Twingly statistik

lördag 15 november 2008

Farväl och tack för musiken, Mitch Mitchell!


I veckan dog Mitch Mitchell, trummis, och den siste överlevande i The Jimi Hendrix Experience.
Livet och musiken går vidare, men inget av dem hade varit som de blivit (för mig i alla fall), om vi inte fått höra vad de åstadkom under den korta tid de spelade tillsammans.
Jag bara tackar och bockar och tipsar er om att lyssna på Are You Experienced, Axis: Bold as Love och Electric Ladyland.
Say no more!

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , ,

4 kommentarer:

L.Patrik W.Johansson sa...

Ja svenska nyheter blir då sämre och sämre, kulturnyheter brukar annars bara handla om dödsfall men det här hade jag inte ens hört. Oftast hör man om B-skådisar månaden efter att de gått bort. men här snackar vi högsta klass av musik, tidlös.
MM var en av de som man snappade upp saker från som 15 åring när det började flyta bakom hårdrockkaggarna (2 bastrummor 8 pukor som det skulle vara, svart tama).
Han och Neil Peart i Rush samt Buddy Rich (min gamla trumlärares tips) var mina tidiga influenser.
Jag har lagt upp texter från skivor tillsammans med omslagsbilder och udda foton från Experience karriär förr, men inte i den nya bloggen men nu är internet mer utökat än för 10 år sedan så det går att hitta för den som letar.

Be well,
LordParzifal

Farbror Sid sa...

Hade ingen aning...

En fullt legal tripp får man om man lägger på Electric Ladyland... en helt underbar dubbel-LP...!

Jah Hollis sa...

Sorgligt, men sant som man säger.
Instämmer i era kommentarer och ska faktiskt leta fram min Electric Ladyland nu.

Susanne sa...

Jodå, nog har jag förstått att åren har gått när de gamla idolerna från förr definitivt försvinner och inte spelar mer. Sorgligt var ordet. Alltså att de inte spelar mer. Att åren går är ju egentligen inte speciellt sorgligt.

Medan jag lyssnade på klippet från Youtube kom min trettonåring och sa lite förvånat: "Lyssnar du på Jimi Hendrix?" Musiken lever vidare, trots att idolerna försvunnit.