Twingly statistik

torsdag 19 april 2007

Jag kräks på The Ark och lille Dogge

The Ark och Dogge Doggelito känns som artister som en gång i tiden kunde tillskrivas någon slags cred.
Nu förekommer dessa båda i diverse tveksam tv-reklam.
OK de kanske behöver pengarna om de inte kan hanka sig fram på pengarna de tjänar på musiken (och jag vet att många artister jag gillar sålt sitt namn och sina låtar till reklam), men mina känslor börjar bytas i ren aversion.
Sitter man en sen kväll (som jag gör på jobbet nu) och ser på Femman (med ett halvt öga) får man se The Ark (med sin kassa och redan uttjatade schlagerfestivallåt) och Dogge i sin reklamrap minst 20 gånger, känns det som.
Det är definitivt 20 gånger för mycket.

Jah Hollis

5 kommentarer:

Ankan sa...

Åhhh.. Den där Dogge! I cyckeltights. Jag råkade se den där reklamen igår. Mina ögon och öron blöder fortfarande.

Sånger från nedre botten sa...

Tyvärr tror jag att det var the Clash som öppnade dörren på vid gavel till moraset när de sålde Should I Stay or Should I go till Lewis. Fast då var i och för sig bandet avslutat och grabbarnas musikkarriärer hackade betänkligt (ja, jag vet att jag försöker hitta ursäkter. Vad gör man inte?). Jag minns att Bobby D i nån intervju i början på 80-talet fick frågan om sponsrade turnéer, han svarade att skulle sälja sig när the Clash gjorde det.

Ankan sa...

Fast det är skillnad på att sälja en låt och att sälja sitt ansikte så som Doggetönto gör. Och Levisreklamen var ju rätt bra.

Jah Hollis sa...

Tänkte just säga det själv.
The Clash sålde en låt och fick en oväntad hit tack vare reklamen. Om jag inte minns fel var det Muddy Waters-låtar och annat tungt i Levis-reklamen.
Men visst man kan alltid ha betänkligheter när det gäller att sälja sig till reklam.
Tom Waits skulle aldrig göra det.
Och Doors trummis John Densmore stoppar ensam all försäljning av Doors-låtar till reklam. Dom andra överlevande är visst rätt sura på honom.
Men Dogge och Ark är ju bara så enerverande.

Ankan sa...

Sagt det förr, säger det igen: Det finns bra reklam, det finns dålig reklam, och det finns Do****.