Elaka mamman gånger två

Jag bläddrade lite håglöst mellan tv-kanalerna i kväll i väntan på att få åka hem från jobbet och fastnade i ett avsnitt av gamla Cheers (Skål).
Avsnittet kretsade kring Frasier (som ju senare fick en egen framgångsrik serie) och hans fästmö Diane som jobbar i baren.
De skulle gå ut med Frasiers morsa, första mötet med en kanske blivande svärmor, som var i psykologibranschen precis som Frasier.
Det slutade med att morsan, när Frasier inte hörde det, talade om för Diane att hon inte fick träffa hennes son mer och att hon hade en pistol och att hon visste hur man använder den.
Naturligtvis slutade allt så småningom lyckligt, men jag tyckte det var något bekant över den elaka mamman. Och när eftertexterna rullade gick det upp ett ljus.
Det var Nancy Marchand, allas vår favorit-elaka-mamma Livia Soprano, bitter och förfördelad mor till vår favorit New Jersey-mafioso, Tony Soprano.
Yngre och som en rappare rollfigur, men definitivt väldigt övertygande som elaka mamman som kastar sin skugga över sonens själsliv redan då.
Åh, jag saknar Sopranos.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, jobb, arbete, tv-serier, cheers, skål, frasier, nancy marchand, sopranos, tony soprano

En Soprano i regeringskansliet?

Man borde egent-
ligen dela ut ett pris till den som klarar av att tala om vem som är vem av de båda damerna på de här bilderna.
Jag kan tala om så mycket som att båda förekommit i svensk television en del den senaste tiden.
Den ena har spelat en stundtals framträdande roll i en tv-serie som jag och många andra svenskar följt med spänning till det kanske inte så bittra slut som många möjligtvis hade väntat sig.
Den andra har spelat en framträdande roll i de svenska tv-nyheterna (och i den övriga medievärlden också) under en kort men intensiv tid nu. Och huruvida denna följetong får ett bittert slut eller ej, det ligger väl mest i betraktarens öga, det också.
Men jag vill inte påså att det finns något annat samband mellan dessa två än att de är fantastisk lika, helt enkelt. Inget sagt om "maffiametoder" och annat i regeringskansliet.
Skulle aldrig falla mig in.

Jah Hollis

Andra bloggar om: ulrica schenström, regeringen, regeringskansliet, sopranos, janice soprano, maffia, maffiametoder, tv, tv-serier, nyheter

Så har även jag sett det omtalade slutet

Ja, då har även jag sett det omtalade slutet på tv-serien Sopranos. Serien kunde ju ha slutat på en mängd sätt, men nu blev det vad många kallar ett "icke-slut".
Helt OK för min del, livet går vidare: både för familjen Soprano och för mej som haft stort utbyte av att följa deras öden och äventyr under drygt åtta år nu.
Ett plus med slutet var väl i alla fall att nog ingen hade kunnat räkna ut hur det skulle utformas. Och samtidigt som det naturligtvis öppnade för en mängd spekulationer säger seriens skapare, David Chase, att man inte ska tolka in för mycket i det.
Fast någon tanke med det finns det naturligtvis.
Rent personligt tycker jag det är skönt att serien fick ett slut innan kvaliteten fick stryka på foten. Samtidigt kommer jag att sakna alla karaktärerna, den starka dramatiska känslan, humorn och inte minst de suveräna skådespelarinsatserna.
Men jag har ju allt, utom den säsong som just avslutats, på dvd.
Det är bara att börja om från början.

Jah Hollis

Andra bloggar om: sopranos, tv, tv-dramatik, tv-serier, dvd, skådespelare, maffia

Tre Sopranos på raken en ren befrielse

På grund av jobb och ett styck konsertbesök har jag halkat efter i den sista omgången av tv-seriernas tv-serie Sopranos som nu går in på sluttampen även här i Sverige. De första fyra avsnitten kunde jag se direkt på burken, men sedan fick jag ta hjälp från den gode BV (The Slow Blogger) för att hänga med.
Han har haft vänligheten att bränna ner de avsnitt jag inte kunnat se på en dvd, och efter en rätt miserabel fredag, med håglöst hängande framför datorn och tvättande tog jag mig samman.
Strax före tio på kvällen var jag, laddad med en kyckling med curry från restaurang Kina och tre Sopranosavsnitt hemma i BT:s lägenhet och bänkade mig framför hans praktfulla platt-tv.
Jag såg de två första i närmast obruten följd och tog sedan en kortare paus innan jag insåg att jag inte kunde bryta där. Jag såg även det tredje avsnittet och jag kunde ta mig tusan ha sett mer om det bara funnits.
Det är en ren befrielse att slippa tänka på allt vardagstjafs som tränger på just nu, och att få glida in i denna suveräna tv-serie med dess väv av alla aspekter på mänskligt beteende.
En form av verklighetsflykt, kanske det.
Men när det är drama och skådespeleri på den här nivån är det en ren befrielse.
Till och med musiken ligger på en egen nivå, och i ett av avsnitten jag såg i går rullade eftertexterna till Calexicos låt Minas de Cobre (For Better Metal).
Det är klass det!
Enda skönhetfläcken var, att SVT:s textmaskin hade rasat i början av det tredje avsnittet jag såg. Men det ska visas i repris, med fungerande text, i kväll (lördag) vid midnatt.
Och i morgon kväll går det näst sista avsnittet.
Slutet är nära.

Jah Hollis

Andra bloggar om: tv, tv-serier, sopranos, drama, svt, dvd, calexico, musik

Sopranos och Piaf orsaker till att kolla tv

Efter en ganska slö söndag där jag sov till närmare tolv är det dags att ladda upp med sömn inför den första långveckan efter semestern. Som början på slutet på dagen for jag till BT:s lägenhet där jag har tillgång till tv.
Själv har jag inte haft en fungerande tv på månader nu och jag saknar det egentligen inte. Det finns inget jag måste se förutom Sopranos och i kväll var det fjärde avsnittet i den sista omgången.
Jag ska inte avslöja något för den som ännu inte sett det avsnittet, bara konstatera att serien håller fortsatt hög nivå på det mesta vad gäller dramatik och skådespeleri. Och musik: både Nancy Sinatra och gamle Southside Johnny var med i dagens avsnitt.
Sedan hade jag tänkt stänga av och gå hem, men jag fastnade framför en dokumentär om den franska sångerskan Édith Piaf. En sådan där dokumentär som är så välgjord att man måste se den till slutet.
Jag har inget speciellt förhållande till Édith Piaf. Hon var den där franska tanten som sjöng Milord och som dog när Beatles började ta över världen. Tanten - hon var 47 år när hon dog.
Dokumentären var fransk och berättade osentimentalt om ett dramatiskt öde och utan de där lite efterkonstruerade hyllningarna som det ofta är gott om i amerikanska dokumentärer om stora artister.
Tv som mer än underhållning, något man lär sig något av och som ger nya perspektiv.
Jag cyklade hem i den sena kvällen visslande på La vie en rose.
Jag måste nog skaffa tv snart igen.

Jah Hollis

Snälla, håll käft om Sopranos avslutning!

De sista avsnitten av tv-serien Sopranos har visats i USA och här i Sverige får vi som tänkt se dem på tv vänta till i augusti på att avslutningen ska börja.
Och innnan dess vill vi ju inte gärna veta hur det går.
Men nu finns det folk som använder sig av olika kanaler på internet för att berätta för oss som tänkt vänta, hur det hela slutar (bland annat en hyfsat välkänd bloggare och en ökänd kvällstidning: den senare varnar i alla fall för att slutet avslöjas i artikeln).
Jag kan inte tycka att det är annat än ren och skär elakhet (eller kanske dumhet?) när man berättar på bloggar och webbsidor hur serien slutar, och till och med gör det i rubriken till det man skriver.
Varför vill man förstöra nöjet för oss andra som följt serien från början? Man kunde väl åtminstone ha så mycket anständighet i sig att man förvarnar om att man ska berätta något man egentligen inte har någon anledning att berätta (vilket den pladdrige bloggaren inte har).
Jag menar, inte avslöjar man slutet på en deckare när man recenserar den eller skriver om den.
Så varför kan inte somliga knipa igen gläppkäftarna nu när det är läge för det?

Jah Hollis

Dags att skaffa tv till Sopranos avslutning

Jag har klarat mig länge utan tv nu, närmare bestämt sedan den lilla lådan jag haft tappade orken och allt i rutan blev mörkt gröngultonat. Det har fungerat utan några större problem, och det är ett fåtal program jag verkligen kännar att jag har missat.
Dvd-er som jag har köpt klarar min dator hyfsat, men när jag skaffade min senaste Sopranosbox (säsong tre) var en av diskarna dubbelsidig, och det svalde inte datorn.
Jag har också fattat att man måste bestämma vilken region datorn ska vara inställ på rätt raskt eftersom möjligheterna att skifta region (eller göra den regionfri) är begränsade.
Och på tal om Sopranos. Den familjen är orsak till att jag nu funderar över att skaffa tv igen.
För den 26 augusti (det känns förvisso långt dit just nu) startar, enligt Sydsvenskan, den avslutande omgången av denna suveräna tv-serie.
Jag har sett alla avsnitt så här långt, och jag tänker inte för allt i världen missa avslutningen på historien.

Jah Hollis

Fel man på fel plats

Oj, jag hinner med en till i kväll.
Nu är det CSI på burken och vem får man se i en biroll, om inte Wayne Knight. Mer bekant, kanske, som den rätt osympatiske Newman i Seinfeld.
Sorry Wayne, men din insats i Seinfeld har för alltid förstört dina chanser att inför mina ögon spela någon annan roll. Det är ungefär som när ”Uncle Junior Soprano” dök upp som domare i en film jag kollade på tv. Sorry Dominic, du var på fel sida om skranket.
Tony S, James Gandolfini, lyckas dock nästan alltid stå över sin tv-roll (hur suveränt han ändå alltid spelar den) när han hamnar någon annanstans. Kanske ett adelsmärke för en riktigt, riktigt bra skådis?

Jah Hollis

Sopranos slut för säsongen

Söndagen avslutades med att M och jag såg sista avsnittet av Sopranos för den här säsongen, som vi fick inspelat förra söndagen. Det slutade med en familjesamling vid jul, precis som i alla fall ett par av de tidigare säsongerna avslutats.
En snygg familjebild, men med en massa skit som bubblar under ytan, bra och dåliga saker. En del riktigt dåliga saker som väl i slutänden, nästa säsong som ska bestå av de allra sista åtta avsnitten (nio ryktas det på vissa sajter) resulterar i att någon högt uppe i hierarkierna, Tony själv (?), får betala priset.
Men det ryktas nu också att HBO, som produerar serien, inte definitivt sagt att det ska sluta efter de kommande avsnitten. Då är frågan om det verkligen är möjligt att fortsätta på den höga nivå där man hittills hållt sig. Jag tvivlar.
Jag sitter just och lyssnar på Rolling Stones Moonlight Mile från Sticky Fingers som fick inleda och avsluta sista avsnittet den här säsongen. Det var som att upptäcka en helt ny låt när man hörde den på ljudspåret.
In i minsta musikdetalj har man jobbat med att göra Sopranos till den höjdarserie det är. Inget tvivel om det.

Jah Hollis

Alliansen backar

Läste i morgontidningarna att förtroendet för den så kallade alliansen, som ska styra Sverige i fyra år nu, har börjat svikta ordentligt. Det förvånar inte mig, som för övrigt inte röstade för att sippa bibelfetischister och högerliberaler ska få ställa till det för oss. Nu är det i alla fall söndag, den som vill gå i högmässsan har en timme på sig att göra slag i saken. Själv ska jag snart sätta mig på tåget för att åka och jobba.
Ett tips: glöm inte sista avsnittet av den här säsongen av Sopranos som går på SVT i kväll.

Jah Hollis

Mera Sopranos

Helt plötsligt är det bara ett avsnitt kvar av den här omgången av Sopranos.
Jag och M såg, som vanligt, två avsnitt i kväll (efter att ha käkat ziti) och båda avsnitten var en ren njutning vad gäller dramatik, skådespelarinsatser och manus.
Det händer mycket utan att det blir rörigt och där finnns mängder av humor och tänkvärdheter.
Jag har hört att det finns en och annan som tidigare följt Sopranos, men som tröttnat på det nu. I så fall undrar man vad dom kräver av en tv-serie.
Enda problemet med serien är att varje avsnitt är över så snabbt.
Man måste också vara uppmärksam när man ser Sopranos.
Ibland kan man missa saker (som kanske inte är av direkt betydelse) som man sedan försöker reda ut med hjälp av alla Sopranos-sajter som finns på nätet.
En sådan sak, som jag inte lyckats reda ut, är om det finns något närmare släktskap mellan Silvio Dante och Marie Spatafore.
Någon som vet?

Jah Hollis

Sopranos

Mörkret faller ute och novembersöndagskvällen är inte nådig.
Okej, det värsta regnandet tycks ha slutat och kanske kan jag ta cykeln när jag ska hem till M och kolla veckans två Sopranosavsnitt. Ett inspelat sedan förra helgen och ett som går direkt.
Sopranos håller fortfarande att se när denna, den näst sista omgången, går mot sitt slut. Ska man följa en serie på tv, så är det Sopranos, och att följa en serie är vad jag hinner med när jag inte har någon tv att kolla på hemma.
Jag saknar inte slötittandet och zappandet, men funderar likförbannt på att skaffa mig en tv, en stor, platt sak med tillhörande dvd så att jag slipper se mina gamla Sopranosavsnitt på datorskärmen.
Jag känner mig kluven inför fenomenet tv, som inför så mycket annat.

Jah Hollis