I går, måndag, var det två månader till det är val, alltså till den 19 september.
Ovisst som bara den verkar det vara, även om jag känner det som om en högervåg sveper över oss just nu. En högervåg där den borgerliga pressen och de borgerliga lobbyisterna och bloggarna drar på för fulla trumpeter för att tala om för oss hur bra allt blivit (och hur farligt det är att byta styre).
Den vågen är inget som gläder mig, för jag tycker det är dags att vi röstar bort den självförhärligande allians som har styrt på riksnivå de senaste fyra åren.
Det som kan hålla dom kvar vid makten är pengar, för fyra av tio tillfrågade i någon av dessa eviga opinionsundersökningar tycker att de fått det ekonomiskt bättre under Reinfeldt och hans gäng.
Resten tycker väl då att de fått det sämre eller att läget är oförändrat, men jag är rädd att det är bland de som tycker de fått det bättre (= lägre skatt antar jag) som det finns en stor vilja att rösta och att man då ofta röstar på sina välgörare.
Bland de som skulle behöva göra sin röst hörd, det som tycker de fått det sämre, brukar det ju dessvärre vara så att andelen som röstar är lägre.
Egoismen ligger på lut och jag tror den har blivit starkare, medan det som kallas solidaritet har backat de senaste fyra åren.
Men det är alla vi som får rösta, som ska avgöra vilka som ska styra i riksdag, landsting och kommuner fyra år framåt.
Bryr man sig inte ens om att rösta, blir det nog inte så trovärdigt att börja klaga i efterhand om man tycker det gått fel.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Val, Demokrati, Riksdag, Landsting, Kommuner, Höger, Vänster, September, 19 september
1 kommentar:
Dom flesta som inte röstar klagar heller inte i efterhand. Dom hörs inte överhuvud taget - det är ett problem och dom tillhör defenitivt dom 6 av 10 som inte fått det bättre.
Skicka en kommentar