Det var gudbarnets dopdag häromdagen.
Hon döptes en gång, fem år gammal, i en liten landsortskyrka och jag skulla vara fadder, vardagligt kallat gudfar, och fick hålla henne i handen medan prästen skvätte vatten på hennes huvud.
Det är inte varje dag jag sätter min fot i en kyrka, men den här lilla flickan och hennes föräldrar betyder så mycket för mig att jag aldrig tvekade att ställa upp.
Sedan vet jag inte om jag kan vara en bra kristen förebild för henne, men jag ser det mer på ett mänskligt plan. Hon gillar mig och jag kanske kan lära henne ett och annat gott trots allt.
Framförallt har vi haft mycket kul tillsammans hon och jag.
I somras var vi till exempel och cyklade på Ven, någon jag rekommendrar alla.
Nu skickade jag henne ett kort till dopdagen och stoppade i fyra trisslotter. Inte för att jag tänkt göra en gambler av henne (jag är inte en sådan gudfader), men hon gillar att skrapa lotterna och hon kan ta att hon inte alltid vinner.
Men nu vann hon en hundring.
Precis vad jag betalt för lotterna.
Jah Hollis
2 kommentarer:
Ven som är så fantastiskt att cykla eller vandra på. Vad roligt det måste ha varit att ta gudbarnet med dit och vad roligt att få vinna på "dina" lotter. Tror att det är sånt man minns när man blir äldre! :-)
Det är en underbar ö och på en dagsturs avstånd från där jag bor.Hon var lite orolig för cyklandet först, men efter ett tag gick det hur bra som helst. Och pengarna hon vinner på lotterna jag köper: ja dom går direkt ner i kassalådan. :-)
Skicka en kommentar