Jag inledde ledigheten i går helt traditionsenligt med onsdagsquizet på Pickwick efter en kortare uppvärmning hemma hos BT som bjöd på räkor, avocado och vitt vin. Vi var ett bra och ovanligt stort lag, men det räckte inte mer än till en delad tredjeplats den här gången. Men det är värt att notera att det bara var lag från förra årets final som fanns bland de fyra första och att det bara var två poängs skillnad mellan vinnarna, The Spitfire Psychopaths, och oss på tredje plats. Det var också de mer eller mindre rena gissningsfrågorna (multiple guess questions) som vi föll på, medan vi stod oss fint när det gällde de rena kunskapsfrågorna. Själv känner jag en viss stolthet över att jag vet att allas vår Donald Duck är bosatt i Duckburg och att jag tog Owfat (One word fits all three) redan på den första av de tre definitionerna som ska passa in på samma ord. Men som sagt, vi zickade ett par gånger när vi skulle zackat. Till de försvårande omständigheterna får väl också det faktum räknas, att en av våra lagmedlemmar blev akut magsjuk och fick bryta tävlingen. I dag är det, också traditionsenligt (mitt liv framstår som mer och mer trist och inrutat), tvättdag för min del. Maskinerna sjunger sin sång och snart är det dags att tömma och fylla på ännu en omgång. Och öppnar man källardörren utanför tvättstugan, möts man av synen på bilden här ovan. Det snöar i Malmö, den 12 mars, och inte verkar det vara någon vår i sikte på allvar.
De gemensamma tvättstugorna vi har i våra flerfamiljshus är platser där det händer en del mer eller mindre märkliga saker, det har jag kunnat konstatera förr. När jag kom ner för att tvätta i dag hängde det kvar ganska mycket kläder i torkrummet. Men det är inte ovanligt och medan man tvättar de första maskinerna brukar ägaren till kläder som hänger kvar komma och hämta dem. Men icke så i dag. När jag kom ner för att hänga in mina grejor i torkrummet hängde de andra kläderna kvar. Men det var först efter andra omgången maskiner jag behövde hela utrymmet i torkrummet, och det var inte annat att göra än att plocka ner den glömske tvättarens kläder i en tvättkorg som lämpligt nog stod i torkrummet. Det var mest damkläder kunde jag utan problem konstatera och eftersom jag inte är någon Arnold Layne, klämde jag ner allt i tvättkorgen så prydligt det gick. Korgen fick stå synligt så att den glömske tvättaren skulle hitta den. Men nu när jag hämtade min tvätt, så stod korgen orörd kvar. Och där står den väl än. Av någon anledning kom jag att tänka på The Midnight Skulker i den tecknade serien B.C. Mannen som tecknade den, Johnny Hart, var för övrigt en av alla de som gick bort under 2007.
På grund av jobb och ett styck konsertbesök har jag halkat efter i den sista omgången av tv-seriernas tv-serie Sopranos som nu går in på sluttampen även här i Sverige. De första fyra avsnitten kunde jag se direkt på burken, men sedan fick jag ta hjälp från den gode BV (The Slow Blogger) för att hänga med. Han har haft vänligheten att bränna ner de avsnitt jag inte kunnat se på en dvd, och efter en rätt miserabel fredag, med håglöst hängande framför datorn och tvättande tog jag mig samman. Strax före tio på kvällen var jag, laddad med en kyckling med curry från restaurang Kina och tre Sopranosavsnitt hemma i BT:s lägenhet och bänkade mig framför hans praktfulla platt-tv. Jag såg de två första i närmast obruten följd och tog sedan en kortare paus innan jag insåg att jag inte kunde bryta där. Jag såg även det tredje avsnittet och jag kunde ta mig tusan ha sett mer om det bara funnits. Det är en ren befrielse att slippa tänka på allt vardagstjafs som tränger på just nu, och att få glida in i denna suveräna tv-serie med dess väv av alla aspekter på mänskligt beteende. En form av verklighetsflykt, kanske det. Men när det är drama och skådespeleri på den här nivån är det en ren befrielse. Till och med musiken ligger på en egen nivå, och i ett av avsnitten jag såg i går rullade eftertexterna till Calexicos låt Minas de Cobre (For Better Metal). Det är klass det! Enda skönhetfläcken var, att SVT:s textmaskin hade rasat i början av det tredje avsnittet jag såg. Men det ska visas i repris, med fungerande text, i kväll (lördag) vid midnatt. Och i morgon kväll går det näst sista avsnittet. Slutet är nära.
Jag har för vana att tvätta varannan torsdag, de torsdagar jag är ledig från jobbet. Och när jag har tvättat, ja då bokar jag alltid tid för torsdagen två veckor framåt. I dag när jag kom ner var det låst till tvättstugan och torkrummet, där fläkten gick för fullt, och nyckeln var borta. Jag kunde väl ha sökt upp den person som bokat tiden före mig, men dels kändes det under min värdighet, dels kan det ju vara någon annan som snott min tid. Så jag lämnade ett meddelande på dörren till torkrummet och bad vänligt men bestämt den som hade nyckeln att hänga den i nyckelskåpet. Nu kan jag riktigt höra mumlet om "tvättstugefascister" och liknande. Men är det någon som är fascist så är det väl den som helt fräckt snott min tid? Och jag förstår inte att det skulle vara mitt jobb att försöka leta upp den människan. Nu är det för sent att tvätta, jag har annat att göra och jag får väl offra fredagseftermiddagen som jag tänkt använda till annat. Det förvånar mig inte det minsta att tvättstugan är orsak till så mycket stridigheter människor emellan.
Jag har ägnat kvällen åt att tvätta. Normalt är det torsdagen som är tvättdag, men sedan Filmklubben bildades har det blivit lite tajt med tiden ibland eftersom torsdagkvällen blivit filmkväll. Så eftersom vi såg den utmärkta Red Road i går redan vid 18.30 (det var ljust både när vi gick in på och ut från bion) flyttade jag min tvättid till i kväll. Och det är lugnt att tvätta en fredagskväll. Jag har faktiskt inte mött en människa på mina turer ner till tvättstugan och upp till lägenheten igen. Dock kan man inte låta bli att fundera lite över denna mytiska plats som bland annat tycks leda till mängder av konflikter. Det är kanske inte så märkligt; vi har väl svårt att tolka gemensamma regler på samma vis och har olika syn på hur gemensamma utrymmen ska skötas. Ett mysterium är i alla fall alla överblivna kläder som samlas, både i tvättstuga och torkrum. Tröjor och strumpor, och kallingar och diverse plagg som ingen tycks sakna. I vårt torkrum har det de senaste gångerna jag tvättat legat en liten rund matta. Den hängde först på tork, men nu ligger den på golvet. ”Hej, den där mattan jag tvättade och sedan hängde upp på tork! V-a-r-t kan den ha tagit vägen?!” Märkligt.
Jag inledde ledigheten i går helt traditionsenligt med onsdagsquizet på Pickwick efter en kortare uppvärmning hemma hos BT som bjöd på räkor, avocado och vitt vin.
