Hemma efter en dag i Köpenhamn. En aning om sommar, eller i alla fall mer vår.
Och så Bob Dylan på Forum tillsammans, jag alltså (inte Bob), med ett gäng goda vänner och arbetskamrater.
Kan det bli bättre? Säkert kan det bli det men i Dylan-konsertväg var det svårslaget. Han spelar numera i en egen division; Bob Dylan kan bara jämföras med Bob Dylan.
Ja, ja, jag vet att det finns andra, men det finns bara en Bob Dylan. Och när han, som i kväll, lägger in It’s Alright, Ma (I’m Only Bleeding) som fjärde låt, efter en kanonöppning, är det redan värt pengarna.
Den låten ensam förklarar hans storhet och hans tidlöshet.
Och jag var inte ensam om att tycka det i kväll, det fattade jag snabbt.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar