I dag var det dags igen, halvårskontrollen hos min tandläkare skulle klaras av och det fanns ingen chans att slingra sig undan. Före påsk hade jag planer på att försöka skjuta upp den, men i dag var det försent.
Så det blev ett par timmar på tåget; jag åkte redan vid tio på förmiddagen från övernattningslägenheten hem till min lilla hemstad, gick till tandläkaren och sedan åter till stan där jag jobbar.
Hur väl man än tycker att man skött gaddarna finns det alltid en gnagande (oj!) känsla av att man ska åka på lagningar och lidande och betala en massa för det.
Jag led en gång av tandläkarskräck efter hemska upplevelser hos Folktandvården under skoltiden och vägrade länge att sätta min fot hos en tandläkare.
Till slut insåg jag att jag var på väg att göra en Shane MacGowan och tog mod till mig. Jag hittade en vänlig, varsam och förstående kvinna som fixade det som fixas skulle, jag lyckades till och med ta mig igenom ett par rotfyllningar och nu är jag inte längre lika kallsvettig när jag sätter mig i stolen.
I dag kunde jag dessutom gå därifrån på gott humör i vårsolen. Allt var OK och nu är det inte dags förrän i höst igen.
Jah Hollis
2 kommentarer:
Själv nöjer jag mig med en gång per år. Det får räcka. De senaste tio åren, peppar peppar, har jag inte haft någe hål. Och min ambition är att det så ska förbli ...
Jag var nere på en gång om året ett tag, men så fick jag problem med någon gammal lagning som rasade. Det är väl gamla synder man får betala för.
Skicka en kommentar