Jah Hollis blir lite småförbannad

I dag, fredag, fyller mitt älskade gudbarn 14 år.
Hon har börjat bli en stor tjej och går i åttan i skolan fast jag tycker det inte var så länge sedan hon var en liten unge som kom hit med sin mamma och hälsade på och hoppade och studsade på madrassen i min säng så jag fick hjärtat i halsgropen.
Hur som helst var jag i går, alltså torsdagen som nyss slutade, tvungen att posta en hälsning för att hon skulle få den till födelsedagen (kalaset blir först något senare).
Jag gav mig iväg till Hemköp vid Värnhem för att köpa ett gratulationskort, och på vägen in i affären (som också leder vidare till Entréhuset) stod som vanligt några mobilabonnemangsförsäljare och häckade i väntan på lämpliga offer.
Naturligtvis hoppade en av dem fram med sitt framkrystade hurtiga "Hej!" (jag ser kanske lättlurad ut) och jag blev lite småförbannad och sade: "Nu har ni väl hoppat på mig minst 20 gånger när jag gått förbi här. Nu räcker det!"
Han backade genast och tyckte väl jag var otrevlig.
Men jag fattar inte varför just dessa telefonabonnemangsnasare har fått något slags frikort att hoppa på vem som helst som råkar gå förbi inne i ett varuhus.
Vad har de för speciell rätt att på ett sådant sätt erbjuda folk varor som de flesta ändå inte är intresserade av?
Nej, sätt stopp för den här handeln som verkar gå ut på att lura på folk saker som de köper i en ren stundens ingivelse utan att tänka efter.
Jag skulle aldrig i mitt liv köpa något, vad det än vara månde, av någon som hoppar på mig i en gång i ett varuhus (eller för den delen på Malmö Central där det brukar stå sådana med).
De har väl affärer de kan hålla till i med sin bissniss och där folk som är intresserade av telefonabonnemang kan hitta dem?
Som om inte detta var nog, var det sedan någon granne som lämnat tvättstugan outsägligt skitig och ostädad när jag skulle ha den.
Grrrrrrrr!!!

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Födelsedag, Gudbarn, Malmö, Värnhem, Hemköp, Entré, Mobiler, Mobilabonnemang, Nasare, Tvätt, Tvättstugan

Musiken i livsmedelsbutiken: Springsteen

När jag började blogga i forntiden hade jag då och då inlägg om musik jag hört i livsmedelsbutikernas högtalaranläggningar när jag varit och handlat.
Nu var det så länge sedan jag skrev ett sådant inlägg att jag har glömt vilket detta blir i ordningen i denna "serie".
Men i dag kom jag att tänka på det där temat när jag var i Malmborgs vid Caroli city i Malmö och införskaffade lite förnödenheter.
Att jag valde Malmborgs var för att de hade Zoegas kaffe till lockpris och kaffe är nog den enda vara jag köper till sådana priser.
Ur deras högtalaranläggning strömmade i alla fall musik och plötsligt kom en välbekant låt, en melodi jag inte riktigt kunde placera där i butiken där musiken inte hörs så där jättetydligt.
Men efter en stund trillade poletten ner och jag insåg att det var Bruce Springsteens sorgliga musikberättelse Streets of Philadelphia, låten han fick en Oscar för.
Denna sång om en man drabbad av aids är väl egentligen ett lite bisarrt val för att öka köplusten hos folk, men å andra sidan blev den en av Springsteens största singelhits.
Videoversionen ni ser här är inte densamma som kom samtidigt som filmen, utan en senare live-version.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Springsteen, Bruce Springsteen, Handla, Oscar, Malmborgs, Kaffe, Malmö, Aids, Blogga

Musiken i livsmedelsbutiken: 10

Jag tror i alla fall att det blir nummer tio av dessa bisarra musikaliska upplevelser man får samtidigt som man går och handlar upp sig på käk, eller dasspapper, eller vad det nu är.
På väg till jobbet i söndags (jepp, en söndag) måste jag stanna till vid den stora Konsumladan vid en av infarterna till Ystad.
Jag har givetvis inte käkat frukost hemma utan dragit iväg direkt i bilen för att hinna handla på vägen och krubba på jobbet.
Och när jag går där inne är det en, säger en låt i den musikaliska sörjan som sköljer över mig som jag lägger på minnet.
Black Sabbath: Paranoid, låten som blev deras genombrott.
"Quit it with my woman..."
Ja, där är ju bröd som inte är lastgammalt.
"...cause she couldn´t help me with my mind..."
Och där har vi en hyfsad ost...
Jag lyssnade faktiskt på Black Sabbath från första plattan, och efter Paranoid kändes det som om det bara bar utför.
Och Ozzy blev en seriefigur.
Det kunde kanske inte gått på något annat vis.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, konsum, black sabbath, ozzy osbourne, mat, handla, ost, livsmedel, the osbournes, paranoid

Visst luktar ciggstoppet lite hyckleri

Det blir tuffare och tuffare att vara rökare här i Sverige, den saken är säker.
Själv är jag inte, har egentligen aldrig varit, rökare. Men stundtals tager jag mig, som man säger, en cigarr.
Jag tycker att det finns tilfällen då det kan vara gott med en cigarr, en cigarill eller till och med en handrullad cigarett. De fabriksfärdiga ciggen lockar mig däremot inte längre.
Men efter att det har införts rökförbud i alltfler offentliga miljöer, kommer nu nästa attack mot rökarna. Icabutikerna tycks vara på väg att sluta helt och hållet med att sälja tobaksvaror.
Det är väl inte mycket att säga om det, mer än att det luktar lite hyckleri när man vill vinna poäng genom att ta bort den farliga tobaken.
Varför inte fortsätta då med att rensa bort till exempel chips och läsk?
Det finns gott om fett- och sockerstinna produkter i Icas butikshyllor, varor som knappast befrämjar folkhälsan.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tobak, cigaretter, livsmedel, Ica, affärer, cigarrer, cigariller, mat, hälsa, socker, fett, hyckleri

Var hittar man ett gammaldags rakblad?

Somliga saker bara försvinner ur butikernas sortiment utan att man riktigt märker det.
Det jag tänker på nu är rakblad, alltså den här sortens gamla hederliga rakblad (som på bilden), rektangulära och vassa som, tja, rakblad.
Förr i tiden hängde dom bland andra toalettartiklar, bland raklödder och tvål och annat som ännu finns kvar på hyllorna i de flesta varuhus.
Men några gamla fina Gillette, eller vad man nu vill ha för sort, det verkar omöjligt att finna. Det finns moderna saker som har dubbel- och trippelblad, men jag tycker inte dom verkar pålitliga (det verkar dessutom dumt med tre blad när det räcker med ett).
Dessutom har jag fortrande en prima rakhyvel som kräver de rektangulära bladen (mitt gamla lager har tagit slut).
Någon tipsade om att de numera har dem vid kassorna i de stora butikerna eftersom rakgrejor skulle vara stöldbegärliga. Och någon tipsade om att jag skulle prova med Apoteket.
Men nix. Jag har inte fått napp någonstans.
Men det måste ju finnas en marknad.
Alla dom här unga flickorna man läser om som skär sig med rakblad dom använder väl knappast trippelblad. Och folk som använder kokain lär ju snart vara vanligare än folk som snusar om man ska tro polisen.
Kokainmissbrukarna kör väl med rakblad när dom hackar upp det dom ska dra i sig?
Men var får dom då tag i dom?
Någon?

Jah Hollis

Andra bloggar om: rakhyvel, rakblad, gillette, butiker, varuhus, apoteket, kokain, skära sig, polisen

Är jag Den osynlige mannen, eller vad?

Jag var ute på stan en runda tidigare i dag och gjorde några ärenden. Bland annat var jag inne i en bokhandel för att köpa ett kort och skicka till mitt gudbarn på hennes dopdag (dagen då jag officiellt blev hennes gudfar).
Hittade ett par som jag inte kunde välja mellan utan tog båda och ställde mig och väntade på min tur vid disken där man betalar. Plötsligt kom en ung tjej i second hand-utstyrsel och med några pocketböcker i nävarna och klämde sig in framför mig.
Jag var inte på humör för att argumentera, men trots att hon hade glasögon (det har jag med) verkade hon inte se mig.
När jag sedan cyklade hem med en stor kasse på styret var det någon figur som slängde upp en bildörr så att jag var millimeter från att cykla in i den. Jag var fortfarande inte på humör för att argumentera, utan slängde bara ur mig några väl valda eder och fortsatte hemåt.
Men uppenbarligen hade blindstyret i bilen heller inte sett mig. Det verkade heller den trio trettinånting-damer som en stund senare klev ut i cykelbanan rakt framför mig göra.
Vad är jag? Den osynlige mannen?

Jah Hollis