Tre Sopranos på raken en ren befrielse

På grund av jobb och ett styck konsertbesök har jag halkat efter i den sista omgången av tv-seriernas tv-serie Sopranos som nu går in på sluttampen även här i Sverige. De första fyra avsnitten kunde jag se direkt på burken, men sedan fick jag ta hjälp från den gode BV (The Slow Blogger) för att hänga med.
Han har haft vänligheten att bränna ner de avsnitt jag inte kunnat se på en dvd, och efter en rätt miserabel fredag, med håglöst hängande framför datorn och tvättande tog jag mig samman.
Strax före tio på kvällen var jag, laddad med en kyckling med curry från restaurang Kina och tre Sopranosavsnitt hemma i BT:s lägenhet och bänkade mig framför hans praktfulla platt-tv.
Jag såg de två första i närmast obruten följd och tog sedan en kortare paus innan jag insåg att jag inte kunde bryta där. Jag såg även det tredje avsnittet och jag kunde ta mig tusan ha sett mer om det bara funnits.
Det är en ren befrielse att slippa tänka på allt vardagstjafs som tränger på just nu, och att få glida in i denna suveräna tv-serie med dess väv av alla aspekter på mänskligt beteende.
En form av verklighetsflykt, kanske det.
Men när det är drama och skådespeleri på den här nivån är det en ren befrielse.
Till och med musiken ligger på en egen nivå, och i ett av avsnitten jag såg i går rullade eftertexterna till Calexicos låt Minas de Cobre (For Better Metal).
Det är klass det!
Enda skönhetfläcken var, att SVT:s textmaskin hade rasat i början av det tredje avsnittet jag såg. Men det ska visas i repris, med fungerande text, i kväll (lördag) vid midnatt.
Och i morgon kväll går det näst sista avsnittet.
Slutet är nära.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, tv-serier, sopranos, drama, svt, dvd, calexico, musik

Dags att skaffa tv till Sopranos avslutning

Jag har klarat mig länge utan tv nu, närmare bestämt sedan den lilla lådan jag haft tappade orken och allt i rutan blev mörkt gröngultonat. Det har fungerat utan några större problem, och det är ett fåtal program jag verkligen kännar att jag har missat.
Dvd-er som jag har köpt klarar min dator hyfsat, men när jag skaffade min senaste Sopranosbox (säsong tre) var en av diskarna dubbelsidig, och det svalde inte datorn.
Jag har också fattat att man måste bestämma vilken region datorn ska vara inställ på rätt raskt eftersom möjligheterna att skifta region (eller göra den regionfri) är begränsade.
Och på tal om Sopranos. Den familjen är orsak till att jag nu funderar över att skaffa tv igen.
För den 26 augusti (det känns förvisso långt dit just nu) startar, enligt Sydsvenskan, den avslutande omgången av denna suveräna tv-serie.
Jag har sett alla avsnitt så här långt, och jag tänker inte för allt i världen missa avslutningen på historien.

Jah Hollis

Dylandokumentären håller fortfarande

Jag har införskaffat den nya dvd-utgåvan av Don´t look back, dokumentären om Bob Dylans turné i England 1965. En så kallad de luxe-utgåva med en disk till, med inte tidigare visat material och så en bok med dialogen i filmen plus en skojig liten minibok.
Den senare är en så kallad flipbook, alltså man bläddrar snabbt som tusan så får man en effekt av att det är rörliga bilder.
Och det man får se, är inledningen på filmen då Subterranean homesick blues spelas och Dylan visar papper med ord ur texten och slänger dom ett efter ett på marken.
Det måste vara en av de mer, ska vi säga travesterade, scenerna inom musikvideo- och filmkonsten.
Jag har ju sett Don´t look back på bio och har den sedan tidigare på video, men det är roligt att se om den. Det är en klassisk rockdokumentär som fortfarande håller.
Vad jag hade glömt var till exempel att Dylan faktiskt spelar brottstycken av ett par Hank Williamslåtar och att han gör det mycket övertygande.
En annan sak som slår en när man ser filmen är, att nästa alla (och inte minst Dylan själv) röker som borstbindare var de än befinner sig.
Inte för inte finns den berömda repliken "Give the anarchist a cigarette" med i filmen.
Nu ska det blir spännande att se vad som finns på den andra disken.

Jah Hollis

Så gick ännu en dag i Jah Hollis liv

Vad jag inte berättade tidigare var att jag uttnyttjade dagen till att handla upp mig på förnödenheter som batterier, färgpatron till skrivaren, hushållspapper med mera som saknades här hemma.
Men så kom jag i närheten av den excellenta skivbutiken Musik & Konst som fortfarande håller stilen trots krisen i branschen.
Jag hittade en äldre platta med Tinariwen, till reapris (den turliga känslan från tidigare höll i sig) och bara i farten högg jag dvd-utgåvan av Rockers, en klassisk reggaerulle.
Medan jag var inne i affären kunde jag via högtalarna njuta av en samlingsplatta med superobskyr äldre soul. Var nära att hugga på den med.
Innerstadsbesöket avslutades med lite införskaffande av mat på Malmborgs, där jag också hade nöjet att stöta på en gammal arbetskamrat, en jag verkligen trivdes med, för första gången på länge.
Så nöjd med min dos av ljus och sol och förnödenheter och människor for jag hem, åt en sen och långvarig frukost. Sedan blev det att chilla i hemmets lugna vrå resten av dagen. Utan att se så mycket som en sekund på Melodifestivalen som jag är genuint ointresserad av.
Inte för att det har blivit så väldigt mycket vettigt gjort, men nu känner jag inte det dåliga samvete jag kan känna ibland annars när ”det inte blivit så mycket gjort”.
Det är en dag i morgon också.

Jah Hollis