En gång i tiden trodde man att rock’n’roll var en musik som folk snabbt skulle tappa intresset för efter dess storhetstid i mitten av 1950-talet. Men det kom nya generationer som upptäckte den här musiken och allt som utvecklades från den.
Många av musikerna som skapade rocken lever fortfarande och många turnerar än när de börjar bli runt 80-strecket.
Kanske är det inte längre så revolutionerande att se dem i aktion, men de ska all heder av att de i alla fall inte bara lägger sig ner och dör.
Jag såg just att en av de verkliga stilbildarna, Bo Diddley (79 år i december), kommer till Jazz Café i London och ger två konserter i juni.
Honom såg jag för en 10–15 år sedan på Mejeriet i Lund.
Redan då tyckte man han var uråldrig, men han kunde fortfarande sina tricks, en riktig gunslinger. Rolling Stones är bara ett av mängder av band som lärt mycket av honom och spelat in hans låtar.
Han måste också ha något slags rekord när det gäller att skriva låtar och använda sitt eget namn i titeln.
Bara det!
Jah Hollis
5 kommentarer:
Även vi "yngre" har en tendens att återvända till rötterna. Och kolla bara alla nya band, de har allt som oftast influerats av de äldre...
Det finns mer ”gammal” musik än det finns ny. Jag tror det var Bob Dylan som konstaterade det.
Det är mycket att upptäcka även om man söker bakåt i tiden.
Å en sak är säker: Det är svårt att hålla sig från dansgolvet när The Bo Diddleybeat börjar svänga, oavsett om det är mannen själv, Buddy, Stones, Stooges, Clash, U2 eller några andra som upptäckt det förtrollande gunget.
Stilbildare! sa Bill.
Stilbildare var ordet! sa Bull.
En riktig trollkarl med sin fyrkantiga gura.
Hans maraccas-lirare Jerome Green bidrog väl också till gunget.
Mick Jagger spelade maraccas flitigt i början av Stones karriär.
Åjo klart han gjorde. Sen går det naturligtvis att hitta förlagor till beatet också, om man är lagd åt det musikarkeologiska hållet. Stefan Wermelin har säkert örnkoll, vi får fråga honom var det kommer från.
Skicka en kommentar