(?)

"Hotar hämnas", står det på webbsidans hänvisning in till artikeln på Aftonbladets webb. På insidan finns den någor mer kryptiska rubriken "Vi har bra minnen".
Vad handlar då detta om? En gangsteruppgörelse av något slag möjligen?
Nej, det är en rapport från den senaste matchen i den pågående NHL-finalen i ishockey mellan Anaheim och Ottawa.
Ottawas svenske lagkapten anklagas av sin kollega i Anaheim för att ha slängt iväg ett slagskott i avsikt att skada kollegan. Därav hotet om hämnd från den anaheimske kaptenen som verkar vara en god sportslig förebild.
Det där med bra minnen får vi nog kreditera Aftonbladets rubriksättning för. Det låter ju mera som om de både kaptenerna haft något slags förhållande tidigare.
Men inte är väl Alfredsson gay?

Jah Hollis

Djurgårdare gör skäl för namnet

De stora Stockholmslagens hockey- och fotbollsanhängare har genom åren gjort sig kända som en samling ovanligt osympatiska figurer. Inte alla naturligtvis, men det verkar som om en ovanligt stor andel över huvud taget inte är mogna att släppas in på en idrottsarena.
Nu är det Djurgårdens hockeyfans som varit i farten efter en match i Linköping. DIF förlorade, inte överraskande med tanke på hur dåligt laget spelat den här säsongen, och missar därmed slustpelet.
Det blev tydligen för mycket för många av de uppenbarligen mentalt instabila DIF-fans som lyckats ta sig till Linköping. På stationen gick de bärsärkagång och utsatte en massa folk för livsfara.
Att de utsatte sig själva för livsfara genom att springa runt på spåren bekommer mig mindre. Ett par expresståg vid rätt tillfälle där…
Dessa Djurgårdare gör verkligen skäl för namnet; de hör hemma på en djurgård, i en bur eller kanske i en stia bland de andra djuren.
Trist bara för de fans till DIF som är riktiga fans att behöva associeras med dem.

Jah Hollis