Min gamla väckar-
klocka kan man
verkligen lita på.
En Junghans
repeat inköpt
någon gång i forn-
tiden hos en ur-
makare som jag inte ens vet om han har affären kvar.
Urmakare lever väl för övrigt tufft nu när alla människor har mobil med klocka i.
Den här väckarklockan har i alla fall gått som, ja just det, klockan. Det är bara när batteriet tar slut man behöver serva den och det tycks räcka hur länge som helst.
Nej, ingen radioklocka där man väcks av musik man inte vill lyssna på för min del.
På tal om klockor är det ju märkligt, att samtidigt som alla har klockor omkring sig hela tiden (ja, till exempel i mobilen då), så är det tydligen status att ha en svindyr klocka på armen.
Själv har jag inte haft armbandsur de senaste femton åren. Och jag överlever ändå.
Men min gamla väckarklocka behöver jag. Den har just pipit sitt ettrigande pipande och talat om att det är dags att inleda en ny arbetsvecka. Den är hård men rättvis(ande).
Jah Hollis
3 kommentarer:
Jag har en svindyr klocka på armen. (Mäkta stolt...) Men min väckarklocka, en klockradio, har jag haft i ca 23 år. Rätt OK "tid" för att vara en gammal saggig digitaklocka.
Jag kan förstå att det kan var en viss känsla med en tungt ur på armen. Jag har bara vant mig av med det.
Hörde och såg just din favorit på reklamen på TV.:-)
Dogge. Inte kan han locka mig att köpa något på Elgiganten i alla fall.
Nej fy fn! Jag tror Elgiganten tappar kunder pga. honom. Det finns dålig reklam och det finns Dogge.
Skicka en kommentar