Ingen har väl undgått att det gått livligt till i stadsdelen Rosengård i Malmö den senaste veckan. Rosengård är väl för övrigt också den enda stadsdel i Malmö, med undantag kanske för Möllevången, som verkar vara känd bland gemene man ute i vårt mycket avlånga land.
Nu verkar de upprörda känslorna ha lagt sig något efter att integrationsminister Nyamko Sabuni varit på besök i stadsdelen och talat om behovet av jobb till alla och av att föräldrar tar hand om sina barn lite bättre.
En sak som ofta nämns i diskussionerna om Rosengård (och liknande områden) är trångboddheten. Det är ju ett problem vi hade i Sverige för en sådär 70–80–90–100 år sedan, men som vi sedan löst, först med barnrikehusen och sedan genom att familjer skaffade färre barn allt eftersom de fick det materiellt bättre.
Men sedan vi fick hit flyktingar från länder där man inte riktigt tror på det här med barnbegränsning på samma sätt som i vårt kalla, p-pillerknaprande Norden fick vi plötsligt trångboddheten tillbaka.
Så vi får väl satsa på barnrikehus igen, för det lär väl inte börja poppa upp billiga sjurummare ur intet.
Dock måste jag säga att jag aldrig hört tals om att man på 20–30-talet satte fyr på omgivningarna med förklaringen att man var så förbannat trångbodda.
Jah Hollis
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar