fredag 17 juli 2009
Coacherna har tagit över världen
Denna sommar ägnar jag programmet Sommar i radions P1 ett ganska förstrött intresse.
Dels har jag, mest på grund av arbetstiderna jag har, inte haft möjlighet att lyssna på så många program än, dels tycker jag faktiskt att kvaliteten på många av de jag hört varit ganska medelmåttig för att inte säga låg.
Och jag vet att man kan lyssna på programmen på webben och så vidare, men jag är nog lite gammalmodig där eftersom jag helst vill höra den första sändningen i radion eller kanske reprisen senare på kvällen.
I dag var det en "coach" som höll i programmet, denna yrkesgrupp som verkar vara på väg att ta över världen. En yrkesgrupp som jag själv är mycket skeptisk mot.
Kvinnan som höll i Sommar gjorde inte mycket för att ändra på den skepsisen och diskvalificerade sig själv totalt när hon tonade musiken i Rolling Stones Sympathy for the Devil just som Keith Richards solo började.
Jag skulle aldrig få för mig att låta mig coachas av en sådan person, som dessutom hade mage att säga att hon tyckte Stones och den här låten är underbara. Tycker man det så tonar man inte musiken efter mindre än halva låten.
Så denna frau coach ljög oss rakt upp i ansiktet där.
Hon gillar inte alls Rolling Stones.
Ja, det finns mycket att säga om coacher och om årets Sommar, men jag sparar det.
Njut i stället av dessa båda versioner av Sympathy for the Devil (från Beggars Banquet och live från Rolling Stones Rock´n´Roll Circus) och betänk att det nu är 40 år sedan Brian Jones dog.
Denne multiinstrumentalist som i slutet av sin tid i Stones reducerades till att stå och skaka maraccas.
Jah Hollis
Andra bloggar om: Sommar, P1, Musik, Coacher, Coach, Radio, Rolling Stones, Brian Jones
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Märkligt, jag har känt mig ovanligt ointresserad av "Sommar" i år. Tror det började med det riktigt dåliga programmet med Ingvar Kamprad... Förvisso inget coachande men väldigt självförhärligande, typ stekta sparvar...
Det känns som om det har varit mycket självförhärligande. Mycket framgångsberättelser. Och då är det kanske signifikativt att man började med Kamprad. Dessutom är det mycket tingeltangel runt det hela på webben. Den lite lågmälda stilen som ofta gjorde programmet speciellt har nog till stor del försvunnit och man (både de som producerar programmet och många av de som är sommarvärdar) försöker ge det en högre status på något vis.
Idag lyssnade jag på Kristian Luuk och det var precis lagom småtrevlig där jag låg i solstolen och slumrade. Snällt och vänligt, några roliga historier och musik som i det stora hela var i min smak, men jag hade lite svårt att hålla mig vaken....
Jag har inte lyssnat på Sommar en enda gång, nästan aldrig. Är det något fel på mig? Hörde att Kamprad var kass. Har svårt med radio annat än i bil. Man måste ju koncentrera sig. Jag menar, man kan ju inte sitta och måla om man lyssnar. Kanske kan man stryka samtidigt? Men så mycket stryk har jag inte ...
I: Ja, nog var det snällt och oförargligt. Luuk vill nog vara vän med oss alla och då är väl risken att det blir lite sövande. :-)
Eva: När jag lyssnade på Luuk fikade jag och passade på att rensa ut gamla sms och annat ur min mobil. Det fungerade utmärkt. Och nyårshälsningarna från 2007/08 är nu ett minne blott.
Och nej, det är nog inget fel på dig. :-)
Coacher har i sin iver att fokusera ibland en (o)vana att sålla bort lite väl mycket.
Kanske därför låten styckades.
Skicka en kommentar