Så bestämde sig då Lars Leijonborg för att dra medans tid är. En rätt medelmåttig politiker lämnar ett parti som överlever som stödparti åt högern.
Men i våra medier blåses denna avgång upp som om det vore fråga om en världshändelse av stora mått.
Naturligtvis beror detta på att en stor del av pressen här i sverige räknas som liberal och därmed har intresse av att hålla liv i folkpartiet. Sedan är ju Sverige en ankdamm, politiskt sett och det behövs inga stora krusningar för att de ska växa till stora vågor.
Men den stora frågan handlar väl inte om Leijonborg. Den är väl om ett så blekt parti som folkpartiet kan överleva i en allians med moderater som överskuggar i stort sett allt de gör.
Frågan är om det inte snart är goodnight för folkpartiet, oavsett vem som sitter vid rodret i partiet, om de inte vågar profilera sig mer.
Men visst, saggigare ledare än en maläten Leijonkung får man kanske leta länge efter. Till och med han Göran i kristfiladutterna verkar ju ha mer karisma.
Jah Hollis
1 kommentar:
Du har så rätt. Det är så störande när massmedia blåser upp en nullitet till ofantliga proportioner. Och det kvittar om det är sport eller inte. Allting görs jätte-märkvärdigt och sensationellt och oerhört och makalöst och ... Zzzzzzzzzzzzzzz
Skicka en kommentar