Twingly statistik

söndag 30 november 2008

Jah Hollis är grymt oinspirerad

Min lediga lördag har gått bort i ett töcken, eller snarare två töcken. Utomhus har det varit grått och trist och regnigt och utevistelsen blev kort och innefattade bara det som var absolut nödvändigt, som att fylla på matförrådet.
Inombords, närmare bestämt inne i skallen, har ett annat töcken, en ihållande molande huvudvärk av okänt ursprung effektivt förhindrat all aktivitet som krävt mer omfattande tankeverksamhet.
Därför var det väl en lyckträff att jag köpte Kvällsposten för att ha något att läsa när jag avnjöt min frukost vid den tid på dagen alla andra kallar lunch. I affären där jag handlade fanns bara kvällstidningar så det fanns inget val.
KvP/Expressen hade som vanligt kokat en smakfattig spiksoppa på fredagskvällens Idol och diverse annat dravel från nöjeslivets träskmarker.
Ibland vet man inte om man bara ska skratta åt eländet eller gråta en skvätt över tidningsjournalistikens förfall.
Och det som gäller nu, i speciellt kvällstidningarna verkar det som, är krönikor och krönikörer till förbannelse. På var och varannan sida ska mer eller mindre kända journalister och andra tyckare (Leif Boork!?) bre ut sig om vad de har för åsikter om stort och smått, åsikter som jag personligen i nittionio fall av hundra inte bryr mig ett skit om.
Nu när läsarna av allt att döma börjar svika dagspressen på allvar, vore det väl märkligt om det inte vore kvällstidningarna som får det mest problematiskt.
Nog om det, innan jag slocknar för natten (första advent har faktiskt börjat nu) ska jag säga några ord om mangautställningen på Louisiana som jag besökte för en vecka sedan.
Jag bara säger: är ni inom räckhåll för Louisiana, gillar bilder och målningar och kanske rent av serier, så tveka inte.
Åk dit och kolla!
Gudbarnet, som är stort mangafan, var helnöjd och ville åka dit igen direkt efteråt.
Och skulle det nu vara så, att ni inte uppskattar mangan, så finns det mycket mer att se på Louisiana, som en utställning med verk av den danske konstnären Per Kirkeby och filmade performanceföreställningar av Eve Sussman.
Plus en hel del annat. Avsätt en heldag och åk till Louisiana.
Det har jag gjort många gånger och jag har aldrig ångrat det.

Jah Hollis

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , ,

2 kommentarer:

Eva Nygren sa...

Hej hallå, ÄNTLIGEN, skriker jag, när nu Jah till sist fäller sitt utlåtande! Louisiana, here we come (snart). Louisiana, bara jag tänker på det blir jag glad. Någon skrev på Sydsvenskans kultursida, jag tror det var Andreas Ekström, att han minns från när han var liten och Louisianas konst inte var så lockande, att bara man kom till Giocometti-statyerna, så visste man att snart var man vid fiket. Det finns mycket att glädja sig åt på det stället. Mats och jag ska snart åka dit för att fira 30-åriga kriget som min man, rubrikmakaren, kallar det. Du kan nog ana vad han menar ...

Jah Hollis sa...

Jodå, Giacometti-figurerna står där fortfarande som ett riktmärke. Men på mangautställningen var det också ett betydligt yngre inslag i publiken.
En gång i tiden fanns det ett band som hette 30-åriga kriget. Men jag förstår att det inte är dem ni tänker fira. :-)
Och det bir säkert en fin dag på Louisiana.