Twingly statistik

fredag 29 maj 2009

Ett fullständigt meningslöst inlägg

Jag har bloggat i runt två och ett halvt år nu och skrivit någonstans runt 1 570 inlägg, mer eller mindre genomtänkta, på min blogg. En sak har jag hela denna tid klarat av, och det är att skriva i genomsnitt minst ett inlägg per dag.
Ja, utslaget på hela den tiden ligger jag betydligt högre i snitt och det har inte gått en månad utan att jag skrivit minst lika många inlägg som det är dagar i måndaden.
Men nu hängde det på håret: därav detta inlägg som fyller maj månads kvot medan jag ger mig in i dataskugga de två och en halv dagar som återstår av månaden.
Och vad ska jag då skriva, eller tycka till om för att rättfärdiga detta inlägg?
Jag kanske skulle säga något om den löjliga pseudostriden mellan en rätt tramsig recensent på Aftonbladet och Schlager-EM-vinnaren Alexander Rybak.
Detta är verkligen att koka soppa på en spik.
Jag tvivlar inte på att Markus Larsson har rätt om Rybaks skiva; jag ryser av obehag bara jag tänker på vad den kan innehålla.
Men varför hålla på och tjafsa om detta fakta?
För övrigt var det jag som först kallade den lille violinisten för hob (kolla kommentarerna här)!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

Dags att ge sig ut på vägen igen


På den tiden när jag spelade i ett rockband skrev jag en låt som heter Ut på vägen igen (inte att förväxla med Ulf Lundells sentida plagiat Ute på vägen igen), en sorts romantisk hyllning till ett liv jag inte alls levde:
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ut, ut på vägen igen
Jag måste ge mig av
för vägen är mitt hem...
Vilket ju var en stor fet lögn (vägen har aldrig varit mitt hem; men även den unge Bob Dylan tog sig fram med liknanade skrönor), men kanske en dröm om ett annat liv än det fabriksarbetarliv jag levde på den tiden.
Det var faktiskt också den enda låt jag gjort som jag hört ett annat band göra en cover på.
Nåväl, det är i alla fall alltid en viss känsla i att ge sig av ut på vägarna, om så bara för en helg som jag ska nu. Inte minst gäller det att välja ut den perfekta musiken att ha med i bilen.
Vi ses när jag är tillbaka ur datorskuggans land igen
Glad pingst!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

Jah Hollis dricker cider för fullvuxna

Jag har aldrig varit speciellt förtjust i de sötsliskiga drycker som säljs på Systembolaget under namnet cider.
Jag talar då om den där, tyvärr oftast svenska, varianten som lämnar en klibbig och sockerstinn känsla i munnen efter sig.
Men det finns också ett flertal, oftast brittiska eller franska, typer av cider som smakar mer som det jag anser vara cider. Dock har jag ännu inte hittat någon i klass med de lokalproducerade sorter jag testade på Londons ölfestival för några år sedan.
Jag köper för övrig inte cider speciellt ofta, men nu har jag hittat en favorit som dessvärre inte lagerförs i alla systembutiker.
Det är en amerikansk äppelcider som går under det fantasieggande namnet Hardcore. Den har en underbar smak (jag tror jag dragit en lans för denna cider på bloggen tidigare): inte för söt och inte för torr, mogen och fullvuxen (och så är den stark som starköl).
Jag kan tänka mig att öldrickare, som "inte gillar cider" faktiskt kan uppskatta den.
Prova själva får ni se!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

Fredagsfärger 29 maj: Gul och rosa

Min fredag är fett uppbokad som det heter nuförtiden och troligtvis kommer jag att befinna mig i dataskugga under pingsthelgen. Så, mina vänner, här ges inget annat alternativ än Jah Hollis fotoarkiv om jag ska vara med den här omgången. Det är inte så mycket att orda om egentligen; möjligen kan man diskutera vad som är rosa och när det blir cerise och när gult kanske tonar ut i vitt.
Men jag tycker nog att båda veckans färger finns med på de här udda trädgårdsfigurerna. Ha en fin pingst och titta på fler bidrag här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

torsdag 28 maj 2009

En liten uppiggande låt i stor skala


Pingsten står för dörren, det vi kallar hänryckningens tid infaller denna helg, dock utan den extra helgdag, annandag pingst, vi hade fram till för ett par år sedan.
Själv känner jag mig inte speciellt hänryckt, än ska jag kanske tillägga (det kanske kommer framåt pingstaftonen).
Så för att pigga upp mig själv och alla som känner sig som jag vidarebefordrar jag Bach-stycket ovan.
Tipset fick jag med tidningen The Words e-postveckobrev Something For The Weekend som alltid brukar bjuda på tänkvärdheter såväl som underhållning. En kombination jag tycker är vinnande.
Håll tillgodo!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

onsdag 27 maj 2009

Jah Hollis missade Sonic Youth i spurten


Ungefär i detta nu är det väl dags för Sonic Youth att stiga på scen på KB i Malmö för att göra en klubbspelning som det väl lär talas om länge.
När denna spelning annonserads ut måste jag ha varit helt av banan, för när jag fick klart för mig att denna konsert skulle bli av, var den fett utsåld sedan länge.
OK, Sonic Youth är kanske inte så mycket Youth längre, men de de är en publikmagnet och en klubbspelning i detta formatet är väl en smärre sensation. Det lär ha kommit mycket långväga förfrågningar om biljetter till KB-konserten.
Själv var jag, som såg Sonic Youth i Malmö folkets park för ett par (?) år sedan och blev mycket upplivad av deras soniska pyroteknik, i dag (onsdag) ytterst nära att få tag i en biljett till KB, men det visade sig att någon hann ett par minuter före mig.
I teorin skulle jag kunna åka upp till Siesta-festivalen i Hässleholm i morgon, torsdag, där Sonic Youth avslutar den första festivalkvällen. Men det känns just nu väldigt teoretiskt.
Sonic Youth är också huvudpersoner på Malmö konsthall denna fredag när det är vernissage för utställningen Sonic Youth - Sensational fix på fredagskvällen.
Dit, till vernissagen, är givetvis en lokal kulturpersonlighet som Jah Hollis inbjuden (och jag skojar inte nu). Men om allt går enligt mina planer kommer jag att befinna mig på annan ort den kvällen.
Nu kommer utställningen att pågå fram till den 20 september, så någon dag ska jag väl kunna ta mig dit.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

...men Dawit Isaak lär inte få njuta friheten

Sedan över 2 800 dagar sitter nu den svenska medborgaren och journalisten Dawit Isaak fängslad i sitt forna hemland Eritrea i Afrika.
Han sitter där för att han skrivit om politiker som krävt demokratiska rättigheter i enpartistaten Eritrea. Och han sitter där utan rättegång eller dom, dag efter dag, år efter år.
Nu har Eritreas president (envåldshärskare) Isaias Af(e)werki för första gången uttalat sig offentligt i saken för en svensk journalist. Och det han säger är, ur många synvinklar, sorgligt att läsa.
Denne man, en marxist med militär träning från Kina, säger att Dawit Isaak aldrig kommer att släppas fri eller ställas inför rätta.
Tänk om vi hade haft ett demokratiskt och enigt världssamfund som kunde ta itu med skitstövlar som denne Afwerki (eller Afewerki som hans namn också stavas).
Om det inte räcker med vad han och hans land gör mot Dawit Isaak, och många andra politiska fångar, så kan ni läsa hans åsikter om demokrati och lite annat som många av oss värdesätter här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

I oktober blir Jah Hollis en fri man...


Den som är satt i skuld är inte fri.
Var det så han uttryckte det en gång i tiden, Goran "Den levande kanonkulan" Persson?
Jag betalade just månadens räkningar och kunde konstatera att jag snart har betalt av bilen jag köpte för att kunna pendla till och från jobbet.
Enligt avbetalningsplanen kommer bilen att vara min, min, min i början av oktober.
Och eftersom jag sett till att inte skaffa mer studieskulder än att jag snabbt kunde betala av dom, och köpte en lägenhet för en spottstyver på den tiden det var billigt, så kommer jag att vara skuldfri, alltså en fri man enligt Gorans definition, i höst.
Ja frånsett lite småskulder på kontokortet då.
Förresten, vad är en spottstyver?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

måndag 25 maj 2009

Fototriss den 24 maj: Spetsigt igen



Jag hade inte spetsiga bilder nog i arkivet för att fixa ännu en Fototriss på temat Spetsigt som ju gäller denna veckan från och med i söndags. Jag gjorde ett lamt försök att ta några bilder här hemma i huset, men det blev så kasst att jag lade ner varje tanke på att visa de bilderna.
Först i dag, måndag, kunde jag knäppa några nya spetsiga bilder samtidigt som jag uträttade några ärenden.
Inte för att de heller blev särskilt originella (varken bilderna eller ärendena :-).
Även om jag tycker jag i alla fall hittat en bra vinkel på den ena bilden.
Och så är det väl, att både guds hus och de välbeställdas ofta kröns av något spetsigt, som om de försöker upprätta någon kontakt med himlen.
Kanske är det någon som känner igen byggnaderna, de finns alla hyfsat centralt i Malmö. Fler bilder på veckans trisstema hittar ni om ni klickar på länken här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Svårt att skilja Bildt från en imitation


Jag hörde lite av reprisen på Godmorgon världen på söndagskvällen, bland annat satirinslaget Public Service som ju bygger enbart på imitationer av kända offentliga personer.
Ibland kan det vara lite småroligt, även om det är sällan jag skrattar ordentligt.
Men jag måste ha lyssnat lite slarvigt i kväll för jag spetsade öronen när jag hörde en bra imitation av Carl Bildt.
Det var på pricken den där skorrande ordningsmannarösten med sitt krystade språk och lite lätt högdragna ton. Men det var ingen humor i det och det höll på länge.
Det var helt enkelt så att Public Service redan var slut och programmet hade gått över i ett inslag där man intervjuade den riktige Carl Bildt.
Oppsan då!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

söndag 24 maj 2009

Tv-duell: Henrik Schyffert vs. Steven Seagal


Min oförmåga att ta tag i saker och få något vettigt utfört är för närvarande monumental.
Så på lördagskvällen tänkte jag att jag lika gärna kunde gå hem till BT:s lägenhet och kolla lite tv. Det var ett tag sedan jag seriöst tittade på något på burken, och det behöver sällan innebära någon större ansträngning av hjärnan.
Jag bestämde mig för att se den direktsända finalföreställningen av Henrik Schyfferts enmansshow The 90´s - ett försvarstal.
Inte för att jag är så där jätteförtjust i Schyffert (han har väl dock gjort ett och annat att minnas), utan för att jag hört många tala gott om föreställningen.
Och, tja, det var ju kul stundtals.
Men det påminde också då och då mer om föreläsning än show eller stå uppkomik, och det var rätt långt mellan mina riktiga skratt.
Nu var det ju inte bara humor, utan det skulle vara allvarligt också. Men med tanke på att detta försvarstal för 90-talet pågick i närmare två timmar, hade det gärna fått vara en större dos humor i det för min del.
Nå. Det tycks i alla fall som om moralen i det hela var, att visst kan man skämta till det och se förmildrande på den "ironiska generationen", så länge som man också kan växa upp och se allvarligt på saker med.
Och så förstås att det man kallar det ytliga 90-talet faktiskt var rätt kul.
Jaha!
Min vana trogen zappade jag runt lite när Schyfferts föreställning tonat ut och såg till min glädje att Steven Seagals film Fire Down Below just började på Sexan.
Inte så att jag är speciellt förtjust i den omåttligt stereotype skådisen Seagal, utan mer för att detta är ett praktexempel på en film med en så klar och tydlig moral.
Det är lätt att se vem som är ond och vem som är god när Seagals federale miljöpolis tar ställning för småfolket i Kentuckys berg mot en genomrutten storföretagare som dumpar dödligt gift i övergivna gruvhål.
Och ruttenheten är djupt rotad i det amerikanska 90-talssamhället (japp filmen är från 1997). Det finns knappt en människa som inte är köpt och genomkorrumperad och redo att hjälpa till att röja Seagals polis ur vägen för minsta vinning.
Ja, utom vanligt folk då, de fattiga och utnyttjade som till slut vågar hjälpa miljöpolisen i hans kamp.
Nu behöver han ju inte särskilt mycket hjälp, för han bankar med frenesi skiten ur, eller har ihjäl, alla som står ivägen för hans mål: att klämma åt storskurken som spelas härligt överdrivet slemmigt av ingen mindre än Kris Kristofferson.
Det är det här nästan woody guthrieska ställningstagandet för de fattiga landsortsborna mot storkapitalet och den korrumperade makten som är lite speciellt och som får mig att se hela filmen (om igen) trots dess skriande brist på trovärdighet.
Liksom att det är fantastiskt bra musik i filmen.
Kris Kristofferson sjunger inte en ton (det passar inte hans slemmiga roll) men vi får höra både Harry Dean Stanton och Levon Helm från The Band (båda i rätt framträdande roller i filmen) sjunga och spela varsin snutt och så dyker Marty Stuart och hans enorma hockeyfrilla upp och spelar i en scen från en fest.
Personligen tycker jag Fire Down Below är minst lika lärorik, avslöjande om 90-talet och (oavsiktligt) rolig som Schyfferts föreställning (och där finns faktiskt också en kille som får rådet att växa upp).
Och det är inte ironiskt menat.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

lördag 23 maj 2009

Jah Hollis är åter från drömmarnas värld

Visst är det märkligt: bara för en liten stund sedan hände det mig en massa saker som jag nu, när jag är precis nyvaken, inte längre kommer ihåg något av. Jag talar förstås om drömmar och drömmarnas märkliga värld.
För en gångs skull, ja det är i alla fall ovanligt, har jag sovit gott och i det närmaste obrutet i runt sju timmar. Och jag har drömt; aktiviteten tycks ha pågått för fullt precis innan jag vaknade, för det var som att kliva från en värld över i en annan bara på en sekund.
Det som är lite trist är bara det att jag, som skrivet ovan, inte minns ett dugg av vad det var som hände i drömmen. Och nu finns det ingen som helst möjlighet att återskapa den, det skulle jag ha försökt göra direkt när jag vaknade antar jag.
Men det här med drömmar och drömmarnas värld är fascinerande, och jag vet att jag en tid hade återkommande teman i mina drömmar.
Nej nu får jag väl kasta mig in i verkligheten igen, fast det nästan bär emot lite.
Dock verkar det inte ha nänt mycket på nyhetsfronten. Det verkar vara samma diskussion idag, som det var igår.
Jag kan, om någon nu är intresserad, berätta att jag inte tillhör de osäkra när det gäller EU-valet. Jag ska förhandsrösta i veckan eftersom jag inte kommer att vara i Malmö på valdagen.

Jah Hollis

PS. Bilden är tagen i Malmö i går kväll. Det verkade som om det skulle vara ett rejält åskväder på gång, av molnen att döma. Men det bidde inget av det, och jag har inte märkt av något i natt heller. DS.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

torsdag 21 maj 2009

Min oinspiration gör mig en aning oroad

Jag ska avslöja något som de flesta av er inte visste än: Jag har faktiskt lite försemester så här i övergången mellan vår och sommar.
Två långlediga veckor och en semestervecka däremellan ger tre veckors sammanhängande ledighet. Två saker finns inplanerade och inskrivna i almanackan och därtill kommer en hel del lediga dagar utan några planerade aktiviteter.
Hade väl lite löst hoppats att jag skulle orka reda upp i den tilltagande röran här hemma, men jag känner mig så oinspirerad inför att ta tag i detta att jag blir lite orolig. Börjar jag att acceptera kaoset jag lever i som ett normalstadium?
Nå, jag var i alla fall nykter på Folknykterhetens dag, som ju inföll på Kristi himmelsfärdsdagen, (om man då inte räknar timmarna efter midnatt).
Till skillnad från på onsdagskvällen ska jag kanske tillägga.
Då quizade jag nämligen i tre stiliga tjejers lag och med stöd från BV, som anslöt lite senare, och lyckades vara med och kamma hem en andraplats bara en halv futtig poäng efter vinnarna.
Kvällen fortsatte med en sittning på Brogatan och när jag cyklade hemåt i natten kunde man se att det dagades lite bakom Entréhuset vid Värnhemstorget.
Det är på något vis ett gammalt sommartecken för mig: när jag för första gången på året kommer hem efter en kväll på stan och det börjar ljusna ute.
Men jag väntar som sagt på den där inspirationen som också brukar komma med de ljusare tiderna. Inte ens sådana här nyheter lyckas pigga upp mig fastän de brukar göra det.
Och så har det blivit åsktider igen.
Men inte är det väl åskan som slår ner?
Jag har fått lära mig i skolan att det är blixten.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

onsdag 20 maj 2009

Jah Hollis riskerar att få quiza solo i kväll

Onsdag och det är dagen före Kristi himmelsfärdsdag/Metaredagen och de flesta som jobbar den här veckan kan väl fira fredag redan i kväll.
Det är också helt traditionsenligt quizafton på The Pickwick Pub och dit har jag tänkt bege mig om en liten stund.
Men jag vet redan att en i mitt lag är på födelsedagskalas, en är ute och firar en arbetskamrat som fyllt år (tror jag) en en tredje är på Malmös nya fotbollsstadion och ser MFF ta sig an Örebro (det står 0-0 i halvtid, gäsp).
Detta innebär, att om inga andra i den löst sammansatta grupp som utgör vårt lag Caltex & The Oxymorons, överraskande dyker upp så får jag quiza helt solo.
Jag har försökt vid ett tidigare tillfälle, utan större framgång, men jag får sticka dit och reka. Kanske finns det några andra man kan tävla med.
I går testade jag för övrigt för första gången quizet på krogen med det aptitretande namnet Syltan. Vi hamnade på en delad tredjeplats och det var väl inte så illa med tanke på att vi bara var två i laget.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

tisdag 19 maj 2009

Lennart Persson har lämnat Malmö för gott

Det är inte ofta man blir överraskad eller känner lite chock när man läser eller hör nyheter nuförtiden.
Jag har blivit luttrad, kanske nästan lite blasé dessvärre, och det ska mycket till för att jag ska haja till.
Men när jag in på Sydsvenskan.se i dag och möttes av den tragiska nyheten att musikkännaren, skribenten, skivaffärsinnehavaren, författaren och Malmöprofilen Lennart Persson har dött var jag tvungen att blunda och titta igen. Jo, det stod där fortfarande: Lennart Persson är död.
Han har lämnat sitt Malmö, sin familj och alla vänner och Musik & Konst och KB bakom sig och försvunnit för gott, bara 58 år gammal.
Det känns väldigt tungt, och jag har tänkt skriva ett blogginlägg om hur man kan sakna en person som jag faktiskt inte kände personligen.
Men det blir inte nu: läs i stället så länge vad andra har skrivit.
Puh, vad trist, minst sagt.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

söndag 17 maj 2009

Fototriss den 17 maj: Baksidor



Jag får väl först konstatera att det lär bli ett extra festligt Syttende mai-firande i Norge i dag sedan våra grannar tog hem segern i Eurovisionsschlagertävlingen.
Här i Malmö verkar det också vara alla förutsättningar för att det ska bli en fin dag: soligt och vackert är det ute.
Baksidan med det hela är, att jag strax ska ge mig av till jobbet.
Och då kommer jag osökt in på veckans tema i Fototriss: Baksidor.
För att hinna vara med att visa mina bilder får det bli sådant jag har i arkivet.
Håll till godo, och ni hittar fler här (kanske till och med nytagna).

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

Rybak inte mycket till underbarn

Jag lyssnade en stund på de svenska radiokommentatorerna, Björn Kjellman och Carolina Norén, vid sändningen från finalen i Eurovisionsschlagern i Moskva i kväll.
De var naturligtvis aningen upphetsade över Norges seger med Alexander Rybak och låten Fairytale.
Dels var det ju en totalt överlägsen seger, dels hade låten varit storfavorit från början och dels var norsk-vitryssen Rybak allas gullgosse som stått pall för detta favorittryck.
Men när de kallade den 23-årige Rybak för "underbarn" (eller någon liknande formulering) tog jag mig för pannan: Hallå! Han har vunnit en schlagertävling.
Jämför med till exempel vad Bob Dylan och The Beatles hade gjort när de var i Rybaks ålder: när Dylan var 26 var han redan en stilbildare som för alltid hade ändrat popmusiken. När John Lennon var 27 och Paul McCartney 25 hade de tillsammans med Ringo Starr och George Harrison gjort Revolver och Sgt Pepper´s Lonely Hearts Club Band.
När Sid Vicious var 21 var han död och redan en ikon (fast det är väl en annan historia).
Jag skriver inte detta för att platta till den unge norske (säkerligen übersympatiske) sångaren, eller för att tjata om mina gamla idolers storhet.
Jag tycker bara man ska se saker för vad de är och inte vattna ur alla språkliga uttryck, som till exempel underbarn.
Speciellt kanske när man talar eller skriver i media.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , ,

Grattis Norge på Syttende mai

Var hemma i kamrat BT:s lägenhet och såg till att hans blommor inte dör medan han är ute på sjön och jobbar.
Så i ett anfall av populism fick jag för mig att jag skulle kolla lite på finalen i Schlager-EM (ESC) som just börjat på tv.
Jag vet ju att vare sig musiken, eller hela konceptet är i min smak, men det kändes inbjudande att bara slå sig ner i tv-fåtöljen och låta sig lindas in i denna tämligen intetsägande bomullsaktiga underhållning.
Jag tröttnade innan halva startfältet hade klarats av och började zappa mellan en gammal Steven Seagalfilm och en annan film: Midnight in the garden of Good and Evil (regisserad av Clint Eastwood).
När jag sett upplösningen på Eastwoodfilmen gick jag tillbaka till schlagern där en seg röstningsprocedur pågick. Det hela blev inte roligare av att Norge redan i praktiken vunnit efter det att färre än häften av rösterna lämnats.
Jag stängde av och cyklade hem i stället. Och på radio kunde jag höra att Norge vunnit en förkrossande seger medan Sverige hamnade i botteskiktet.
Det blir nog en fin Syttende Mai i vårt broderland i dag.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

fredag 15 maj 2009

Fredagsfärger 15 maj: Grönt och svart


Eftersom jag egentligen är på väg till jobbet hinner jag förstås inte ta några nya bilder till dagens fredagsfärger: Grönt och svart.
Men det fanns ju en och annan arkivbild som stämmer väl in på det färgtemat (för visst finns det ett par svarta stenar i muren på den övre bilden), så det får bli två stycken innan jag måste rusa ner till en snart väntande bil.
Ha en fin helg, ni som är lediga, och givetvis ni andra med.
Och visst, fler bilder på temat finns här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

torsdag 14 maj 2009

Hon har fått sina 15 kändisminuter nu


Konst eller inte konst?
Var det kriminellt eller vad det inte kriminellt?
Personligen tycker jag det var rent trams (och faktiskt ren skit) och inte vad jag tycker är någon konst överhuvudtaget.
Men det orsakade ju en hel del uppståndelse och jag tror tjejen uppnådde det hon verkligen var ute efter.
Hon fick sina 15 minuter som kändis.
Kan vi gå vidare till nästa diskussionsämne nu?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

onsdag 13 maj 2009

Röda arméns kör spöade alla i semifinalen


Ja det gick ju som på räls för Malena Ernman och kompani att ta oss till finalen i Schlager-EM.
Men i ärlighetens namn var väl konkurrensen inte mördande: trista efterapningar av tidigare framgångar i tävlingen och mycket lättklädda brudar för att locka manliga röstare antar jag.
Bäst var ändå de ryska värdarnas pausunderhållning. Röda arméns kör stämde upp Kalinka som inledning på en orgie i rysk nationalism och ryska nationalsymboler.
Och det är sannerligen inte mycket som smiskar Röda arméns kör när det gäller.
Och nu fick väl en och annan borgerlig ledarskribent i Sverige något att fundera över när det gäller Ryssland och ryssarna (om de nedlät sig att kolla schlagerspektaklet, själv gjorde jag det i tjänsten).
Kanske blir det lite Eurovisionsschlagekremlologi nu?
Videon här nedan framstod plötsligt som ett ganska lamt försök till parodi. Verkligheten överträffade, som så ofta, dikten.



Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

måndag 11 maj 2009

Fototriss den 10-11 maj: Fåglar



Jag har tvekat länge innan jag bestämde mig för att lägga in detta bidrag. Det beror på att jag inte har några utpräglade fågelbilder att visa. Det i sin tur kanske beror på att jag nuförtiden fotograferar enbart med en Canon Ixus; ingen kamera att komma nära våra flygande vänner och ovänner med, alltså.
Och inte har jag haft tid i dag att ge mig ut och jaga änder i Pildammsparken eller liknande aktiviteter.
Så det blir ett slags anti-bidrag i stället.
Kanske mer, på två bilder i alla fall, "hitta fågeln", eller kanske "gissa fågeln". Så håll till godo.
Vill ni se mer fåglar och mer av fåglarna, så hittar ni det med allra största säkerhet här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

lördag 9 maj 2009

Mycket vaknar till liv igen efter 30 år

Det hände, som jag tidigare antytt, mer efter min lite märkliga konstutflykt till Veberöd i torsdags.
Efter den turen och efter att jag varit inne i Lund och hämtat M var vårt sikte inställt på Skurup och på ortens folkhögskola.
M hade nämligen varit vaken nog att för några veckor sedan påminna om att det var 30 (jepp, trettio!) år sedan hon och jag gick ut samma ettåriga kurs, tillsammans med ytterligare ett 20-tal personer, på denna folkhögskola.
Och hon hade hastigt och lustigt skickat ut en inbjudan till ett antal av klasskamraterna som nu är verksamma i närheten av Skurup för att vi skulle träffas och ha ett improviserat 30-årsjubileum.
Att försöka kalla samman samtliga som gått där var det inte fråga om, utan mer ett stillsamt återseende med de som utan problem kunde samlas i Skurup denna torsdagseftermiddag. Det visade sig vara sex personer, varav jag nog träffat de flesta några gånger (eller som i M:s fall väldigt ofta) sedan läsåret 1978-79.
Det var ändå en märklig upplevelse att bli insläppta (av skolans nuvarande rektor som heter Pia och visade sig vara god vän med M) i den undervisningssal där man tillbringat så mycket tid och där så mycket hände för 30 år sedan.
Det var lite som att kastas tillbaka till den tiden igen, de där åren då en ny påve tillträdde och dog efter bara drygt en månad, då det första provörsbarnet föddes, den svenska racerföraren Ronny Peterson dog i en olycka, sektledaen Jim Jones tog med sig 900 (!) pesoner i ett kollektivt självmord, Frukostklubben slutade sändas i radio, Ulf Adelsohn dansade i bastkjol, Shahen flydde Iran och lämnade vägen fri för ayatolla Khomeini, ett ungt vårdbiträde tog livet av närmare 30 gamlingar på Östra sjukhuset i Malmö, kärnkraftverket i Harrisburg havererade, SVT började sända text-tv, Sid Vicious dog, Margaret Thatcher blev Englands premiärminister och Björn Borg och Ingemar Stenmark var oslagbara.
För att inte tala om allt det som hände på skolan och som nu dök upp i minnet igen på ett så påtagligt och mer omfattande vis.
Det är saker som helt ändrade inriktning på mitt liv och som jag förvisso påminns mer eller mindre om dagligen, men också mycket som hade fallit i glömska.
Jag ska erkänna att jag först var lite skeptisk till den här återföreningsidén, men blev helt på det klara med att det var rätt härligt att ses igen. Så när vi sedan i all enkelhet käkade på en pizzeria i Skurup var det nästan lite svårt att bryta upp från sällskapet.
Och jag är väldigt glad att jag faktiskt tog mig till Skurup den 7 maj 2009. Nästan exakt 30 år sedan vi slutade läsåret 1978-79.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

Några observationer sent den 8 maj 2009

Jag åkte hem till min gode vän BT:s lägenhet på fredagskvällen för att se till att allt är OK där medan han är på sitt jobb på båten.
Så jag tänkte att jag kunde passa på att se lite av VM-semifinalen i ishockey mellan Sverige och Kanada samtidigt och kanske köpa med lite käk att stoppa i mig medan Sverige körde över kanadickerna.
• Maten inhandlade jag på en kinarestaurang med det originella namnet Restaurang Kina. Kinamat kanske inte är världens trendigaste nu (om den inte är specialinriktad på någon speciell kinesisk provins kanske) men jag gillar det någon gång ibland, och just denna restaurang har alltid haft god standard och humana priser. Jag var hungrig och inriktad på en långsittning framför hockeyn. Så det blev en vårrulle och kyckling Szechuan, fast det egentligen är i mesta laget. Döm om min förvåning när denna kombination visade sig kosta 154 kronor. Snacka om prishöjningar. Nästa gång hoppar jag över vårrullen.
• Hockeyn tappade snart all spänning och dramatik. När jag bänkat mig med min dyrt inköpta middag stod det 1-0 till Kanada. Några minuter senare stod det 3-0. Så vad hjälpte det att Sverige efter mycket om och men lyckades peta in ett reduceringsmål i sista perioden. Det var aldrig något snack om vart segern skulle gå.
• När jag åkte till lägenheten var det hyfsat varmt väder, ja till och med lite känsla av åskvärme. Så jag öppnade ett fönster i lägenheten och jag tror jag hörde lite åskmuller på avstånd. Men plötsligt började gardinen fladdra som om någon ond ande var på väg i genom fönsterspringan och kalla vindar letade sig in samtidigt som det började regna seriöst ute.
• På grund av regnet satt jag kvar och slözappade mellan kanalerna och fick bland annat se delar av ett program på TV4 som hette Berg flyttar in. Det går tydligen ut på att denna Carina Berg (hon var innan denna kväll helt obekant för mig) ger sig hem till kändisar och "lever nära dom" och intervjuar dom. Vad som väckte mitt intresse lite var att hon denna gång var hemma hos Dregen och hans sambo Pernilla Andersson och hälsade på. Speciellt intressant eftersom paret för inte så länge sedan sagt att de inte vill bli något "löpsedelspar" som viker ut sitt förhållande i media. Jaha, och varför då ställa upp i ett sådan här TV-program? Där sjönk faktiskt Dregen och hans rock´n´roll-integritet några snäpp i mina ögon. Visst han får göra som han vill, men varför medverka i en serie där bland andra Niklas Strömstedt och Runar Sögaard också ingår. Nej tack!
• När jag sedan cyklade hem hade regnandet slutat, men det blåste som den värsta höststorm och trasiga moln rusade fram över en himmel där fullmånen då och då kunde ses. Jag bara väntade på att få skaka av mig några zombies som irrade runt i de nattödsliga kvarteren runt Entré eller att få höra några varulvar yla uppe från Kirsebergs höjder. Men icke. jag får väl själv gå ut på balkongen och yla lite. Eller helt enkelt gå och lägga mig.



Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , ,

fredag 8 maj 2009

En förvirrad konstrunda till Veberöd

Torsdag eftermiddag, när jag var ledig, hade jag avsatt till två saker: den ena ska jag återkomma till i ett senare inlägg (när jag hunnit smälta den lite) och den andra var att åka och titta på en konstutställning i Veberöds bibliotek.
Det var en av mina bloggvänner som ställde ut akvareller och eftersom jag faktiskt sett en av hennes tidigare utställningar, på biblioteket i Dalby, hade jag lovat både mig själv och konstnären att jag skulle se denna också.
Veberöd ligger i Lunds kommun och inte så vansinnigt långt från Malmö.
Planen var, att jag först skulle till utställningen i Veberöd; det var sista dagen den skulle visas. Sedan skulle jag in till Lund och hämta M för att åka till Skurup (via Veberöd visade det sig) och dagens nästa begivenhet.
Så jag satte kurs på Veberöd och fick faktiskt fråga en glatt hjälpsam hillbillypojk om vägvisning för att hitta biblioteket (som låg mitt i byn och som jag kört förbi en gång utan att lägga märke till det).
Och inne på biblioteket hittade jag ingen utställning utan frågade en lika glatt hjälpsam bibliotekarie som pekade tvärs över foajén och sade att "den är därinne".
Det visade sig vara ett helt tomt, så när som på ett piano, rum och jag frågade en kvinna på Medborgarkontorets expedition (som låg i ett rum intill biblioteket) vart utställningen hade tagit vägen.
Det hade hon också frågat sig eftersom den skulle pågå även torsdagen.
Lösningen var att min bloggkamrat av praktiska skäl tagit hem sina målningar redan på onsdagskvällen.
Så jag fick nöja mig med verken av de lokala graffitimålare som dekorerat en mindre byggnad utanför Konsum mitt emot biblioteket. Inte på långa vägar vad jag hade tänkt mig i konstväg denna torsdag, men fascinerande på sitt vis.
Så satte jag mig i bilen, tankade vid en mack på utfarten, stoppade Poet And The Roots: Dread, Beat An´Blood i cd-spelaren och gav mig av mot Lund.
Denna fantastiska skiva har för övrigt en viss anknytning till det som skulle hända senare på torsdagen. En gemensam nämnare är 1978.
Fortsättning följer.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Fredagsfärger 8 maj: Gul och röd

I natt har det dykt upp nya fredagsfärger och det ska vara kombinationen gul och röd.
Eftersom jag nu sitter framför datorn (det är väl snart läggdags) tittade jag igenom vad jag har i datorn.
Det var faktiskt mindre än väntat: och inte en endaste "skånsk" gul-röd fana. Men däremot en lite halvdålig bild där Svenska kyrkans gul-röda flagga är med.
Men mitt bidrag får i stället bli en annan skånsk företeelse, en gul regionalbuss som med sin röda Skånetrafikensymbol på sidan susar förbi vad som kanske verkar vara farligt nära fotografen. Men jag lever än.
Här hittar ni flera av veckans fredagsfärger.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , ,

onsdag 6 maj 2009

Dags att rycka upp sig, Jah Hollis!


Jag befinner mig i en period där jag har oerhört svårt att få något viktigt gjort.
Jag vet inte vad det beror på (kanske att mycket energi går till jobbet?), och även om jag visste det är det tveksamt om det skulle göra någon skillnad.

Det är som det är på något vis och allt ligger i mina egna händer (nästan allt i alla fall).
Så nu ska jag rycka upp mig: det är onsdag och dags för quiz på Pickwick och jag vet åtminstone en som kommer att vara där när jag kommer dit om en stund.
Och i kväll ska Caltex & The Oxymorons sparka ända, det känner jag på mig!
Hey ho! Let´s go!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,

Måsta alla höra allt man säger?

Jag åkte lokaltåget hem från jobbet i måndags kväll eftersom jag sista dagen på arbetspasset slutar tidigare på kvällen och då kan använda mig av kollektivtrafiken.
Tåget gick strax efter klockan nio från Ystad med destination Malmö. Det var inte direkt någon trängsel och jag hittade en plats där jag i lugn och ro kunde sätta mig för mig själv för att läsa min nyinköpta The Word.
Men jag såg till att hamna långt ifrån en äldre dam som jag lagt märke till redan på perrongen när hon stod framför mig vid biljettautomaten och fumlade och muttrade länge innan hon med någons hjälp fick ut sin biljett.
Sedan pratade hon högljutt och upprört i sin mobil medan hon steg på tåget; hon pratade på tydlig och välformulerad engelska (men hon hade pratat svenska vid biljettautomaten).
Så slutade hon samtalet med (på engelska): "Det här är slutet på vårt förhållande. Hej då!"
Som jag misstänkte satte hon igång igen, efter en stund, inne på tåget. Samtalet avslutades på samma sätt, och efter en stund var det ett nytt samtal, högt så alla i vagnen kunde höra hur hon ännu en gång slutade med sitt "Bye, bye!"
Jag vet faktiskt inte om hon verkligen talade med någon eller om hon bara ville ge intryck av att hon gjorde det.
Under resan klev det på en annan dam, något yngre, som strax satte igång en högljudd diskussion i sin mobil. Det handlade om en 10-årig pojke och hon pratade med någon som hon inte tyckte behandlade denne tioåring på ett bra sätt.
Nej, jag tjuvlyssnade verkligen inte. Jag ville inte höra, men det gick inte att undvika.
Kvinnan gapade, och svor som en borstbindare, i telefonen så det hördes över hela tågvagnen.
Min teori är att hon pratade med pappan till tioåringen och att hon var mamman, men att far och mor inte längre levde tillsammans. Kvinnan hade i alla fall inte mycket till övers för den hon talade med, den saken var det inget tvivel om.
Jag bara undrar om de här båda högljudda telefonpratarna inte tyckte det var det minsta konstigt att lämna ut sig själva och några närstående på det viset inför ett drygt tiotal okända människor.
Och kände de inga behov av att bespara oss andra i vagnen dessa personliga samtal?
Visst, det är inte förbjudet att prata i telefon på tåget, men är det så förbannat omöjligt att spara sådana samtal en stund, i alla fall tills man stigit av tåget?
Eller måste alla numera höra allt man har att säga?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , ,

måndag 4 maj 2009

Så här ser det ut där jag är i dag 3: 3 maj



OK, det är inte längre "i dag", för söndagen har gått över i måndag.
Jag har jobbat hela söndagen och inte haft så mycket tid över till fotografering.
Inte heller var det så kul att ta några bilder från jobbet.
Så jag knäppte helt enkelt, till min kollega och passagerare C:s skräckblandade förtjusning, några bilder på E65 mellan Malmö och Ystad medan jag körde till jobbet.
Det är grönt och fint i Skåne nu och därtill har de gula rapsfälten börjat lysa upp tillvaron.
Håll till godo.
Hur det ser ut där andra har varit under söndagen kan ni se här.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , ,


söndag 3 maj 2009

Varför är det neråt när det skulle vara upp?


Malmö i dag strax före middagstid: 15-20 grader varmt och soligt som en riktig sommardag.
Folk sitter på utserveringarna och fikar och käkar glass.
Själv tar jag ut pengar och handlar det nödvändigaste
Sedan cyklar jag hem igen och käkar och går inte ut mer denna sköna majdag.
Jag stannar hemma och gör i stort sett ingenting. Varför känner man sig ibland så nere när allt talar för att man skulle känna sig som Peps i Oh boy!?
Varför känner man sig i stället som Lightnin´Hopkins i Going down slow?
Jag har tänkt en hel del på det i dag och jag kanske återkommer till ämnet.
Förresten, vilken svenne tror ni skulle våga säga detta offentligt?
Och vad hade man satt för stämpel på denna svenne?
Ganska intressant: beror det man kan tillåta sig att säga på vem man är?

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , ,

fredag 1 maj 2009

Jah Hollis har inget att säga


Valborgsmässoafton har gått över i 1 maj och så småningom ska massorna (nåja) ut på gatorna och demonstrera. Själv ska jag för enkelhetens skull arbeta.
Annars hade det väl varit ett alldeles utmärkt tillfälle att höjs sin röst i dessa kristider.
Men för oppositionen kan det väl vara lite bekymmersamt med trovärdigheten just nu, i alla fall för den stora delen av den (oppositionen alltså).
Själv är jag glad att jag inte ska vara första majtalare (något jag aldrig varit och väl aldrig lär bli), för jag har ingenting att säga.
Jag är helt renons på idéer och jag har tillbringat denna soliga och fina (i alla fall i Malmö) valborgsmässoafton inomhus görandes just ingenting. Sådant är läget just nu.
Mer uppåt är det naturligtvis i Piratpartiet som har fina opinionssiffror i det kommande EU-valet.
Jag hörde deras förstanamn på valsedeln, Christian Engström, uttala sig i Lunchekot i dag. Han lät, ungefär som jag väntat mig, som pastor Jansson: han hade inga bestämda åsikter om någonting.
Jo det hade han förstås.
Om det lilla som Piratpartiet har i sitt partiprogram.
Om till exempel migranterna, eller allt det andra som är heta frågor för EU, verkade han inte bry sig.
Vilket jag tycker verkar lite enögt.
Fast pirater har ju ofta en lapp för ena ögat.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , ,