Twingly statistik

torsdagen den 31:e juli 2008

Jah Hollis tar en tripp med SJ: 1


Ja, så var då min brors begravning överstånden och allt gick bra och efteråt känns det, som många av er skrev att det skulle, som en upplevelse jag inte skulle velat avstå från. Dessutom fick jag träffa släktingar jag inte träffat på länge och mitt i all sorg fanns det plats för i alla fall återseendets glädje.
Problemen var att det var varmt som sören hela dagen och att det blev en lång dag.
Redan 09.14 gick det X2000-tåg jag tog till Nässjö och helt groggy av sömnbrist, iklädd svarta byxor (jag med guds hjälp och en tandborste klämt mig i) vit, långärmad skjorta och svarta skor som klämde kraftigt (jag såg nog ut som någon mormon ute för att frälsa själar) cyklade jag i ilfart och stekande sol ner till centralen.
Jag vågade nämligen, med de marginaler jag hade, inte lita på stadsbussarna som kan vara mycket lynninga.
Jag kom, med svetten rinnande över hela kroppen, fram i tid nog för att köpa en tidning och något att dricka och bänka mig på min fönsterplats precis lagom till tåget gick: och det gick exakt på sekunden!
Och X2000:s luftkonditionering (när den fungerar) är i ett sådant läge en gåva. Jag var till och med nära att dåsa till fastän jag normalt har svårt att sova på tåg.
I Hässleholm var det dock slut på friden när ett gäng tonårstjejer (närmare tio stycken), och en jämnårig kille, omringade mig där jag satt.
Nej, det var inte fans utan ett gäng brunbrända och sommarklädda och uppspelta kompisar som skulle ut på något gemensamt äventyr.
De pratade oupphörligt och skrattade och plingade och plongade med sina mobiler och åt och drack och satt ivägen för folk som skulle förbi i gången och fnittrade när de var tvungna att flytta på sig.
Några av dom tittade lite skeptiskt på mig i ögonvrårna men brydde sig annars inte speciellt mycket om mormonen i solglasögon.
Det hela var faktiskt rätt uppfriskande för humöret och jag tillbringade hela resan upp till Nässjö (där dom också skulle av och byta till buss) med att till och från tjuvlyssna (det var svårt att låta bli) på deras konversationer.
Och dom sade saker som "Alla tycker nog vi är jättestöriga, hi-hi" och "Alla tycker nog det blir skönt när vi går av tåget, hi-hi".
Och dryftade även betydligt allvarligare saker.
Jag hoppas dom fick det kul även på den fortsatta resan.
Det måste vara roligt att kunna ge sig ut tillsammans, så många vänner.

Fortsättning följer...

Och i kväll ska jag och BV till KB här i Malmö och kolla Mavis Staples, därev videon till detta inlägg.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

7 kommentarer:

Studiomannen sa...

Mavis Staples var i Göteborg igår och hon blev intervjuad i GP. Hon berättade att hon tycker om den svenska publiken och lovade att spela "Respect yourself" och de andra mest kända låtarna. Själv får jag gåshud bara jag skriver hennes namn. Så otroligt bra sångerska.

Jah Hollis sa...

Min gode vän BV var på KB och såg henne förra året. Att han väljer att se henne nu igen tar jag som en försäkring för att det blir bra.

Liz1e sa...

skönt att höra att din tunga dag gick bra. Ha en toppenkväll på KB (du har gått eller cyklat va'?)

Bengavoice sa...

Jag antar att Jah Hollis just nu sitter och plitar på fortsättningen på historien. Jag kan lugna Liz1e med att mannen var cykelburen när han lämnade stampuben, där kvällens konsert eftersläcktes.
Jag vill inte föregripa Hollis synpunkter, men känner mig hedrad av att han ser min återvändo till Mavis som en kvalitetsgaranti.
Studiomannen, jag fick gåshud under konserten, inte minst under "The Weight", varefter Mavis vid namns nämnande hyllade alla medlemmarna i The Band. (Sedan hade hon svårt att komma ihåg namnet på den ena av sina egna körsångare, Donny Gerrard. Den andra borde hon minnas, det var hennes syster Yvonne.)
Detta är inte platsen för mina synpunkter om Mavis Staples. Men hon lovade att komma tillbaka nästa år. I så fall ses vi då för tredje gången.

Jah Hollis sa...

Jag hade nog tänkt skriva ner en liten betraktelse när jag kom hem efter min cykeltur.
Men till min förvåning tvärslocknade jag efter att ha lagt mig på sängen bara för att luta mig någon minut. Det är faktiskt inte likt mig, och det var andra natten i rad detta händer. (Jag tror det har lite med anspänningen och bristen på sömn tidigare i veckan att göra och att det inte är någon form av sömnsjuka).
Nu är det egentligen bara att fortsätta att sova. Jag hann i alla fall se tidigare, att jag nog fått en eller annan användbar bild på Mavis & Co.
Så något ska det väl bli i morgon.

Studiomannen sa...

...vilket påminner mig om en rolig episod som hände mig när jag jobbade på Harrys i Halmstad. Jag spelar där på onsdagar på vinterhalvåret. Först quiz och sedan spelar jag juste musik på lämplig volym. Inget dansgolv är aktuellt. Spelade "Up on cripple creek" och en amerikan som tidigare varit framme och önskat låtar och berömt mig för min musiksmak (uppenbarligen passade den honom i alla fall) utbrast: "If you play 'The weight' I will f**kin' kiss your ass in public"!

Klart jag spelade den, men jag slapp kyssen... men det var nära när jag spelade "Willin'" med Little Feat strax efter...

Alla smutsiga detaljer sa...

Att kunna sova är en gåva som ömt ska vårdas även om vi spänt väntar på fortsättningen...