Twingly statistik

fredagen den 18:e juli 2008

Vi kommer aldrig levande ur det här livet

Jag försökte väl travestera Hank Williams där i rubriken. Han sjöng ju I´ll Never Get Out Of This World Alive och det blev (minst sagt profetiskt) den sista låten han gav ut under sin livstid.
Jag tänkte väl på livets farlighet i största allmänhet när jag läste att det är 69 personer hittills i år som skadats mer eller mindre allvarligt på nöjesfältet Liseberg i Göteborg.
Det är naturligtvis inte bra, men på något vis känns det som det finns en risk inbyggd i alla åkattraktioner som finns på våra nöjesfält.
Men hela livet är ju ett enda risktagande. I den svenska trafiken dör varje år närmare 500 personer, och vid tsunamikatastrofen dog över 500 svenskar för att de hade valt att åka till Thailand på semester.
Vi vet inte vad som väntar, antingen vi tar en bil- eller cykeltur, en åktur i en berg- och dalbana eller reser på semester någonstans.
Vi kan bädda in oss i Michelingubbedräkter och sätta upp staket kring varenda gata och gångbana och hålla oss ifrån allt vad nöjesfält heter, men är det så vi vill leva livet?
Skulle inte tro det.
Livet är farligt, och vi kommer aldrig ur det levande.
Den vetskapen får vi nog försöka lära oss att leva med och den borde väl om inte annat få oss att uppföra oss lite hyggligare mot varandra.
Själv har jag för övrigt i dag skrivit en dödsruna över min bror och den ska skickas till ett par tidningar så att de som läser dem kan få lite vetskap om hans liv och hans sorgliga död.
För övrigt har jag fått veta att en av mina kusiner också drabbats av svårartad cancer, en människa som när jag senast träffade henne verkade vara hälsan själv.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

4 kommentarer:

Alla smutsiga detaljer sa...

Oj, det var verkligen ett annat perspektiv på nöjesfält.
Har tänkt mycket på cancer-eländet de senaste dagarna då jag har en morbror som just drabbats hårt och inte har någon beredskap för alla de besked som han får. Å andra sidan har jag en nära vän som för inte så länge sedan blivit friskförklarad från cancer efter lång behandling.
En väninna till mig dog i Thailand men resten av familjen överlevde.
Döden är oundviklig, det är sant, och ibland kommer den oväntat. Den är nästan alltid orättvis.
Jag håller med om att man inte kan skydda sig mot vare sig allt eller ens något men jag skippar karusellerna ändå. Spänningen får komma från något annat håll för min del.

Jah Hollis sa...

Nöjesfältet blev väl något slags metafor där. Barn (och en hel del vuxna) brukar ju älska attraktionerna på nöjefälten och ska man vara säker på att deras glädje över att känna kittlingen av en tur i någon läskig karusell inte ska bytas mot en olycka får man väl förbjuda nöjesfält helt och hållet.
Och jag beklagar verkligen din väninnas död i tsunamin.
Själv miste jag en arbetskollega i Estonias undergång.
Och cancern: Ja jag har ju som du vet nära som inte överlevt den, men jag har också vänner som klarat kampen mot den.
Man kan inte skydda sig totalt mot döden och det finns inget säkert recept för att skjuta upp den mer än att leva vidare.
Oh-ho så djup jag blir efter några bira. :-)

Anonym sa...

Nu är ju fästningsommaren här - om man har några fiender. Det är ju extra många sjukdomar i år.
Tex sätta på kuken på diakonen och invänta “det kommer göra extra ont när du älskar”.

Alla smutsiga detaljer sa...

Jah, jag tror att det man måste göra är att fira sina födelsedagar ordentligt. Trivas med att bli äldre för motsatsen är tristare.

Förbjuda nöjesfält, nej, men låt mig slippa :-) Jag använder hellre andra metoder för att vända upp och ner på livet.