Musiken i livsmedelsbutiken: Springsteen

När jag började blogga i forntiden hade jag då och då inlägg om musik jag hört i livsmedelsbutikernas högtalaranläggningar när jag varit och handlat.
Nu var det så länge sedan jag skrev ett sådant inlägg att jag har glömt vilket detta blir i ordningen i denna "serie".
Men i dag kom jag att tänka på det där temat när jag var i Malmborgs vid Caroli city i Malmö och införskaffade lite förnödenheter.
Att jag valde Malmborgs var för att de hade Zoegas kaffe till lockpris och kaffe är nog den enda vara jag köper till sådana priser.
Ur deras högtalaranläggning strömmade i alla fall musik och plötsligt kom en välbekant låt, en melodi jag inte riktigt kunde placera där i butiken där musiken inte hörs så där jättetydligt.
Men efter en stund trillade poletten ner och jag insåg att det var Bruce Springsteens sorgliga musikberättelse Streets of Philadelphia, låten han fick en Oscar för.
Denna sång om en man drabbad av aids är väl egentligen ett lite bisarrt val för att öka köplusten hos folk, men å andra sidan blev den en av Springsteens största singelhits.
Videoversionen ni ser här är inte densamma som kom samtidigt som filmen, utan en senare live-version.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Springsteen, Bruce Springsteen, Handla, Oscar, Malmborgs, Kaffe, Malmö, Aids, Blogga

Grattis Bruce Springsteen 60 år i dag!

Jag har sagt det förr och jag kan säga det igen: ingen vet egentligen hur länge en gammal rockhjälte kan hålla på utan att tappa all glans.
I dag, den 23 september, fyller en av de riktigt stora i den klassen, Bruce Springsteen, 60 år. Jag antar att det är många som vill skicka honom en hälsning och jag stämmer gärna in även om han inte står främst i ledet bland mina hjältar.
Videon här ovan är från konserten med Bruce Springsteen & The E Street band på Stockholms Stadion den 5 juni i år. Då var jag där och det var kallt som satan i gatan, men den här låten, Youngstown, värmde mer än många av de lite uttjatade hitsen som många säkert kom för att höra.
Det är stadiumrock när den är bra och med ett glödande gitarrsolo av Neil Youngs gamle partner Nils Lofgren. Snyggt Nisse!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Hjältar, Födelsedag 60 år, Bruce Springsteen, Stockholm, Stockholms Stadion, Nils Lofgren

Tillbaka efter äventyren i huvudstan

Ja, det är söndag kväll, eller snarare natten mot måndag, och jag är tillbaka hemma i Malmö igen efter min utflykt till Stockholm.
Det har varit några händelserika dagar: jag har träffat gamla vänner jag inte sett på alldeles för länge.
Jag har varit nära att frysa ihjäl vid en av Bruce Springsteens konserter på Stadion i Stockholm.
Jag har lidit svårt under en tv-kväll då Sveriges fotbollslandslag skull spöa det lag som så många danskar kommit till Stockholm för att ge sitt stöd, och som tackade med att vinna på ett sätt som var fruktansvärt pinsamt för oss svenskar.
På det hela taget var det, trots kylan och den kassa fotbollen, några fina dagar att ha i ryggen nu när jag ska tillbaka till jobbet.
Och så får man ständigt nya upplevelser med SJ. Det var resa både upp och ner med X2000 och på uppresan hamnade jag i en stol som var knäckt på något vis och lutade obekvämt mycket bakåt.
På vägen tillbaka körde man ett långt tåg där bara två av fyra motorer fungerade och de tog väldigt lång tid att komma upp i fart efter varje stopp. Så en massa folk som skulle med anslutningståg längs med sträckan fick vänta länge på att resa vidare eftersom förseningen blev allt längre och längre.
Det hördes på tågvärdar och förare att de tycker allt sådant här strul börjar bli mer än lovligt besvärande.
Och så har EU-valet klarats av (jag lade min röst i förväg innan jag for till Stockholm) och inte oväntat, med tanke på opinionsmätningarna, kom Piratpartiet in i Europaparlamentet.
Det är bara att gratulera.
Nu är det upp till bevis och det ska bli mycket intressant att se om partiets representanter i parlamentet ska kunna leva upp till de Messiasaktiga förväntningar deras väljare tycks ha på dem.
Dags att börja träna på att gå på vatten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: Stockholm, Malmö, SJ, X2000, resa, Bruce Springsteen, Kyla, Stockholms stadion, Sverige, Danmark, Fotboll, VM-kval, EU-valet, Piratpartiet, Val

Jah Hollis gör huvudstan osäker

Jag nu ska det andra projektet på min kortsemester genomföras: jag ska till Stockholm och kolla på lite stadiumrock och träffa gamla vänner jag inte sett på alltför länge.
På något vis blev det så att jag sitter på några biljetter till Bruce Springsteens konsert på Stockholms stadion i morgon fredag (är någon intresserad så har jag någon som inte är tingad än).
Fråga mig inte varför, för jag är inte överdrivet intresserad av Bruce (även om jag trivdes den enda gång jag sett honom hittills).
Men så är det, och det ska bli kul eftersom Stockholmsbesöket också innebär, som sagt, kära återseenden.
Lika kul är det kanske inte att jobba på Expressen nu. Det verkar som om somliga på lönelistan gör vad de kan för att sänka förtroendet för tidningen ytterligare.
Nej, mot ett väntande X2000!

Jah Hollis

Andra bloggar om: Musik, Semester, Resa, Ledighet, Stockholm, Bruce Springsteen, Björkhagen, X2000, Expressen, Stefan Erfors, Hells Angels

Jodå, jag fixade Springsteen-biljetter

Klockan 10 i dag på förmiddagen skulle biljettbokningföretaget Eventim släppa biljetterna till Bruce Springsteens konserter på Stockholms Stadion i början av juni.
Jag hade tänkt sitta stand by vid datorn bara för att på djävelskap se om jag kunde skaffa några biljetter. Och naturligtvs skulle jag i så fall använda dom också.
Till att börja med sov jag till halv elva och trodde jag hade missat biljettsläppet. Men på biljettbolagets sajt var det kaos och biljettsläppet var uppskjutet en timme (till att börja med).
Märkligt nog kastades man under väntetiden då och då in på deras tyska sajt. Det hela kändes mer än amatörmässigt och det verkade märkligt att man inte lärt sig av biljettsuget från tidigare Springsteen-konserter.
Men så, helt plötsligt, var jag framme vid pärleporten och kunde beställa fyra av de bästa biljetterna man kunde erbjuda. Konstigare än så var det inte och en och en halv timme efter det att biljetterna skulle ha släppts var affären klar.
Och vad jag kunde se nu, så finns det fortfarande biljetter kvar.
Eller så är det fortfarande en massa folk som köar i datasystemet.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, biljetter, Bruce Springsteen, Springsteen, konsert, Stockholms stadion, Eventim, kaos, fiasko

Är inte detta kriminellt på något vis?

Som väl alla rockintresserade känner till vid det här laget, så kommer Bruce Springsteen med band på ytterligare ett Sverige(Stockholms)besök till sommaren.
Själv är jag inte något Springsteenfan av större format, utan jag jag ser honom som en av många duktiga musiker och låtskrivare från det stora landet Over there.
En habil kille med många kvaliteter, duktiga medmusiker och som genom åren hållt sin standard och intresset för musiken han gör uppe. Men frågan är väl om det inte är med honom som med många andra av de stora: det allra bästa han gjort ligger ett antal år tillbaka i tiden.
Själv har jag sett honom live en enda gång, på parken i Köpenhamn. Då var min lillebror, som dyrkar Springsteen och som sett honom mängder av gånger, med i det strilande regnet.
När jag fick höra att Bruce nu kommer till Sverige igen, på dagar då jag är ledig, tänkte jag att man kanske kunde köra en repris på Köpenhamnskonserten (fast gärna då utan regnet).
Så jag ringde upp brodern, som givetvis skulle till Stockholm för att kolla Springsteen. Och som till min förvåning redan köpt biljetter, fastän de släpps först på måndag (den 26 januari).
Han hade gått in här och beställt (och betalt) två svindyra biljetter.
Trots att biljetterna alltså släpps först på måndag. Och det finns andra som säger sig ha biljetter "i lager" som man redan nu kan beställa till rena ockerpriserna.
Finns det ingen konsumentombudsman som kan syna den här verksamheten. Jag tycker det hela verkar kriminellt på något vis.
Ska inte alla få vara med och köpa biljetter på samma villkor och till samma priser.
Eller finns det någon lucka i lagen här?
Jag tycker, även om jag unnar min bror en biljett för dubbla priset om han nu vill ha det, att det hela stinker.

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, Bruce Springsteen, biljetter, biljettförsäljning, konserter, stockholms stadion, ocker, ockerpriser

Börja veckan med lite musikhistoria

Måndag. Då behöver man något att pigga upp sig med, den saken är det väl inget som helst tvivel om.
Och vad passar då bättre än denna enmansföreställning av en av dem som skapade vad som vi känner som rock´n´roll: Chuck Berry mimar på någon amerikansk tv-show (vem är presentatören som ser ut som Putte Kock?) (och vem är Putte Kock? undrar väl då någon) till sin You Can´t Catch Me.
Det är 50 år sedan, en tid då livet lekte i USA och man kunde sjunga hyllningar till bensinslukande bilar utan att bekymra sig om klimatproblem.
Chuck Berry fick en stor beundrare i Bruce Springsteen som berättat hur han och hans band en gång skulle kompa Chuck Berry som dök upp i taxi precis före spelningen (utan att man repat en sekund innan) och frågade om bandet var redo.
Bruce tog mod till sig och frågade: But mister Berry, what songs are we gonna play?
Chuck Berry svarade: We are gonna play Chuck Berry songs!
Ha en bra vecka!

Jah Hollis

Andra bloggar om: musik, rock, rock´n´roll, tv, usa, chuck berry, bilar, bruce springsteen, klimatdebatt

Expressen: Bruce Springsteens PR-blad

I dag kan man via Expressen, en radda andra tidningar och bland annat Itunes ladda hem Bruce Springsteens nya singel Radio Nowhere gratis. Samtidigt recenserar man singeln i Expressen och ger den fyra getingar av fem möjliga.
Eftersom Expressen har nerladdningen av singeln som ett argument för att locka läsare hade det väl varit märkligt om man sågat plattan. Det här är alltså något mystiskt samarbete mellan Springsteens skivbolag och en svensk tidning som fungerar som Springsteens PR-blad.
Det är sannerligen en tunn hinna mellan våra kvällstidningar och den hotade musikindustrin i dag.
Samtidigt kan man inte ungdå att förvånas över hur Expressen beskriver Radio Nowhere i sin lilla PR-artikel: Nu är han tillbaka där det en gång började. Med gitarrbaserade 80-talsrocklåtar...
Tänk, jag trodde att Bruce Springsteen gjorde sina första skivor på 1970-talet, till exempel genombrottsskivan Born to Run. Då framstår det som en total gåta att han skulle börjat med gitarrbaserade 80-talslåtar...

Jah Hollis