Ingen jul utan trissbluff

Inte nog med att man ska hjärntvättas med Svenska spels idiotiska reklam, dom tycks spotta oss i fejset med.

Ingen jul utan Triss med en idiotisk dragspelslåt till.

Vad man inte visste var, att det inte fanns några som helst vinster kopplade till detta inköp av Trisslotter.

Skumt att man får slå i oss sådant.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om Jul, Svenska Spel, Triss, Trisslotter, Bluff, Vinster, Reklam, Pengar

Sexy Sadie har gått till de sälla jaktmarkerna

Maharishi Mahesh Yogi har gått till de sälla jaktmarkerna, eller vart nu en mediterande "helig" indier tar vägan när döden hinner ifatt även honom. Det var han som gjode den transcendentala mediatitionen känd bland en bredare allmänhet världen över.
Men det var väl egentligen inte förrän The Beatles i slutet av 1960-talet hoppade på meditationståget som han verkligen blev ett världsnamn.
Beatles följde under en kort tid den indiske gurun och gjorde ett uppärksammat besök i hans meditationscentrum i Indien (se video ovan) och sökte en gång upp honom på Falsterbohus utanför Malmö för att få meditativa råd (antar jag).
Den till synes ständigt flinande och fnittrande Maharishi gillade givetvis att ha folk från den unga, hippa världen kring sig.
Och ett speciellt intresse lär han ha haft för de unga kvinnorna.
Detta upptäckte snart John Lennon som döpte om sin nyskrivna låt Maharishi till Sexy Sadie:

Sexy Sadie what have You done
You made a fool of everyone

Så för Lennons, och Ringos och Pauls, del var det visst rätt snart slutmediterat, medan Indienvännen George Harrison nog höll fast vid läran Maharishi stod för.
Men nu är både George Harrison och Maharishi borta.
Vad som hänt med The Rutles guru, Arthur Sultan (The Surrey mystic) tycks det dock inte finnas några uppgifter om.

Jah Hollis

Andra bloggar om: maharishi, meditation, transcendental meditation, död, beatles, indien, sexy sadie, bluff, falsterbo, malmö, john lennon, george harrison

Metro är och förblir en lågbudgetprodukt

Jag var uppe med tuppen (=före klockan elva) och handlade lite i den lokala Konsumbutiken. På väg hem nappade jag till mig en Metro ur en av de tre lådorna med gratistidningar som stod utanför.
Det är sällan jag läser någon av de här tidningarna nu, sedan den första nyfikenheten lagt sig. Men efter att ha bläddrat igenom Metro nyss, vilket gick väldigt snabbt, kvarstår det första intrycket: Metro är en lågbudgetprodukt.
Och det verkar som de som äger den bestämt sig för att den ska så förbli.
Jag hinner inte gå in på det närmare nu, men jag ska ta ett exempel.
På förstasidan är det en liten bild på Lenny Kravitz och texten "Metro möter Lenny Kravitz".
Texten på insidan är skriven av någon på Metro New York, och den ryms på ett frimärke.
Hur "mötet" gått till framgår inte, men efter ett av de fyra (!) pratminusen man dragit ur honom står det "säger den 43-årige retrorockaren från sitt hotellrum i Minneapolis".
Från sitt hotellrum?
Har han stått och skrikit ut svaren från fönstret, eller kan det vara så att han uttalat sig på telefon? Det kallar inte jag att "möta" någon.
Och om man nu verkligen mött honom, vilket jag tvivlar på, kunde man inte dragit ur honom mer än fyra fullständigt intetsägande uttalanden.
Metro, lågbudget varde ditt namn.
Nej köp en riktigt tidning nästa gång i stället!

Jah Hollis

Andra bloggar om: tidningar, intervjuer, metro, gratistidningar, lenny kravitz, lågbudget, bluff

Och vem i hela världen kan man lita på?

Uppenbarligen har det blivit mer och mer accepterat att ljuga och bluffa sig fram här i världen. Tröskeln tycks ha blivit allt lägre när det gäller att ta till fusk och bedrägeri.
Helt följdriktigt har vi nu fått en regering där det visar sig att allt fler av ministrarna har annamat den här livsstilen. Eller anammat och anammat, det verkar på något vis som om de har den i blodet.
Redan i den första uppsättningen Reinfeldt presenterade ingick ju ett par personer som tyckte man kunde strunta i regler som väljarna förväntas leva efter. Upprördheten över småfifflandet verkade inte omfatta så många i de egna leden.
Men för syns skulle fick de mest uppenbara fallen bytas ut mot säkrare (?) kort.
Ändå måste jag medge att jag är lite förvånad när det visar sig att hellylledamen nummer ett, Maud Olofsson, också visat sig vara en som far ovarsamt fram med sanningen.
Måddan ska tydligen sitta med i en jury i något populistiskt Aftonbladet-jippo och därför skulle hon chatta med läsarna (och jag måste ju inflika att jag inte kan begripa varför man skulle vilja chatta med Maud Olofsson, men det är en annan sak).
Nu var hon upptagen av annat och lät i stället sin pressekreterare Lisa Wärn sköta chattandet och låtsas vara Maud.
Lisa Wärn beklagar i efterhand, men sägar att hon faktiskt vet hur Maud skulle svarat på frågorna. Maud vill inte kommentera.
Hon kanske skulle låta Lisa Wärn sköta det i stället.

Jah Hollis

PS. Nu fattas väl bara att de andra två überhedersknyfflarna i Aftonbladets jury, Mark "Mumin" Levengood och Christer "Spacman" Fuglesang, avslöjas med något fuffens. Fuglesang kanske aldrig var ute i rymden utan satt och tryckte i någon källare i Houston. DS.

Väderexperten Wolfgang kan ta sig i brasan

Lördag den 11 augusti spår "väderexperten" Wolfgang Röder i Aftonbladet att augusti kommer att bli en "glödhet" månad, en riktig sommarmånad.
Detta säger denne tomte när en tredjedel av månaden gått, samtidigt som man kan läsa detta om det sydsvenska vädret just nu.
Jag fattar inte att en tidning på allvar kan publicera väderspådomar av en sådan uppenbart oseriös figur. Vad mig anbelangar kan Wolfgang ta sig i brasan med sina förutsägelser.
Han verkar vara AB:s motsvarighet till Expressens horoskopskojare Heikki Vesa. Han påstås i tidningen kunna tala om för dig när det är läge att vinna på lotto.
Varför gör han inte en storsatsning själv då, Heikki, när det är upplagt för honom själv att vinna?
Ja, är det inte fantastiskt att våra kära kvällstidningar anlitar sådana här hokus pokus-gubbar år 2007!?

Jah Hollis

Bluff och båg på bloggportalen.se

Jag har skrivit om detta förr, hur somliga bloggar kan ligga stadigt förankrade i toppen av blogg-
portalen.se:s olika topplistor utan att det kommer in särskilt många inlägg på dem.
Inte för att jag tror att det bara är på mängden inlägg man skriver som listplaceringarna hänger, men visst är det underligt att så många ska vara inne och kolla bloggar där det inte händer något.
Denna veckan har jag stött på ett liknande fenomen, som jag inte kan tänka mig är något annnat än rent bluff och båg, om det inte blivit något tekniskt fel av något slag.
Min blogg har den senaste tiden seglat upp bland de tio mest lästa i Malmöområdet. Fåfäng som jag är, går jag ju då och då in och kollar hur högt den klättrat.
Till min stora förvåning hoppade det häromdagen in en blogg från ingenstans och den hade haft mer än dubbelt så många besökare som min. Det märkliga var, att på den bloggen hade det skrivits två, säger två, inägg i år. Båda den 6 mars.
Kan någon ge en trovärdig förklaring till hur denna blogg då plötsligt kan ligga bland de tio mest lästa i Malmöområdet?

Jah Hollis

Kvällstidningarna dabbar sig om Henke

Var i butiken och handlade på förmiddagen. I tidningsställen lyste krigsrubrikerna från kvällstidningarna: Henkes mamma allvarligt skadad i bussolycka, eller någon liknande formulering.
Och under det en mindre rad om att "Henke är mycket ledsen". Min första reaktion var att det ju varit märkligt om han inte varit ledsen om nu hans morsa var allvarligt skadad.
Men det var märkligare än så, för alltihop visade sig vara rena bluffen. Det var Göteborgs-Posten som först gått ut med uppgiften om att Henkes mamma skadats i en bussolycka i Nigeria.
Kvällsbladen hade sedan, helt okritiskt tydligen, hakat på historien utan att kolla sanningshalten. Nu tar de, i betydligt mindre bokstäver, tillbaka alltihop.
Vad skulle man inte kunna slå i dessa redaktioner?

Jah Hollis

Hushållsnära tjänster-tjafset rena bluffen

Det är med rätta en och annan, som inte gått på retoriken, är misstänksam mot det ständiga tjafset om hur bra det vore med skatteavdrag på hushållsnära tjänster.
En enkel logisk genomgång säger att det även här kommer att bli vinnare och förlorare. Fastän förespråkarna bara ser vinnare (sig själva då oftast antar jag).
Tanken är ju att folk i karriären ska slippa städa hemma, jodå det är det vanligaste argumentet, eftersom man för en hyfsat billig (för den som har hög eller relativt hög lön) penning ska kunna anlita någon som städar åt en.
Då ska man kunna använda den tid man vinner till några dimmigt beskrivna, mer betydelsefulla saker. Visst det finns en chans att det skulle kunna bli så i ett och annat fall. Mest tror jag att man skulle göra det för att man tycker det är trist att städa.
Men man undrar då: vem ska komma hem och städa åt de massor (retoriken igen) som ska få jobb med att städa? Eller ska de tvingas städa hemma efter sitt dagliga städjobb?
Det borde ju sluta med att vi alla jobbar med att städa åt varandra. Och då kan man väl lika gärna göra det själv, eller?
Och varför är det just städningen (fast man kallar det hushållsnära tjänster i god nyspråksanda) som ska subventioneras? Jag skulle kunna tänka mig tusen andra saker man skulle kunna ha avdrag för.

Jah Hollis