Jah Hollis bejakar sina proggrötter

I kväll ska jag gå på konsert i S:t Gertud (varför heter det inte Sankta Gertrud?) i Malmö och kolla in ett gammalt favoritband från den baktalade svenska proggeran.
Det är de gamla folkrockkpsykedelikerna Kebnekajse som återuppstått efter runt 30 års vila och som gör stan den äran.
För mig är Kebnekajse mer progg än till exempel Hoola Bandoola Band. All heder åt Mikael Wiehe & Co för deras insats, men som redan Peps kunde konstatera: det svängde inte mycket om dom.
Det gjorde det, och lär göra än, däremot om Kebnekajse som blandar svensk folkmusik med fräsande rock. Det är ursvenskt, men långt, långt i från all unken sverigedemokratism, och det är världsmusik på samma gång.
Och det är samma musiker, minus några som slutat, som utgör Kebnekajse i dag som det var på 70-talet. Ett stycke levande svensk musikhistoria med bland andra den eminente Kenny Håkansson (alias Beno Zeno i Dag Vag), Göran Lagerberg, vars historia sträcker sig tillbaka till Tages och Pelle Ekman som spelade trummor på Peps första platta.
Vi kanske ses där?



Jah Hollis

PS. Kolla gärna in detta klipp med. Det var av någon anledning omöjligt att få i ett format som passar i bloggen. DS.

Andra bloggar om: Musik, Malmö, S:t Gertrud, Kebnekajse, Progg, Hoola Bandoola Band, Folkrock, Folkmusik, Kenny Håkansson, Peps, Göran Lagerberg, Tages, Dag Vag