Jag ska erkänna det direkt, jag vågade knappt titta på damcurlingens OS-final mellan Sverige och Kanada. Jag har för mig att om jag tittar på något laddat i idrottsväg så går det alltid åt skogen för dom jag håller på; och här önskade jag verkligen att det svenska laget skulle försvara sitt guld från förra vinter-OS. Jag vet inte något mer sympatiskt och coolt lag, alla kategorier och nationaliteter, som ställer upp i detta OS. Visst, vi tog ett stafettguld på skidor, men det smäller på något vis högre att vara regerande OS-mästare och försvara sitt mästerskap. Så vad mer kan jag säga än: Grattis till guldet och för underhållningen ni bjudit oss på! Våra hockeyherrar, bland andra, har sannerligen mycket att lära av er.
I dag är det slut-OS-at i Peking och det är dags för en, förmodligen pampig, avslutningscermoni. Och diskussionen om huvida det var rätt att låta Peking arrangera OS, och om det har lättat på de kinesiska ledarnas hårda grepp om sitt folk, eller förvärrat det, lär gå vidare. En sak är i alla fall säker: de kinesiska ledarna fortsätter att göra sig och sitt land till åtlöje genom en prydhet som man trodde tillhörde en förgången tid. Nu tar det sig uttryck i att man ska censurera bort en textrad när Jimmy Page och Leona Lewis ska spela Led Zeppelins gamla lite småslippriga Whole Lotta Love vid avslutningscermonin i OS-stadion, Fågelboet kallad. Raden som får kineserna att rodna är "I´m gonna give You every inch of my love". Ja, herre je, att en gammal rockklassiker (med minst halva texten stulen från gamla blueslåtar) kan uppröra så. Vad hade då hänt om 64-årige ungdomsförföraren Jimmy Page velat spela Led Zeppelins The Lemon Song? Där går texten: "Squeeze me, babe, 'til the juice runs down my leg Squeeze me, baby, 'til the juice runs down my leg The way you squeeze my lemon I'm gonna fall right outta bed..."
Jah Hollis
PS. Tidigare har gubbarna i Rolling Stones drabbats av den kinesiska förhandscensuren. När de spelade i Shanghai för några år sedan fick de av moraliska skäl ändra några rader i några av de klassiska Stoneslåtarna för att inte sprida fördärv bland ungdomen. Förvisso fick Stones ändra texten i sin Let´s Spend The Night Together när den var ny för cirka 40 år sedan och skulle framföras i amerikansk tv. Let´s Spend Some Time Together fick det bli då. DS.
Ja, OS i Peking går in på slutspurten och det drar ihop sig till avslutning och överlämnande av OS-stafetten till London som ska hand om spektaklet 2012. Ja, alla vet vi väl att OS 2008 inte var någon succé för Sveriges del. Men min personliga guldmedalj går till bordtennisspelaren Jörgen Persson, 42, som kämpade in i det sista för en medalj men föll mot bättre motstånd. Han kom i alla fall inte med löjliga bortförklaringar typ "det var inte min dag idag" och liknande man har hört från andra svenskar som trott sig kunna kvittera ut medaljer. Jörgen Persson var lite förbannad på sig själv för de där missarna han gjorde som utföll till hans nackdel. Han levde som sagt upp till devisen om att kämpa väl. Sen är det bara att konstatera att OS har fött ett par nya grenar inom idrotten: • Kast med värdelös medalj introducerades av vår egen Ara Abrahamian. • Spark mot skånsk domare introducerades av kubanen Angel Matos. Sedan har vi haft sådant som segling i annans båt, simning med trasig baddräkt med mera med mera. Det är kul med förnyelse.
Malmöfestivalen är över, jag såg från köksfönstret bokstavligen hur tivolit lämnade stan (det är som taget från en Dylan-låt) i dag på förmiddagen. Och arrangörerna kan väl glädja sig över att det inte regnat på det vis som det gör i dag, lördag, en enda dag under veckan även om det kommit några skurar. Jag var hemma hos BT avslutningskvällen, i går, och när det var dags för det traditionella avslutningsfyrverkeriet behövde vi bara ta en femminuterspromenad upp till Frihamnsviadukten för att kunna se raketerna som fyrades av ute vid Ribersborg. Och även om det stundtals var tjusigt, tycker jag det var lite mindre än det varit tidigare år. Hela festivalen tycks ha varit lite mer lågbuget, som om man medvetet velat att det kanske skulle bli lite mindre trängsel på stan under veckan. Gudbarnet var i alla fall nöjd, eftersom hon lockat med sig morsan in från landet sista kvällen så att hon fick se BWO. Det känns kul att hon, gudbarnet alltså, börjat få upp ett eget musikintresse nu, sedan får man tycka vad man vill om BWO. Efter fyrverkeriet stegade hur som helst BT och jag hem till honom igen och våra väntande öl- och whiskyglas. Vi kollade på lite OS-sammandrag (från nästan hela tävlingen, vilket var lite kul eftersom jag nästan inte sett något på tv). Så var det någon kommentator som nämnde att det skulle vara 204 länder representerade i 2008 års OS, vilket ledde till en smärre diskussion mellan BT och mig. Vi kollade i alla fall på nätet och kom fram till följande något märkliga siffror: • Jodå, enligt pålitliga källor ska det vara inte mindre än 205 nationer som deltar i OS i Peking. • Men, och nu kommer vi till det mystiska här, i hela världen finns det tydligen bara 192 länder, eller 195 beroende på vilka man räknar som länder. Är det någon som kan få detta att gå ihop? Såvitt jag vet deltar Storbritannien som ett lag, och inte uppdelat som i fotboll. Så vilka är de där länderna som är med i OS men som tydligen inte finns med i FN:s lista över länder i världen? Detta krävde lite mer whisky och ett par matcher boxning i OS-sändningen för att sjunka in. Sedan cyklade jag hem och i morgon är OS slut. Jag tror inte de båda sakerna hänger ihop.
Det verkar inte vara någon hejd påeländet för de svenska deltagarna i OS i Peking. En efter en försvinner de, medan pytteländer som Jamaica håvar hem medaljer och världsrekord på löpande band. Nu talas det om att OS 2008 kommer att bli det sämsta Sverige har genomfört på över hundra år. Jag tror att problemet är, att vi har satsat på fel grenar i Peking. Vi skulle ha satsat på - gång! För enligt våra svenska sportjournalister, främst då våra kvällstidningsdito, så är det en himla massa svenska deltagare som ska "gå för guld och medaljer". Underligt nog är det som synes både bordtennisspelare och seglare som ska "ut och gå". Så jag fattar inte denna miss, att vi inte satsat rejält på gång.
En tjomme som heter Rickard Olsson (jag har rätt vaga aningar om vem han är) och som i SVT leder ett av dessa evinnerliga studiosnackprogram, som jag inte fattar att någon orkar bry sig om, har hamnat i blåsväder. Efter de tyska damernas förlust mot Brasilien i OS-fotbollen hade han tydligen skojat om att ingen tycker synd om tyskar och sedan dragit någon nazistskämt. I alla fall om man får tro Aftonbladet. Ja, de stackars tyskarna har fått lida på många sätt för det som Adolf Hitler en gång drog in dom i. Men ska man nu skämta om det, finns det väl ändå inget som slår utdraget ovan ur Fawlty Towers.
Låt oss inte gotta oss i de svenska miss- lyckan- dena i OS i Peking. Det har vi redan proffs som sköter om åt oss. Låt oss i stället vara glada över att vi i alla fall tagit tre överraskande silvermedaljer hittills. Och att vi fortfarande har folk med som kan fajtas om guldmedaljer. I väntan på att dessa ska ge sig in i finalpassen kan ni söka svaret på vad det egentligen är för sammanhang som de brasilianska fotbollsspelarna Daniela och Marta (båda till vardags spelandes i allsvenskan) egentligen syns i på bilden här ovan. Jag vet det naturligtvis själv, och jag tycker det är så himla fiffigt att jag är omåttligt nöjd med mig själv efter att ha kommit på det. Kan ni komma på det rätta svaret?
Det blev en rätt festlig dag i Malmöfestivalens tecken i går, precis som det är tänkt att det ska vara. Jag menar det heter väl inte för inte festival.Vi började lite lätt med att värma upp hemma på Tompas balkong, och det var första gången jag hälsade på honom i nya lägenheten. Solen och vinet värmde och vi begav oss i exakt rätt tid ner till Möllepaltsen för att höra Pugh Rogefeldt och hans excellenta band dra igång sin föreställning ungefär en kvart för tidigt. Detta för att de tyckte att den timme de hade på sig enligt programmet var för lite för att ge publiken det de ville ge. Sympatiskt, och det vete tusan om jag hört talas om några andra musiker (undantaget The Clash som lär ha startat före utsatt tid på Olympen en gång i tiden) som gjort det. Det lät riktigt bra om bandet, inte på något vis mossigt eller töntigt nostalgiskt utan tajt och inspirerat. Men detta till trots hamnade vi i det inhägnade ölserveringsområdet innan konserten var slut (man hörde bra där med) och med alla som tillstött samlade blev det vår bas för resten av aftonen. Det blev någon utflykt till tältet som kallas Manegen, och där det bjöds musik för en mindre, sittande, krets. När jag var inne var det en kvartett hajpade finska munspelare, och som ofta när något hajpas kraftigt, blir man lite besviken. Visst, de var skickliga och så vidare, men för mej kändes det som lite musikalisk freak show. Jag må vara konservativ i den saken, men hade det varit den här mannen som spelat munspel i Manegen hade jag suttit mig igenom hela föreställningen. Kvällen avslutades med The Last Poets som jag mest hörde som smattrande congas, en mycket mullrande bas och några mässande röster från den stora scenen, och i det läget kunde det inte locka mig från diskussionen vid bordet där jag satt. Vid den tiden var sällskapet dessutom i upplösning och BT och jag tog snart våra bajkar och drog hemåt. Jag tror vi var rätt nöjda även om han skulle fortsätta en stund framför OS på tv. På tal om OS ja. Jag har ju inte tv, och har inte uppbådat något riktigt intresse för att ta mig hem till någon och kolla sändningarna från Kina. Men några saker tror jag mig kunna kommentera: • Usain Bolt vann, tydligen överlägset, finalen på männens 100-meterslöpning. Och han satte därtill nytt världsrekord på distansen. Man undrar ju var gränsen går för världsrekordet på den här distansen. För någonstans måste väl gränsen gå? • Den amerikanske simmaren Michael Phelps levde upp till sina landsmäns förväntningar om att han skulle vara främst i deras paradgren: Störst, bäst och vackrast. Visst, åtta OS-guld imponerar, men jag har svårt att hetsa upp mig för att två av dom togs på 100 och 200 meter fjärilssim, ett konstlat simsätt som jag aldrig sett någon använda i något annat sammanhang än vid simtävlingar. Att sedan tävla både 100 och 200 meter på det sättet verkar vara slöseri med medaljer. Sedan hade Phelps ju inte varit mycket utan goda lagkamrater i de många lagkapptävlingarna. Hade han sedan tävlat för till exempel Kina, hade man nog spekulerat i att det skulle ligga något fusk bakom. • Några ur det svenska simlandslaget (iklädda OS-landslagsklädseln) fick inte kolla dubbelfinalen i tennis klart eftersom de drack av den öl som uppenbarligen serverades i tennisstadion. Usla föredömen och fy och bu och usch och så vidare, lät det och så kördes de ut från matchen. Efter den usla insats de gjort i OS tycker jag att de, om några, skulle kunna få trösta sig med några bira.
Nej, nu väntar en ny semesterdag och snart ska jag hämta upp gudbarnet med vidhängande moder för en tur runt Malmöfestivalen. Och hej, jag är ledig i morgon också! Hela dagen.
Du milde Moses. Jag har sett OS-invigningen (delar av den) på burken, ett par gånger på jobbet i kväll. Och när jag kommer hem i natt är det direktsändning på radion från de första tävlingarna. Sverige har en deltagare i fälttävlan i Hongkong. I väntan på hur det ska gå får vi höra Magnus Uggla. Jag borde lägga mig och sova. Men jag skulle hellre berätta om min romans med Radiohead.
Om cirka en timme, klockan åtta minuter över åtta (lokal tid) den åttonde dagen i den åttonde månaden år 2008, invigs de olympiska spelen i Peking. Kontroversiella är bara förnamnet på de här idrottstävlingarna och det protesteras och diskuteras, för och emot, över hela världen nu. En del av de organisationer som, naturligtvis helt legitimt, nu hörs i proteststormen tycker jag man ska passa sig noga för att omfamna alltför enkelt. Det finns anti-kinesiska rörelser som kanske inte har så rent mjöl i påsen själva. Men visst önskar man att Kina nu kunde ta tillfället och öppna sig mer mot omvärlden och sluta med sina märkliga aktioner mot yttrandefrihet och oliktänkande. Dock hoppas jag innerligt att de människofientliga våldsfanatiker som hotar med attentat inte ska få en chans att sabotera de olympiska spelen i Kina. Jag bifogar en vacker kinesisk låt och är samtidigt rätt glad att kunna se OS på tv här hemma. I dag var det 32 grader varmt, ångbastuluftfuktighet och smog i Peking. Det är inga omständigheter jag trivs med.
Många demonstrationer har jag sett i Malmö i mina dagar, och jag har vid något sällsynt tillfälle själv gått med i en demonstration. Av erfarenhet vet man att frågan om hur demonstrationen förlöpte och om hur många som gick med kan få rätt olika svar beroende på vem man ställer den till. Vid demonstrationerna på första maj brukar arrangörerna ge sin version, medan polisen som övervakar det hela ger sin version och så brukar det fungera vid de flesta demonstrationer. Dagens demonstration, som väl får sägas vara av det ovanligare slaget, missade jag dock helt, men det hade jag förmodligen inte gjort om jag i förväg känt till den. Det var kineser boende i Sydsverige (kanske i Danmark också, inte omöjligt) som demonstrerade för OS i Peking och för Kina i största allmänhet. Även Sverige lär ha fått en och annan kärleksförklaring i form av slagord under demonstrationen. Jag fick vetskap om demonstrationen först när jag hittade ett blogginlägg om den. Där beskrivs den i mycket positiva ordalag och enligt inlägget ska det ha varit "hundratals" kineser som var med i demonstrationen. Exakt hur många "hundratals" är får vi inte veta men det borde väl då vara minst ett par hundra, eller? Då tittar vi in hos den stora, dominerande, tidningen Sydsvenskan i Malmö, som man ju tycker borde ha bevakat denna synnerligen aktuella nyhetshändelse. Men det verkar ha varit en skral bevakning, om ens någon bevakning alls. Inte en bild från demonstrationen finns det på webben, och den kortfattade artikeln om den tycks bygga på ett TT-telegram. Och enligt Sydsvenskan var det "sammanlagt drygt hundra" svensk-kineser som deltog i demonstrationen. Sammanlagt? Ja, vad annars?
Jah Hollis
PS. När kineserna i Sydsverige och Danmark samlas på Kasino Cosmopol i Malmö för att fira det kinesiska nyåret brukar de vara en bra bit över ettusen personer. DS.
Jag ska erkänna det direkt, jag vågade knappt titta på damcurlingens OS-final mellan Sverige och Kanada.
