Som jag berättade i tidigare bloggpost var jag tillsammans med gudbarnet på utflykt till Danmarks folkligaste nöjesfält, Bakken, den solstekta tisdag som nyss passerade.Naturligtvis lovade jag heligt att hänga med henne upp (det handlar ofta om att man ska upp - och sedan ner i en himla fart: lite som livet på något vis) i de åkattraktioner hon ville pröva.
Jag menar, om inte en vis och uråldrig gudfader kan sitta vid sidan om sitt gudbarn och skrika i dödsångest, vem ska då kunna det?
Som uppvärmning åkte vi något som gick i en fruktansvärd hastighet och där man emellanåt låg lutad i nittio graders vinkel i kurvorna.
Efter det tyckte barnet att vi skulle varva ner med en tur i den legendariska berg- och dalbanan ovan. En träskapelse som stått i 76 år, men som ser ut som om den skulle rasa vilken sekund som helst.
Jag åkte faktiskt tre resor i hennes sällskap. De övriga tre fick hon åka själv medan jag satt nedanför och flämtade efter luft och försökte få magsäcken på plats igen.
Tredje attraktionen, Polypen, var en raffinerad karusell som gjorde att man helt tappade orienteringen i de koordinater man mestadels rör sig i. En resa var vad jag mäktade med innan jag vacklade ner på fast mark igen.
Gudbarnet gjorde glatt fyra resor till.
Och hoppades att vi snart ska återvända till Bakken.
Jah Hollis
Andra bloggar om: semester, Danmark, Bakken, nöjesfält, berg- och dalbana, gudfadern, nöjesfält
9 kommentarer:
Jag känner med dig. På Liseberg hade de fö rmånga år sedan någon konstig grej - typ UFO somm angick in och kördes runt upp och ner och fram och tillbaka. Det var så djäkla läskigt att jag precis som du satt utanför och flämtade och tilloch med grät... Min son begrep inte alls varför jag reagerade så.
Hur som helst så tog de bort den där attraktionen, jag tror att det var fler än jag som mådde pyton efter att ha testat.
Hollis,
Det hedrar dig att du offrar maginnehållet för att glädja guddottern. Själv är jag lika förtjust som barnen över att åka bergbana.
En gång trodde jag mig vara vuxen nog att inte köpa eget åkband. Det blev både tråkigt och dyrt.
Efter att ha fått black-out i Loopen på Liseberg (11:e juni 1983)har jag fullständigt gett upp denna typ av "nöjen". Jag brukar dock vara ett populärt sällskap ändå, någon ska ju hålla i jackor och väskor...
Ja, nu åkte jag ju som sagt för att hålla tjejen sällskap. Men det är ju en skräckblandad upplevelse, det är väl lite det som är vitsen med det hela.
Med Polypen räckte en resa mer än väl för mig, men berg- och dalbanan åkte jag flera gånger.
Men blir man sjuk eller får en black out ska man nog välja någon lugnare barnkarusell. :-)
Jag har ockå åkt Loopen på Liseberg, tror det var 1984 när Johnny Winter spelade på Lisebergshallen. Vi hade väl tagit några järn före konserten och passade på att åka Loopen. Det läskigaste var väl resan uppför, sedan var det ju över snabbt som tusan.
Vad beträffar åkband, så blir det ett sådant nästa besök på Bakken. Ska man utsätta sig för dessa attraktioner kan man ju göra det så billigt som möjligt.
Vilken utmärkt gudfar du är! Själv skulle jag aldrig utsätta mig för det du beskriver. Känner mig mycket besläktad med "Alla smutsiga detaljer".
11:e juni 1983 - det var den dagen och det året Bowie gav en konsert bara för mig på Ullevi. Det finns andra som påstod att de varit där men de ljög. Sen sabbade jag allt med en loop på Liseberg. Jag väljer inte barnkaruseller eller ens gungor, jag håller mig på marken!
EOG: Jag ser det som en ära att vara gudfar till den flickan. Då gäller det att kunna leva upp till förväntningarna.
Bland annat att åka diverse karuseller och berg- och dalbanor. Hennes stora glädje är behållningen.
ASD: Bowie på Ullevi 1983. Då var det väl den 12:e jag var där då.
Under kategorin vad var det jag sa: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2838376.ab
Antar att du har rätt om den 12:e eftersom det som sagt bara var jag och David den 11:e :-)))
Ja, jag såg den där historien om det danska nöjesfältet. Rutschbanen på Bakken ser som sagt ut som om den skulle kunna rasa vilken sekund som helst.
Men det kommer aldrig att hända när jag åker, det vet jag. :-)
Skicka en kommentar