Under många års tid hade jag ett fast, och på många vis trevligt, arbete i Malmö och kunde med cykel ta mig till och från arbetet på drygt tio minuter.
Sedan närmare tio år nu finns det inget sådant jobb för mig i Malmö (ja, ett tag hade jag diverse vikariat i branschen) och jag fick återgå till att bli pendlare.
Några år fungerade det med tåget, men sedan blev jag tvungen att skaffa mig en bil för att fixa det. Bilkörning på vägar där man trängs med mängder av långtradare, där andra trafikanter inte kan ha nog bråttom och det kryllar av vilt längs med och på vägarna, är aldrig någon njutning.
Så nu har jag lyckats hitta ett sätt att utnyttja tåget igen, bilen har stått stilla på parkeringen här hemma hela veckan nu.
Men då får man i stället börja oroa sig för att tågen verkligen ska gå som det är utlovat. Inte ens tågtrafiken är försäkrad mot olyckor.
Därmed kan man inte alltid vara hundra procent säker på att man kommer fram som man planerat. Att se till att folk på bästa sätt kan åka kollektivt måste ju annars vara ett område som våra politiker borde prioritera.
Jah Hollis
Läs även andra bloggares åsikter om Trafik, Tåg, Bil, Pendling, Skåne, Arbete, Kollektivtrafik, Stambanan, Olyckor
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar