Fredagsfärger 25 september: Svart och rosa

Torsdag varannan vecka är för mig numera detsamma som tvättdag. Och eftersom tvätten torkar väldigt långsamt i vårt torkrum, och jag har sena vanor, har jag suttit uppe i väntan på att hämta hem tvätten.
Det är nu gjort och under tiden har veckans Fredagsfärger trillat in: Svart och rosa.
Jag lär inte komma ut och fotografera speciellt koncentrerat i morgon, så jag har plockat fram några arkivbilder att välja mellan.
Och jag tror jag slänger in två bidrag den här veckan med: ett gammalt, taget i London för att par år sedan, en dam som var med i ett gäng damer som alla hade sådana här huvudbonader.
Att hon sedan hade svart på sig också gör ju bilden fulländad för veckans färger.
Den andra bilden är nästan ny, bara ett par veckor. Det är Reuterswärds bekanta pistol som står utanför Börshuset i Malmö.
Där står en svart cykel bredvid, i bakgrunden ses vårt skära stationshus och är man snäll kan man säga att sockeln till skulpturen också går i skärt.
Fler bidrag med svart och rosa hittar ni här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Bild, Bilder, Foto, Fotobloggar, Bildbloggar, Fototema, Fredagsfärger, Svart, Rosa, Malmö, London

Vilka var det som hyllade Nelson Mandela?

Jag sitter och laddar för att gå på kombinerat inflyttnings- och födelsedagskalas.
Ja, just laddar.
Jag har med åren börjat bli lite nervös inför sådana tillställningar, fråga mig inte varför, och behöver intala mig mentalt att det kommer att bli kul och så vidare.
En bit in i juli är det sedan dags igen, då ytterligare en nära vän fyller år, jämna, och väl kommer att kalla till någon form av kalas.
Den 18 juli är det födelsedagskalas igen, men det är jag inte bjuden till även om jag tycker jag har hyfsat god kännedom om födelsedagsbarnet. Den är den gamle ANC-kämpen och tidigare sydafrikanske presidenten Nelson Mandela som fyller 90 år.
En aktningsvärd ålder och en människa det verkligen finns anledning att hylla på hans födelsedag.
Redan på fredagen arrangerades en hyllningskonsert i Hyde Park i London och i Sydsvenskan kan man läsa att bland de medverkande artisterna fanns "skotska Lennox" och "soulsångaren Winehouse".
Jag förmodar att de syftar på Annie Lennox och Amy Winehouse. Men de är i gott (dåligt?) sällskap. På någon av Sveriges Radios hemsidor kallas Simple Minds, som också spelade för Mandela, för Simply Minds.
Med på konserten var också Queen (förstärkta med gamle Free-sångaren Paul Rodgers). Lite ironiskt på något vis: för dryga 20 år sedan bröt Queen mot en bojkott mot Sydafrika, där Nelson Mandela då fortfarande satt i fängelse, och spelade i den sydafrikanska nöjesstaden Sun City.
För 20 år sedan, på sin 70-årsdag, satt Nelson Mandela fortfarande i fängelse och då arrangerade man i Hyde Park den första stora konserten tillägnad Mandela.
Låten på videon ovan, skriven av Specials-medlemmen Jerry Dammers, blev ett ledmotiv för den konserten där man krävde att Mandela skulle släppas fri.
Det dröjde heller inte så länge till efter det, förrän Nelson Mandela kunde lämna fängelset. Därmed slapp vi också höra alla de hemska, torftiga plagiat av Dammers låt vi fick från band som ville visa sig politiskt medvetna.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, nelson mandela, födelsedag, queen, sydafrika, sun city, bojkott, simple minds, london, hyde park, specials

Var the Clash synska på London Calling?

"Cause London is drowning and I,
live by the river..."

Raden från titellåten på The Clashs klassiker London Calling verkar kunna bli verklighet nu (frånsett att sångaren Joe Strummer sorgligt nog är död), snart 30 år efter att skivan kom ut. Det är nästan så man tror att killarna i The Last Gang in Town var synska på något vis.
Regnandet över England verkar skapa rena naturkatastrofen nu. Det är inte utan att det gamla imperiets hjärta börjar att påminna om hur tillståndet kan vara i några av dess gamla kolonier.
Men skulle London översvämmas och läggas under vatten skulle det vara en katastof ett gäng terrorister inte skulle kunna drömma om i sina sjukaste fantasier.
Tänk er bara att tunnelbanesystemet fylls av vatten.
Är det nu dessutom så, att det verkligen är (o)mänskligt beteende som är en starkt bidragande orsak till regnandet (vilket givetvis kommer att förnekas av somliga), ja då finns det verkligen anledning att ta sig en ordentlig funderare.

Jah Hollis

En schysst bild på en schysst stad

Det är tajm att gå och lägga sig och sova nu. I alla fall om jag ska vara i form för att se Rickie Lee Jones på KB i morgon kväll (det finns biljetter kvar) och befria min vän Bengan från en av hans förköpsbiljetter.
Ja, ja, det är inte bara därför. Jag vill gärna se Tom Waits ex i aktion, även om jag hört lite lama saker från hennes förra besök här i stan.
Dock är huvudsyftet med denna godnattblogg att presentera min nya skrivbordsbild. Ett foto jag tog från The London Eye.
Rätt inbjudande, inte sant? I fjärran syns The Battersea Power Station, känd från Pink Floyds omslag till Animals.

Jah Hollis

Hemma igen - nu väntar Bob Dylan

Hemma igen, hemma hos å, ä och ö, bland annat. Tiden går fort när man har roligt. Det är ett slitet uttryck, men i detta läget känns det mycket påtagligt.
Men jag får vänta lite med London Eye och annat som tål att berättas från och om London ännu några dagar framåt.
Nu är det Bob Dylan som gäller. Den gamle geten, han fyller 66 om mindre än två månader, kommer på sin Never Ending Tour ännu en gång till Köpenhamn. Senast jag var där med goda vänner och såg honom på Forum var i oktober 2003.
Jag vet inte om jag då trodde att jag skulle gå och se honom igen. Inte för att det var en dålig konsert, tvärtom. Det bara kändes så på något vis.
Men nu är han här igen, på Europaturné, och vi är samma gäng som åker över till Köpenhamn för att se honom. Och det känns precis lika spännande och fyllt av förväntan som sist.

Jah Hollis

PS. När jag tänker efter: om tiden går fort när man har roligt, ja då har jag haft konstant roligt sedan hösten 2003 då vi senast såg Dylan. Tiden rusar. DS.

En liten varld vi lever i, sanna mina ord

I gar kvall nar jag gar ner i hotellbaren for att ta en ol med reskamraten far jag annu en gang klart for mig att det ar en liten varld vi lever i. Bredvid reskamraten star en kollega fran jobbet, ja en del av foretaget som haller till i en annan stad, men som jag helt klart har kontakt med ofta och som jag en gang jobbat med och som jag gillar.
Inte nog med det, senare kommer ytterligare en kollega fran samma stalle ner med sin sambo (dom ar nog gifta tror jag) och det blir ett nastan lite komiskt aterseende eftersom vi inte setts pa ganska lange. Och nu mots vi i en hotellbar i London. Mighty strange!
Kul hursom helst, och nasta gang jag skriver, om det nu blir fran detta mini-internetcafe har i London eller hemifran, ska jag skriva lite om turen i The London Eye.

Jah Hollis

Londons tunnelbana har klarat bomberna

Bomberna i Londons tunnelbana for snart tva ar sedan har inte lyckats knacka folks tillit till detta satt att ta sig fram, aven om det hela naturligtvis var ett forfarligt dad.
Visserligen ar sakerhetpadraget vid alla stationer fortfarande kraftigt, men folk verkar ha vant sig och resandet flyter pa. Och inte bara det, folk aker tunnelbana i London mer an man nagonsin forr gjort.
I Metros Londonedition kunde man har om dagen lasa om att man ar pa vag att satta ett rekord som nastan ar ofattbart. Under det rakenskapsar som snart ar slut kommer med storsta sakerhet over en miljard, smaka pa det - en miljard - resor ha gjorts med Londons tunnelbana.
Jag vet inte hur manga resande man har i exempelvis New York, men visst later det fantastisk med en miljard resande pa ett ar.

Jah Hollis

Werewolves of London Calling

Det fortsatter att regna over London och over oss som ar har och ska njuta av semestern. Men i dag har vi mest hallt oss inomhus eftersom vi efter vimsande i tunnelbanan och lite annat hamnade pa The London Beer and Cider Festival. Hamnade och hamnade, vi skulle dit.
En ganska marklig, men intressant upplevelse. Och berusande.
Markligt var, att trots att festivalen holls centralt, i Camden Center, var det svart att hitta eftersom det knappt fanns en skylt utanfor som visade vagen. Men nar vi val hittat in oppnade sig en udda varld for oss.
Mangder av medelalders man som i en daligt upplyst lokal, pa blanka eftermiddagen drack ol och cider bryggt efter gamla traditioner och upptappat direkt ur fat. Visst, det fanns kvinnor dar ocksa, men det var ganska latt att rita upp en profil av genomsnittsbesokaren.
Nar vi kom ut, efter att att ha tillbringat sista timmen hangande vid ciderbaren regnade det, vi var langt fran hotellet, det borjade bli rusningstid och min resekamrat ville inte aka tunnelbana hem for att fa sin sena eftermiddagslur.
Sa det blev taxi och pa radion eller vad det var spelades Werewolves of London med min gamle favorit Warren Zevon.
Jag tar det som ett gott tecken infor resten av vistelsen har.

Jah Hollis

London calling, London calling!

Halla gott folk, nu ar vi pa plats i London och jag sitter pa ett mini-internetfik och kan inte hitta nagra svenska bokstaver. Jag tycker dessutom stilen blir fel och lite annat ocksa. Dessutom regnar det nu, klockan elva pa kvallen.
Men har ar harligt anda. Ett helt OK hotell bland tusen andra hotell i Bayswater. Massor av turister, men det spelar ingen roll.
Vi har varit och kakat nagot sa typiskt som Fish & Chips och druckit nagra goda bira.
Mitt sallskap var lite trott efter garkvallens fotbollsmatch och efter resan och sa vidare, sa han ar pa hotellet nu. Men i morgon blir det nya tag. Over and out!

Jah Hollis

Här blir det garanterat ett besök i London

Såg till min glädje att mitt Londonbesök kommer att sammanfalla med The Beer & Cider festival 2007. Det var inte alls planerat utan det tillkommer som en bonus.
Som öldrickare är det ju en tillställning man många gånger funderat på att besöka.
Om några timmar bär det iväg. Först till Kastrup där det väl är hundra säkerhetskontroller i denna tid av terroristhot och annat elände man alltid måste räkna med.
Värsta hotet på Kastrup brukar annars vara risken att någon grupp av personalen helt plötsligt, av någon anledning beslutar sig för att strejka. Och så naturligtvis dom ohemula priserna på den flygplatsen.

Jah Hollis

Det händer en del i London

Jag tänkte att jag skulle förhandsinformera mig lite inför resan till London. Det var några år sedan jag var där senast och det är ju alltid bra att uppdatera sig.
Även om resan blev spontant bestämd känner jag att det är bra att vara lite förberedd när man kommer dit.
Och när jag väl satte mig ner och kollade på nätet slogs jag av samma tanke som jag alltid gör i det läget: det händer ett och annat i London, kan man lugnt säga.
Nu gäller det bara att inte gripas av den där hysterin som kan dyka upp när man ställs inför ett överflöd.
Men musik, mat och lite inhandlande av diverse intressant ska man väl hinna med i lugn och ro. Att gå på fotboll har jag nog lagt ner tanken på, det verkar svårt att hitta biljetter med kort varsel.

Jah Hollis

EM-kvalmatch vs Pickwick Pub Quiz

Varför måste två saker man gärna vill ta del av inträffa exakt samtidigt? I kväll, till exempel, spelar Sverige EM-kval i fotboll mot Nordirland. Helst skulle man ju varit på plats på Windsor Park i Belfast, men vill man se den nu blir det att nöja sig med tv här hemma.
Problemet är då att matchen börjar en halvtimme innan veckans quiz drar i gång och det säger sig självt att det är omöjligt att se både matchen och att vara med på quizet (att spela in matchen är inget alternativ att tänka på).
Men för alla som väljer quizet, blir det nog inte någon jätteträngsel och hård konkurrens i kväll. Jag vet för övrigt att de flesta i mitt lag inte kan komma, eller väljer fotbollen först.
Så det blir nog fotboll för mig med. Men lite synd är det, för jag känner mig faktiskt i quizform.
Sedan är det ju en annan sak: i morgon bär det av till London.
Så det blir väl en lugn kväll i kväll.
Men det säger man ju alltid.

Jah Hollis

Sharon Jones & The Dap-Kings till London

Jag säger bara en sak: avsätt helgen 30-31 mars och 1 april för en resa till London. Förutom att det nog kan vara lite vårlikt och skönt där då, får ni chansen (om ni ser till att skaffa biljetter i tid) att kolla in Sharon Jones & The Dap-Kings på Jazz Cafe.
Denna suveräna sångerska och hennes fantastiskt funkiga band spelar alltså tre kvällar på raken på Jazz Cafe, ett ställe som borde vara som gjort för deras show.
Dessvärre har jag inte sett några som helst nyheter om att de besöker Sverige eller Danmark i samma veva. På turnéplanen finns bara ett par Europaspelningar till inbokade: båda i Frankrike.
Så nu blir det att leta billiga flygbiljetter till London och beställa biljetter till Jazz Cafe, tre kvällar på rad. Vi ses väl där?

Jah Hollis