Twingly statistik
torsdag 18 februari 2010
Richmond Fontaine räddade dagen
Jag kan inte påstå att onsdagen den 17 februari inleddes så strålande för min del.
Av någon anledning låg jag klarvaken en stor del av natten och när jag väl somnade sov jag bort en stor del av den dag jag tagit ledigt från jobbet.
Jag hann precis iväg och handla och hem igen innan lunchekot började och innan jag fått mat i mig hann jag höra nyhetsinslag med både en mer än vanligt arrogant, pompös och självförhärligande Carl Bildt och med en Anders Borg som nu, när valåret är igång, ser allt ljusare på vår ekonomi och börjar lova bort pengar hittan och dittan.
Det kändes inte speciellt bra för aptiten, men efter en hygglig halvbrunch blev saker och ting något bättre. Framåt kvällningen steg humöret av god middag i trevliga bekantas sällskap på Siciliana, innan det bar av till KB för hela dagens höjdpunkt och anledningen till att jag tagit ledigt: Richmond Fontaine på KB.
Låtskrivaren Willy Vlautin och hans tre medmusiker bjöd på en så bra föreställning som jag hade önskat (ja ännu bättre), amerikansk rock med countryinslag (OK, vi kallar det väl alt. country då) allt framfört med den precision och inlevelse som riktigt besjälade amerikanska artister så naturligt har i sig.
Synd bara att det inte var fler som tog chansen att se detta smått kultförklarade band när det bara fanns 60 kronor, kvällens entré, att sätta på spel.
Men kännarna var där, många bekanta ansikten och goda vänner.
Allt kändes så bra att jag nästan kan förtränga att det är snö på gång i morgon igen.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Jobb, Ledighet, Sömn, Carl Bildt, Anders Borg, Moderater, Malmö, KB, Richmond Fontaine, Willy Vlautin, Snö, Vinter
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Visst var Richmond Fontaine toppen! Förbandet Rag-and-Bone var avundsjuk på Vlautins lysande texter: "Jag har ju inte det språket!"
Men jag fick med mig fel T-tröja hem. Den bruna.
Försäljaren kanske körde med lite falsk marknadsföring där. Jag fick också en brun.
Beträffande texterna är det nog svårt, att som infödd skåning, slå en Oregonbo, som har språket som modersmål, på fingrarna.
Kvällens bonus var ju att få träffa lite gamla bekanta med, uppenbarligen, god musiksmak.
Skicka en kommentar