Twingly statistik

Visar inlägg med etikett melodifestivalen. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett melodifestivalen. Visa alla inlägg

onsdag 27 mars 2013

Jah Hollis har köpt biljetter till Yohio i Malmö


Ja, ni läste alldeles rätt. Jag har varit uppe tidigt i dag för att försäkra mig om fyra biljetter till Yohios, tvåan i svenska uttagningen till Melodifestivalen, konsert i Malmö i september.
Nu är det inte jag själv som ska gå på konserten i Baltiska hallen, även om jag kunde tänka tänka mig att göra det i studiesyfte. Fast biljettpriset på 380 kronor gjorde att jag avstår det nöjet.
Jag har redan lagt ut ett par tusen kronor på biljetter till Lucinda Williams, Emmylou Harris och Rodney Crowells samt Neil Young & Crazy Horses konserter  de närmaste månaderna, artister som ligger mig närmare om hjärtat.
Men mitt gudbarn, född i Kina, älskar allt vad östasiatisk popkultur heter och dit räknas Yohio med sina framgångar i Japan.
Hon och tre skolkamrater tvekade inte när jag erbjöd mig att skaffa biljetter när de släpptes i dag.
Så nu är det fixat och det är ju bara en gudfars självklara uppgift att sköta sådant.

Jah Hollis

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

söndag 22 februari 2009

Jah Hollis lediga lördag gick till råttorna

Min lediga lördag efter en intensiv arbetvecka gick i putten. En förkylning som legat och lurat i form av halsont bröt ut lagom till vilolördagen som gått i snorighetens, huvudvärkens och hostandets tecken.
Jag drabbas ytterlig sällan av sådant nuförtiden, men förmodligen går det inte i längden att undkomma när så många andra är sjuka och är det på jobbet också.
Och jag befinner mig själv i det där förbannade limbotillståndet nu: tillräckligt sjuk för att inte kunna göra något vettigt av ledigheten, men förmodligen tillräckligt OK för att jobba i morgon.
Håglösheten i dag gjorde att jag inte kunde bege mig till BT som åter är hemma och hade med sig ett par lockande whiskysorter han ville bjuda på.
Å andra sidan gjorde det att jag befann mig hemma när en gammal vän oväntat ringde efter att inte ha hört av sig på många herrans år. Det blev ett intressant samtal på cirka en timme och ömsesidiga löften om förnyade kontakter.

Jag såg för övrigt i Aftonbladet att historien upprepar sig: att polisen gör stora insatser för att komma åt kissandet på skumma platser. På 70-talet gjorde jag en insats som vittne till förmån för en vän som stod inför rätta anklagad för i stort exakt samma sak som mannen i Aftonbladets artikel.
Där fick jag en negativ bild av polisen och rättsväsendet cementerad: polisen som var åklagarens vittne blåljög inför sittande rätt och hotade mig dessutom i enrum innan jag skulle vittna.
Och vem tror ni att rätten trodde på?
En långhårig yngling eller en uniformerad polisman, kortklippt och rejäl?
Jag tror inte jag behöver ge er svaret.

Jag läste också i Aftonbladet att programledaren för Melodifestivalens evighetstävling, Petra Mede, fått ett skämt om kungen bortcensurerat från lördagens omgång.
Har man inte något filter som också kunde filtrera bort hennes hysteriska skrikande? I radio låter det rent för djävligt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

söndag 8 februari 2009

Årets pseudohändelse är igång igen


Den här helgen, på lördagskvällen, drog en av de största årliga - om inte d-e-n största - presudohändelserna i svenska media igång på allvar.
Jag talar givetvis om Melodifestivalen där den första deltävlingen för att efter mycket om och men plocka ut en svensk finalist hölls i Göteborg.
Tv-lös som jag är tittade jag inte på spektaklet utan letade i stället fram Van Morrisons No Guru, No Method, No Teacher på Spotify och lyssnade på medan jag satt en stund framför datorn och sedan fortsatte med att fixa lite käk.
När så Van The Man hade tagit sig igenom denna skiva, som jag inte lyssnat till på länge, men som jag nog ska ägna ett eget blogginlägg snart, var det dags att äta.
Och medan jag njöt min pasta med tonfisksås lyssnade jag på radioversionen av slutet av deltävlingen i Göteborg.
Jag ska inte bli långrandig utan ge er en kort sammanfattning av mina intryck:
• Musikaliskt (jag ska erkänna att jag inte hann höra alla låtarna) lät det som det brukar. Det vill säga rätt själlös musik som var gjord på ett hopkok av tidigare framgångsrika harmonier, melodier och refränger ur pophistorien. Det är svårt att vara originell och det är nog inte heller meningen att man ska vara det.
• Programmet leddes av Petra Mede som ofta skrek som om hon var ute för att stoppa en taxi i rusningstrafik.
• Röstningssystemet var så tillkrånglat att avgörandet mellan Bush och Gore i det förrförra amerikanska presidentvalet i jämförelse framstod som en barnlek.
• Dessutom tjatades det om att "svenska folket" röstat och valt, vilket väl är en sanning med modifikation även om tre miljoner lär ha varit bänkade framför burken (jag röstade till exempel inte och jag räknar mig nog till svenska folket).
Men det är bara att gratulera de som marknadsför Melodifestivalen. De har lyckats skapa en hysteri kring detta rätt menlösa program inte minst genom att dra ut på det med en massa deltävlingar och tjafs runtomkring.
Och då med hjälp av kvällstidningarna som går i spinn när det är Melodifestival.
Men egentligen tror jag det mest är barn som har någon behållning av Melodifestivalen.
Mitt gudbarn, som går på det 13:e året nu, skulle givetvis kolla på det på tv.
Inte minst för att kunna hänga med i snacket på skolgården på måndag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 25 maj 2008

Se upp, nu kommer ryssen - igen!

Det talas ofta, i dessa försvarsnedskärningarnas tider, om att vi ska passa oss för ryssen. Det verkar som om en och annan gärna skulle vilja blåsa liv i den gamla rysskräcken igen.
Och visst kommer ryssen. Det här ser ut att kunna bli ryssens år på många sätt.
Först blev man världsmästare i ishockey och snuvade värdnationen Kanada på vad som verkade bli en säker finalseger.
Visst, hockey är en gammal rysk, eller sovjetisk, paradgren. Men det var bra många år sedan man tog hem ett VM.
Och i går slog ryssen till igen.
Det ryska bidraget till Eurovision Song Contest, melodifestivalen alltså, fick överlägset flest röster och Ryssland tog sin första seger i den tävlingen (det svenska bidragets placering ska vi nog försöka att förtränga snarast möjligt, liksom det faktum att vi lät en c-klass-ståuppare blåsa liv i det gamla Die Dumme Schweden-syndromet).
Så Putin och hans efterträdare har fått vind i seglen och god hjälp när det gäller att återupprätta det ryska folkets lite skamfilade rykte.
Förhoppningvis också bra bevis på att man inte alltid behöver skrämma till sig respekt från omvärlden.
Sedan gör dom ju prima vodka också.
Na zdorovje!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,

lördag 24 maj 2008

Bara förrädare håller inte på Sverige...


Jag ringde gudbarnet tidigare för att få lite förhandsinformation inför den stora finalen i Eurovision Song Contest, som ju faktiskt har börjat alldeles nyss. Jag fick veta att:...
• ...jag är en tråkmåns som inte ens ska titta på finalen.
• ...den person här i landet som inte har Sveriges låt som favorit är "en förrädare".
Fast i sanningens namn hade hon en radda favoriter, inte mindre än sex stycken, kanske mest för säkerhets skull om det nu skulle gå illa för Charlotte Perrelli trots det förväntade röstningsstödet från våra nordiska grannländer.
Min favorit, om man nu ska kalla honom det, är redan utslagen för länge sedan.
Dustin the Turkey från Irland som faktiskt har en karriär som nog sträcker sig längre tillbaka än vad särskilt många av finaldeltagarna kan skryta med.
I klippet här ovan ses han 1996 tillsammans med Bob Geldof i en version av Boomtown Rats låt Rat Trap.
Kommentaren när Geldof inleder med textraden: "There was a lot of rocking going on that night.." är inte så dum.
"So You weren´t playing..."

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

fredag 23 maj 2008

Ja, men det var väl i alla fall en himla tur

Låten Hero, för det är ju låtarna vi tävlar med, gick vidare till finalen i Eurovision Song Contest. Och det betyder att svenska folket kan pusta ut: lördagen framför tv:n är räddad.
För tänk om låten inte blivit framröstad till finalen, ja då hade vi inte fått se och höra Charlotte Perrelli sjunga den i Belgrad lördag kväll. Vilken besvikelse det blivit för många; för inte är det väl samma sak att kolla en melodifestivalfinal om inte Sverige är med.
Själv är jag alltid lika förvånad över hela spektaklet och uppståndelsen kring denna tilldragelse. En gång i tiden trodde jag till och med att den här typen av tävlingar skulle dö ut och att folk skulle börja närma sig musik på ett mer avspänt sätt.
Men ack, vad man kan lura sig.
Det inser jag oftare och oftare ju äldre jag blir.
Jag kommer att dö med en känsla av att ha blivit grundlurad.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

torsdag 22 maj 2008

Alla kopierar någon annan nuförtiden


In i det sista försöker man hålla igång någon slags pseudospänning inför den andra delen av uttagningen av finalisterna till årets Schlager-EM.
Nu sägs det att sångerskan som representerar Ukraina (nej, tro inte att det här bara handlar om "melodier" längre) har snott hela kompositionen av sitt scenframträdande från vår svenska deltagare Charlotte Perrelli (Pirelli, som däcken, verkar många tro att hon heter om man tar en koll på nätet).
Men i ärlighetens måste man väl medge att de här båda damerna, i något slags nedstigande led, kopierar i alla fall sin scenklädsel efter Tina Turner, som ses i videon här ovan.
Det tar en stund innan Tinas och The Ikettes scenkläder uppenbarar sig i hela sin härlighet. Under tiden kan ni ju njuta av Elake Ikes basstämma och superafro.
För övrigt tycker jag den här låten, en sketen cover på en Creedencelåt, sopar mattan med allt vad schlagerfinalskandidater heter.
Men det visste ni väl redan.
Så låt inte detta förstöra nöjet nu när ni bänkat er framför burken för att se Charlotte Perrelli sjunga sig, Hero (Fantomens häst?) och Sverige till final.
Sedan hänger väl Ukraina med av bara farten.
Just by the fart, som dom säger i England.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

lördag 15 mars 2008

Skönt att gå ut när alla ser på schlagern

Jag har aldrig hyst, och hyser inte nu, några som helst planer på att titta på finalen i Melodifestivalen i kväll. Och som jag sagt förr, så beror det inte på någon snobbism, det är bara så att schlagermusik inte intresserar mig.
Gillar ni schlager, eller hur det nu ska kategoriseras och därtill att man tävlar i musik, ja då har ni ju en underbar kväll framför er. Däremot verkar det som om deltagarna i själva tävlingen (de som ska framföra de tävlande melodierna, för det är ju faktiskt själva låtarna som tävlar mot varandra) inte kommer att ha lika kul.
Charlotte Perrelli, som med sin låt tydligen är favorit, har tydligen skräcktankar inför kvällens final. Alexander Bard har visst psykopater efter sig och för den som ska representera Sverige i Belgrad väntar av allt att döma ett helvete.
Så må bästa låt vinna i afton.
Själv tar jag mig en tur ut på krogen, det bör vara lugnt där fram till om några timmar då spektaklet är över.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

lördag 1 mars 2008

Det handlar om allt annat än musik


I kväll är det dags för ännu en deltävling i den svenska uttagningen till Eurovision Song Contest, populärt kallat melodifestivalen och en mängd andra saker.
En gång i tiden handlade den tävlingen om att man skulle försöka utse en låt som så många människor i de olika juryerna i Europafinalen gillade och röstade på. Ja, det heter ju Song Contest, alltså ungefär "Låttävling".
Men nu verkar det, i alla fall här i Sverige där smarta marknadsförare gjort denna pseudohändelse till en riksangelägenhet ingen nöjesjournalist på allvar skulle få för sig att i grunden granska (det är ju bara på lek, fnitter, fnitter), som om det handlar om allt annat än just musik.
Det handlar mest om hur de som ska sjunga bidragen ser ut, om vad de säger (gärna om andra deltagare) och om hur de mår.
Och det verkar inte vara speciellt kul att vara med.
Deltagarna behöver krishjälp och terapi för att klara det, märkligt nog även om det går bra.
Men visst, även John Lennon var så nervös när han skulle spela med Clapton & Co i Toronto 1969 att han spydde strax innan han klev upp på scenen.
Hårda papper.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

söndag 17 februari 2008

Extra: Jah Hollis lyssnar på Melodifestivalen

Jodå, ni läste alldeles rätt i rubriken till detta inlägg. Jag har lyssnat på den andra omgången i den svenska uttagningen till den svenska finalen i Eurovisionsschlagern. Eller vad det nu egentligen heter.
Jag har nämligen, efter en stärkande cykeltur och lite fotograferande i den svinkalla blåsten i eftermiddags, hållt mig hemma i kväll.
Gårkvällens träff med ett par av quizvännerna på den utmärkta krogen Syltan (länken är lite gammal men stället håller ställningarna säväl vad det gäller mat som dryck, trevlig personal och en och annan musiker som lirar där), höll på länge och tog på krafterna.
Men det var trevligt och efterverkningarna var långt ifrån så påtagliga som jag fruktat. Jag höll mig i alla fall hemma i kväll.
Och medan jag käkade, lyssnade jag på låtarna i radion som sände från tävlingen i Västerås. På så vis blev det ju mera Melodifestival eftersom jag slapp se vad som hände på scenen.
Men jag ska erkänna att jag hade svårt att hålla intresset uppe (jag läste dessutom en tidning samtidigt).
Ingen verkade lägga något äkta engagemang i det dom sjöng, utan de var mest ute efter att vinna tävlingen. Undantaget var, och nu tar sig väl en del åt hjärtat här, Sanna Nielsen som jag tycker lyckades överföra någon slags känsla till mig.
Vad som mest gladde mig är i alla fall att ett antal självsäkra tyckare i media hade fel som fan i sina förutsägelser.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

lördag 9 februari 2008

Tänk vilken förutsägbar melodifestival

Melodifestivalhelvetet är över oss igen med full kraft och i kväll var det den första uttagningstävlingen i vad som syns mig en oändlig räcka sådana.
Jag är själv inte det minsta intresserad av denna prefabricerade form av musik, men jag är lite imponerad över att man har lyckats slå i folk att detta är en angelägenhet för hela svenska folket.
Att kvällstidningarna går i taket när det är festivaldags, det visste vi innan. Men nu kan inte heller de "seriösa" morgontidningarna ställa sig brevid och titta på när festivaltåget går.
Själv tittade jag givetvis inte på tävlingen, men jag köpte Sydsvenskan i dag och läste hur deras festivalreporter, Håkan Engström (som syns på bilden här ovan som jag så fräck knyckt från Sydis), tippade att det skulle gå.
Och han hade ta mig tusan nästan hundraprocentigt rätt.
Han fick in de båda låtarna (för det är väl låtar, medlodier, det handlar om) som gick direkt till finalen, plus en som får en andra chans. Den andra som han tippat skulle få en andra chans kom ett snäpp längre ner i placeringslistan.
Så förutsägbar var den "spännande" tävlingen.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

onsdag 9 maj 2007

Drömmen om att spela i ett band igen lever


Jag fick en inbjudan till en liten sammankomst i helgen. Hemma hos goda vänner som tillsammans med barnen ska kolla på Melodifestivalen.
Och hur mycket jag än avskyr Melodifestivalen och den ”musik” den bjuder på, kan jag inte tacka nej. För det här är vänner jag gillar väldigt mycket och har en historia ihop med.
De var med i det senaste bandet jag spelade i och har man en gång spelat tillsammans, finns alltid en dröm kvar om att ta upp tråden. Och nu lockar dessa vänner med att de byggt en replokal i källaren.
Det öppnar ju helt nya möjligheter. Jag har fortfarande min Flying V och min Fenderbas kvar.
It´s better to burn out, than to fade away.
He-he!

Jah Hollis

måndag 12 mars 2007

Koka soppa på en schlagerspik

Nu är schlagerfinalen över för den här gången och vi får försöka hålla oss till Europafinalen i maj till vi får nästa dos. Värst lär det bli för kvällstidningarna att hålla liv i glöden.
Men kom inte och säg att de inte lärt sig koka schlagersoppa på spik. På Expressens webb kan vi i dag, söndag, läsa om schlagerstjärnorna som var med om ett ”branddrama”. Det var Andreas Johnson, Sanna Nielsen och Sonja Aldén som var och signerade skivor i något köpcentrum och hamnade i detta fruktansvärda drama.
Att Expressens kriterier för vad som är ett ”drama” inte kräver att det är mycket dramatik inblandad framgår klart om man läser artikeln som det krävts tre journalister för att få ihop (i originalversionen).
Ingen av de inblandade tycks ha sett vare sig eld eller rök när brandlarmet gick och köpcentrat utrymdes. Andreas Johnson tyckte mest det ”var trist att behöva avbryta skivsigneringen.”
Gäsp så dramatiskt!
Snäppet bättre var Expressens ståry om det ”blodiga bråket på efterfesten” när schlagerfinalen var avklarad.
Det var ett fyllo som ramlat ner från en stol och slagit skallen i så att han började blöda.
Sedan blev han oregerlig när vakterna tyckte han skulle ta och lugna ner sig lite.
Blodigt bråk var det, ja.
Tjenare!

Jah Hollis

lördag 10 mars 2007

Ha det så trevligt framför Melodiburken!

Om en dryg timme smäller det: The Ark ska vinna finalen i den svenska uttagningen i Melodifestivalen. Det skriver i alla fall Aftonbladet som gjort en ”unik” undersökning.
Uppenbarligen vet man på Aftonbladet inte vad ”unik” betyder, eftersom Expressen/Kvp/GT hade en exakt likadan undersökning häromdagen.
Nu har man på Expressen följt upp med ännu någon läsaromsröstning som också visar att The Ark aka vinna med sitt Edison Lighthouse-plagiat.
Men hoppas nu alla som gillar denna tävling och dessa låtar får en trevlig afton framför burken, fastän det verkar givet vad som kommer att hända.
Ni får väl hoppas på någon form av överraskning för att inte somna under de två timmarna det ska pågå.
Kanske kommer Carola flygande över scenen svingande sig i en lian.
Kanske är hon helt näck medan publiken desperat ropar: ”Klä på dig! Klä på dig!”
Kanske tappar Luuk brallorna eller sätter eld på raggarmustaschen.
Själv ska jag hem till en god vän och bli bjuden på en stor whisky. Och vi ska inte titta på Melodifestivalen.

Jah Hollis

måndag 5 mars 2007

Finalen på lördag Melodifestivalens sista?

Finalen i Melodifestivalen på lördag kommer enligt ett alldeles färskt förslag troligen att bli den sista. Åtminstone med det namn, och i den form den nu genomförs.
Denna för schlagervänner så omskakande nyhet har sin grund i det enkla faktum att alla melodier har tagit slut. Varken de gamla schlagerkompositörerna eller någon rookie har i år lyckats få till någon helt egen melodi.
Därmed kommer nu troligen både regler och namn att ändras till nästa år.
Enligt förslaget ska ett antal utvalda schlagerkompositörer få varsin säck med musikaliska klichéer. Av dessa ska man sedan sätta samman så kallade återvinningmelodier.
Tävlingens namn kommer också att ändras till Återvinningsmelodifestivalen.
Äh, det är klart att ni inte går på detta!
Allt kommer givetvis att rulla på i de gamla hjulspåren.
Hoppas jag inte skrämde någon.
Men Kenta, var är du nu när vi behöver dig?

Jah Hollis

lördag 24 februari 2007

Ett alternativ till kvällens melodifestival

Jag ska inte gnälla och gnöla om Melodifestivalen. Jag gillar den bara inte, men jag accepterar att andra tycker det är kul att kolla på den, av någon anledning.
Men i stället ska jag presentera ett positivt alternativ: Jah Hollis alternativa melodifestival.
Och utan mer snack, här är de tävlande:

1. Edison Lighthouse - Love Grows (Where My Rosemary Goes)
2. The Move – Flowers in the Rain
3. Emmylou Harris & The Nash Ramblers – Guitar Town
4. Alison Krauss, Pam Tillis & Lorrie Morgan – Tennesse Blues

5. Bobby Conn – Never Get Ahead
6. Willie Nelson & Sinead O’Connor – Don’t Give Up
7. Genesis – Dancing With the Moonlit Knight
8. Los Bravos – Black is Black

Inga förhandsfavoriter, inget tramsande i artisternas privatliv.
Rösta via kommentarsfunktionen.
Resultatet redovisas på denna blogg.

Jah Hollis

söndag 18 februari 2007

Här har ni förebilden till The Arks låt

Ingen väntar sig väl att någon ska göra något, musikaliskt, originellt i samband med Melodifestivalen längre. Så när jag av en slump råkade stöta på The Arks omtalade, enligt alla så överlägset vinnande, låt The Worrying Kind, på Youtube, kunde jag inte låta bli att kolla och lyssna eftersom jag inte hört den förut.
Och medan jag sedan gick ner i tvättstugan för att hämta tvätten kom jag på att det hade jag visst, i alla fall en nästan likadan låt (ja, egentligen är ju The Worrying Kind ett hopkok av flera låtar) dock inte med Ark.
Och så: Pang!
Edison Lighthouse, visst är det mer än några takter Ark har lånat från Love Grows Where My Rosemary Goes? Och nog har man kollat lite extra på kläderna också.
Märk även Edison Lighthouse’s snygga Melodifestival-durhöjning.
Den hår låten hade sopat mattan med hela det svenska startfältet, inklusive The Ark.

Jah Hollis

söndag 11 februari 2007

Varför tittar man på Melodifestivalen?

Ännu en gång har jag sluppit ifrån att kolla på den musikaliska kökkenmödding som kallas Melodifestivalen. För mig är det helt obegriplig att man kan offra tid på att se detta musikaliskt prefabricerade spektakel.
Åkej, man kan tvingas sitta framför burken tillsamman med barn som intalats att detta är något viktigt. Och visst ska man vara snäll mot barnen.
Förhoppningsvis lär dom sig så småningom att det finns ett musikaliskt universum utanför de gränser Melodifestivalen, Idol och annat skit sätter upp.
Jag tillbringade i alla fall aftonen i goda vänners sällskap och slapp eländet. Jag skiter ärligt talat fullständigt i vilka som går vidare vart fan som helst.
Må dom njuta i det musikaliska helvete där man sålt sin själ (förutom då Robert Johnson som hade anledning).
Och nej, nej nej, man kan inte tävla i musik.
Inte efter Berlinmurens fall.

Jah Hollis

onsdag 31 januari 2007

Schlagerhelvetet är över oss med full kraft

Så nu börjar det på riktigt: gullandet med den musikaliska spiksoppa som kallas Melodifestivalen. Tidningarna börjar bli alldeles till sig och det gäller att hoppa på tåget nu.
Och då talar jag inte om boulevardbladen som kommer att bli totalt outhärdliga den närmaste tiden.
Men till och med Sydsvenskan, som för inte så väldigt många år sedan höll folkliga kulturuttryck som just Melodifestivalen tämligen kort, och överlät till den då existerande konkurrenten Arbetet att skriva om populasens musik, har givit ut en specialbilaga inför de kommande musiktävlingarna.
Snyggt och välgjort, som oftast när den stora Bonniertidningen satsar på något, men det känns ändå som en kappvändning och ett fingret i luftenstickande som är helt måttlöst.
Nu ska kulturskribenter och politiska reportrar skriva om sina favoritlåtar och bekänna att de egentligen alltid gillat schlagers och speciellt då Melodifestivalen.
Den som nu vågar yppa något om ”kommersiellt skit” eller ”innehållslös musik” eller ”lycksökare” eller ”det går inte att tävla i musik” kommer att mosas som ytterst ohipp och i otakt med tiden.
Tack och lov är det inte obligatoriskt att se på eländet än. Och de kvällar Melodifestivaltävlingarna sänds kommer det att finnas många barer och krogar med gott om utrymme för oss som ännu står emot schlagertrycket.
Men man känner sig mer och mer som man är med i en gerillarörelse.

Jah Hollis